Det finns som bekant minst två goda skäl att åka buss i Köpenhamn. Det ena handlar om möjligheten att bekvämt tillbakalutad bekanta sig med kvarter man annars riskerar att missa. Det andra är förstås det oöverträffade tillfället att i hemlighet avlyssna lokalbefolkningens samtal utan att det väcker anstöt eller misstanke.
För vad är det egentligen danskarna pratar om?
Går det att dechiffrera diftongerna? Kan man avkoda detta kosmos av krumbuktande konversation?
Innan den här filosofiska funderingen tar oss långt ut i förorten hänvisar jag till den vänstra spalten på sidan 893 i den åttonde utgåvan av Nudansk Ordbog och den officiella härledningen av ordet Sprogforbistring:
”…efter svensk språkförbistring. Sprogforvirring. Speciellt om adskillelsen mellem de nordiske sprog.”
Slutsats: enda skälet till att man i Köpenhamn ens känner till glosan Språkförbistring är alltså att man mött svenskar med stora öron, gapande munnar och fladdrande blick.
I dagens Köpenhamnsrapport väljer vi att helt bortse från grötigt grumsande och hittar en tredje god grund att borda en buss. Och inte vilken buss som helst; vi talar om linje 7A.
Den södergående linje 7A fångar vi med fördel utanför Hovedbanegården (Centralstationen). Medan jag koncentrerat följer ett spännande samtal om hur man bäst klipper ner sina pelargoner, passerar vi Fisketorvets affärscentrum och nöjesutbud. Fortsätter över Teglholmen, som heter så för att man en gång brände tegel här, och när vi rullar in på nästa halvö – Sluseholmen – trycker jag på Stop-knappen och gör mig klar för avstigning.
Mitt mål är ett nybyggt kvarter där många av lägenheterna hösten 2020 ännu väntar på sina första hyresgäster. Kan jag möjligen intressera läsaren för en lya med adress Monica Zetterlundsvej?
Våren 2018 valde Köpenhamnska myndigheter att hedra Hagfors svar på Billie Holiday med egen gata. Och hon hamnade i gott sällskap. Alldeles i närheten hyllas musiker som Kenny Drew, Dexter Gordon, Thad Jones och Ben Webster med egna adresser, alla med det gemensamt att de under långa perioder bott och verkat i Köpenhamn. Fast i Monica Z:s fall handlade det snarare om ett jazzigt genombrott som hördes ända från Strøget till danspalatset Nalen i Stockholm.
Helt kort: I september 1957 arrangerades den årliga Eldfesten i värmländska Hagfors. Bland attraktionerna märktes Ib Glindemanns orkester från Köpenhamn som nåtts av ryktet att det på orten skulle finnas en ung dam med en stämma utöver det vanliga, och när söndagen kom lånades den 19-åriga växeltelefonisten in som gästvokalist. Sedan gick det fort.
Redan i slutet av september tog Monica tåget från Hagfors till Köpenhamn och onsdagen den 2 oktober sjöng hon framför Ib Glindemanns orkester på nattklubben Exalon ett stenkast från Rådhusplatsen.
Den som idag söker upp Frederiksberggade 38 hittar en butik för fritidskläder, men den som vill gå i Monica Zetterlunds spår - och hitta en mer ograverad interiör – rekommenderas en kort promenad fram längs Strøget. Vid Nytorv viker vi av till höger, där i hörnet mot Rådshusstræde ligger Café Nytorv. Ett hak som börjar närma sig 200 år och sannerligen skiftat i status genom årens lopp. Från dryckeskamrater och nattfjärilar till dagens advokater och affärsfolk.
På femtiotalet utvecklades Café Nytorv till ett populärt hak för folk i musikbranschen, och Monica Z lärde sig snart vägen från sin lilla lya på Gammelstrand till caféet där det spisades både jazz och smørrebrød. Vem vet, möjligen slank det ner en och annan pilsner också.
Februari 1958 kom att bli något av en brytningstid. Engagemanget på Exalon hade ebbat ut och en mindre turné genomförts när Monica, tillsammans med Ib Glindemanns orkester, tisdagen den 18 februari 1958 åkte ut till roddföreningen Kviks klubblokal i Svanemøllebugten norr om centrum. Där och då upptogs Monica Zetterlunds stämma för första gången på skiva.
Mindre än två veckor senare sjöng hon med Arne Domnérus orkester på Nalen i Stockholm, och efter den dagen var restaurang Exalon, café Nytorv och Gammelstrand ett avslutat kapitel. Men den som vill kan alltså 2020 själv flytta in på Monica Zetterlunds vej.
Och medan Billy Strayhorn och Duke Ellington 1940 lanserade
”Take the A train”, om en tur i New Yorks tunnelbanenät, kan alltså Monica Z nöjt i sin himmel nynna något om den lustfyllda och lyhörda resan med linje 7A. Från Hovedbanegården till Sluseholmen.
Nästa avsnitt: Var är göteborgarnas danska gator?
