2025 års bokmässa ska bli full av knark och sprit, skriver Kristian Wedel.
2025 års bokmässa ska bli full av knark och sprit, skriver Kristian Wedel. Bild: JESSICA GOW / TT

Kristian Wedel: 2025 års bokmässa ska bli full av knark och sprit

Här går vi och är medelålders och säger: ”Det är en dag i morgon också.”

Det här är ett kåseri. Eventuella ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Jag träffade en författare på Bokmässan i lördags. Eller rättare sagt: jag träffade många författare på Bokmässan, men det här handlar om en (1) författare.

Han är i femtioårsåldern, lite drygt. Han gjorde väl sin tjugofemte bokmässa i år. Han satt i ett av de små bås som finns bakom varje samtalsscen. Det var ett litet rum med mineralvattenflaskor, druvsocker, mikrofonsladdar, en liten rostfri skål med bananer och två fällbord av masonit.

Det var samma hårda citronkola som i fjol.

Författaren väntade på att få göra ett scenframträdande. Han drack mineralvatten ur en pappmugg. Han såg dyster ut.

ANNONS

Han berättade att han nyss hade fått ett sensationellt sms.

Efter tjugofem bokmässor hade han nått sina drömmars mål: han hade blivit bjuden på ett författarparty i en hotellsvit.

Då öppnar en av de andra medelålders männen sin blå ryggsäck och fiskar upp en flaska Bowmore.

I ett kvartssekel hade han hört talas om dessa glamorösa fester med glamorösa författare. Han hade på långt avstånd fått en vag uppfattning om att det var härliga evenemang som var fulla av otillåtna substanser. Det var, tänkte han i sin upphetsning, ett vidsträckt hotellrumslandskap av svarta hörnsoffor, glasbord och refrängsångerskor i läderbyxor. Lurande i bakgrunden, som anakondor, anades litterära agenter och förläggare. Thorsten Flinck berättade anekdoter om Mikael Persbrandt. Någon hade ätit pekinganka med Paul Auster. Hunter S Thompson kröp på den orientaliska mattan. Dario Fo hade glömt löständerna på dass. Sara Lidman joddlade.

Författaren vid masonitbordet i 2024 års minimala mässloge satt nu och tittade på den inbjudan som kommit via sms. Och han sa:

– Äsch, jag tror att jag struntar i det.

Han hade väntat och längtat i halva sitt liv på att få denna inbjudan. Nu var han framme vid sina drömmars mål. Han var inte längre intresserad.

Han genomförde sitt scenframträdande oklanderligt. Sedan gick han. Han tonade bort i monterlandskapet. Han verkade nedstämd. Jag stod kvar och tittade efter honom. Det skulle ha varit trevligt att ha något uppmuntrande att säga till honom.

ANNONS

Nu – några dygn senare – vet jag vad jag skulle ha sagt. Men han har lufsat iväg. 2024 års bokmässa är upplöst och bortburen, i viss mån tillsammans med författarna.

Jag får skriva det i spalten i stället.

Herr skriftställare!

Var inte vemodig. Du har blott drabbats av Whiskyparadoxen. Det är ett fenomen som drabbar medelålders män. Namnet kommer sig av att medelålders män ibland träffas i grupp. Det kan vara i samband med sjösättning vid en brygga i Bohuslän. Efter några minuter öppnar en av männen med finurlig min en svart ryggsäck och placerar en flaska tolvårig Lagavulin på bordet. Då öppnar en av de andra medelålders männen sin blå ryggsäck och fiskar upp en flaska Bowmore. Sedan öppnar de tre andra männen sina ryggsäckar. Och i den blånande sommarkvällen står fem flaskor whisky på bordet. De fem männen dricker vardera fem centiliter whisky och säger sedan unisont:

– Det är en dag i morgon också.

De fem medelålders männen har känt varandra i trettio år. Om de för trettio år sedan skulle ha råkats över ett bord med fem flaskor whisky skulle resultatet ha blivit en formidabel katastrof. Men universums obevekliga lagar höll denna katastrof på avstånd genom att se till att de fem unga männen för trettio år sedan inte hade råd med fem flaskor whisky.

ANNONS

När de fem männen är drygt femtio år gamla har de råd med whisky.

Men då säger de:

– Det är en dag i morgon.

På samma sätt – i princip – förhåller det sig med glamorösa hotellrumsfester vid Bokmässan.

Käre skriftställare, du är en bildad man som är van vid litterära jämförelser. Du förstår vad jag menar. Du är grånad. Du säger att det är en dag i morgon eftersom du i allt högre grad inser att det kommer en dag då det inte är en dag i morgon.

Detta är blott en del av den stora kosmiska balansen.

Var glad.

Med vänlig hälsning

vännen

KW

PS.

Eller också går vi nästa år gemensamt på fest i något hotellrum med kokain och agenter, för du får väl ta med en kompis?

Missa inget från GP Världens gång!

Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

ANNONS