Hur gick det till när alla samtidigt förstod att det ska ligga två rader med prydnadskuddar vid huvudänden av sängen och att överkastet bara ska täcka nedre halvan? När gick informationen ut? I vilken form? När jag kommer hem till mina vänner beger jag mig genast till sovrummet för en kontroll. Jodå, de har också fattat. Ingen vill låtsas om att de låtit sig influeras av någon. De säger svävande att de gillar kuddar och hade en fin filt hemma som bara täcker halva sängen. Visst. Men varför precis nu och inte för tjugo år sen i så fall? Ingen hade en tron som säng då. Ingen! Jag lever fortfarande i en verklighet då ett överkast var ett överkast och kanske att det låg en prydnadskudde ovanpå. Nu vill jag på allvar veta, när skedde skiftet och hur fattades beslutet?
En dag får jag ett ryck och försöker uppdatera sänginredningen, men kryssar i fel färg när jag på en väns inrådan beställer lakan i ekologisk bomull från Skåne. Pistage är inte så snyggt visar det sig. Jag skulle tagit sandfärgat eller grått, som alla andra har. Nu måste jag inom överskådlig framtid lida av disharmoni i sängen. Det blir ju inte så ekologiskt om jag slänger lakanen och köper nya, eller hur? Skicka tillbaka något har jag aldrig gjort, det verkar jättesvårt. Och extremt oekologiskt.
En gång härmar jag en vän och ropar in ett gammalt tandläkarskåp. Det gör jag inte om.
Hur får man det mysigt? Bara en sån sak. Jag lägger fyra prydnadskuddar på sängen, men det ser bara tillgjort ut. Ska det vara olika storlekar? Jag hänger upp ljusslingor men får ändå inte till någon stämning. En gång härmar jag en vän och ropar in ett gammalt tandläkarskåp. Det gör jag inte om. Men det ser fortfarande bra ut hemma hos henne. Att sakna känsla är en smärtsam sak att erkänna om sig själv. Lider man brist på bildning blir det ännu värre. I arbetslokalen slänger de sig med namn på olika designklassiker och jag hänger inte med en sekund. Först som fyrtioåring fick jag hum om vem Josef Frank var.
Mattan bubblar sig under soffbordet och får hela rummet att se stökigt ut. Problemet är att soffan väger ett ton, så vi drar oss för att lyfta upp den för att sträcka ut mattjäveln undertill.
Jag och en väninna brukar säga till varandra att vem som helst kan köpa sig ett coolt hem, det är att lyckas utan pengar som är grejen. Jag griper tag i det sista halmstrået (detta borde jag väl ändå klara?) och investerar i en svindyr matta. Mattan bubblar sig under soffbordet och får hela rummet att se stökigt ut. Problemet är att soffan väger ett ton, så vi drar oss för att lyfta upp den för att sträcka ut mattjäveln undertill. Allt är mycket fulare hemma nu än innan vi köpte mattan.
Mina misslyckanden som inredare gör mig motvalls. Så fort jag kliver in hos någon och får syn på en bullig liten glasvas med en kvist i vill jag säga ifrån: Kom på nåt själv nästa gång! Ta genast bort den desperata kakaoplanschen i köket också! I mitt inre skapar jag mitt egna motto: Bättre att ha det fult hemma än att ha det som alla andra.
Lyssnar på: ”Kropp och själ” (P1) har gjort ett fantastiskt program om skrivande som terapi.
Läser: ”Lucy” av Jamaica Kincaid. En väldigt kort men extremt stark roman.
Ser på: ”Songland” på SVT där nya låtskrivare bjuds in för att presentera sina låtar för producenter och olika artister. Så spännande att se kreativa människor arbeta.
Fler texter av Sara Kadefors:
LÄS MER:Så festar en författare
LÄS MER:Jag är livrädd för ensamhet
LÄS MER:De ytliga samtalens förbannelse
Missa inte det senaste från Två Dagar!
Nu kan du få alla reportage, spaningar och tips från GP:s helgmagasin Två Dagar som en notis direkt till din telefon. Klicka på följ-knappen vid taggen Två Dagar, i mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
