Polunius: Vad läser ni, min prins?
Hamlet: Ord, ord, ord.
Till och med Shakespeare tvivlade på orden. Redan på hans tid användes det för många ord som ingenting hade att säga. De bara rullade på, staplades på varandra i snirklar och krumbukter.
Shakespeare var väl trött på allt sitt skrivande, han hade redan fått ihop ett tjugotal dramer när han skrev Hamlet. Han hade börjat som skådespelare, men fick skriva pjäs på pjäs. Ty hans dramer var populära, han blev rik och delägare i The Globe, teatern som satte upp hans skådespel.
Men det kunde tydligen bli för många ord av Hamlets svar till Polonius att döma.
Det är värt att fundera över för en stackars kåsör.
Å andra sidan kan man tänka på dikten ”Du har tappat ditt ord och din papperslapp, du barfotabarn i livet”.
Nils Ferlin. Om man föreställer sig att han skriver om sig själv som barfotabarnet så vore det förödande att tappa sitt ord och sin papperslapp. Det var hans försörjning, kanske oroade han sig för att förlora sin förmåga att sätta samman ord.
Men att tappa sitt ord verkade aldrig vara en oro för Shakespeare. Sedan han tvivlat på ordet skrev han bara vidare, efter Hamlet författade han sina sonetter och ytterligare omkring 20 dramer, bland andra Othello, Kung Lear, Macbeth, Stormen. Och allt detta hann han med trots sitt tvivel på ordet och att han bara blev 52 år gammal.
Temat för den här texten är ord.
I en tävling som Svenska Dagbladet hade för ganska många år sedan, fick deras läsekrets rösta om svenskans vackraste ord. De fick in tusentals förslag. En jury valde ut 40 som läsarna fick rösta på. Det blev ord med ganska sentimentalt innehåll och vann gjorde förgätmigej. Här är hela listan: 1. Förgätmigej 2. Snöflinga 3. Porla 4. Ögonblick, 5. Vemod 6. Glänta 7. Juninatt 8. Kontrapropositionsvotering 9. Gryning 10. Västanvind.
Vad kontrapropositionsvotering betyder undgick mig, liksom att det alls är med på listan. En slagning på nätet visar att det är ett sätt att rösta fram ett alternativt förslag bland många som står i opposition till huvudförslaget.
Nu är sista ordet sagt, och det var ett ord i rättan tid
Alltid lär man sig något. Men varför det skulle vara vackert förstår jag inte.
Förgätmigej, visst låter det bestickande, men är det verkligen svenskans vackraste ord? Det sitter väl i betraktarens öga, men jag skulle ändå vilja utmana förgätmigejen. Här följer några vackra svenska ord ur mitt eget förråd:
Modstulen – deppig, men inte så deppig som deprimerad. Ett vackert och lite sorgesamt ord.
Schajas – ja, det är ju Ferlin. Det rimmar på pajas, schajas och pajas, ett rimpar som är vanligt förekommande i Ferlins diktning. Ser eller hör man det så tänker man på busen Fabian som var hans namn under hans vilda ungdomsår i Filipstad och under tiden i Klarakvarteren i Stockholm.
Alldenstund – gammalmodigt och inte längre i bruk men betyder eftersom. Ett vackert ord.
Allena – ännu ett vackert ord, lite sorgligt kan tyckas, men vackert ändå.
Bleke – när det inte blåser alls, det är sådant väder man önskar sig på livets seglats – om man går för motor vill säga. Seglar man kan det bli lite tråkigt om det inte blåser.
Förnumstig – det är jag inte så sällan, en rätt snusförnuftig figur är jag nog.
Njugg – knappt tilltaget, inte så snålt som snålt, men småsnålt.
Oävet – numera oftast i förbindelse med negation, inte så oävet, det ordet menar är ”bra”, vilket är enklare att få ur sig. Ävet, utan o, används inte längre.
Preciös – ett tillgjort ord för tillgjordhet, förkonstling.
Rådrum – det kan man behöva ibland när pressen blir för stor, meningen med rådrummet är anstånd, uppskov, betänketid.
Skuffelse – besvikelse, det är ett vackrare ord än besvikelse, låter väldigt ålderdomligt men är bara använt sedan 1860.
Tröskel – tvärgående upphöjning (av trä l. sten o. d.) som bildar dörrkarms bottenstycke, med syfte att sluta tätt intill dörr (o. därför ofta konstruerad med en fas, i två nivåer), säger SAOB, ett gammalt ord, har varit i bruk sedan 1538. Tröskeln används i Sverige, däremot inte i Storbritannien, det är därför man i Arthur Conan Doyles och Agatha Cristies deckare kunde sticka in meddelanden under dörren. Det kan man inte här, vi lever mer privat, med tröskel. Visst är det ett vackert ord.
Uraktlåta – försumma.
Åpet – SAOB säger: (i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) lysten (efter mat l. dryck); glupsk; äv.: girig l. snål. Borås Tidn. 5/10 1889.
Nu är sista ordet sagt, och det var ett ord i rättan tid, med ord kan man hålla på hur länge som helst.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
