Intet är som väntanstider. Intet är som längtanstider
Längtan är en svensk folksport. En uthållighetsgren på tvärs mot ambitionen att leva i nuet. Vissa av oss tillbringar nästan hela livet med att längta och nostalgiskt blicka tillbaka mot det vi längtade efter. Vi är mästare på att göra det bästa av situationen, men blir tagna av stundens allvar när vi ska förvalta det bästa. För oss med preferens för ljus och värme har längtan en särskild plats i tillvaron. Att se fram emot något är en livsuppehållande åtgärd. Allt beror på sommaren – upphovet till vemodet vi kallar folksjäl. Till att artister som fångar det bitterljuva slår an en särskild ton. Underbart är kort. Alldeles för kort. Ljuvlighetens förgänglighet är ett återkommande tema i musiken. Även i de minst bitterljuva lyrikernas kataloger tillhör rader om sommarens flyktighet de mest kända. Solen skiner, kanske bara i dag.
När vi den första vårdagen sitter inslagna i filtar och solglasögon på uteserveringarna finns i bakhuvudet att det inte är långt kvar tills allt ska monteras ner och det är varning för halt väglag igen. Det är ingen avslappnad härlighet som i södra Europa. Den är full av anspänning.
Sittande på ett kafé i Frankrike slås jag av hur oladdat allt är. På balkongerna tvätt och bohag men inga människor. Jalusier som stänger solen ute och folk som nonchalant vänder den ryggen. Behandlad som en förgivettagen partner som alltid finns där.
Kommentaren ”Inget slår svensk sommar”, och tillägget – ”när den är så här” sammanfattar själva essensen av vår lott.
Nationalattributet må vara lagom, men det svenska kalenderåret är extremt. Vi kastas mellan ljus dygnet runt och nästan inget ljus alls, ett upplägg, vars grymhet präglar mina barndomsminnen. Vitsippssäsongen som förkroppsligade allt hjärtskärande innebar startskottet för ett halvårs krampaktig neuros för en som älskade årets ena halva och fann den andra ovärdig. Julikvällar när man hade gått och lagt sig då det fortfarande var ljust och hörde motorbåtar och skratt ute till havs och man grät lite när ingen såg. Den omöjliga ekvationen av att längta efter att livet ska börja och vilja att allt ska återstå. I en tillvaro av extremer gör man bäst i att vara lagom i sina preferenser.
Kommentaren ”Inget slår svensk sommar”, och tillägget – ”när den är så här” sammanfattar själva essensen av vår lott. För ”så här” är den bara när den själv vill. Ibland flera veckor i rad, andra somrar bara några dagar. För semesterfirare som flyr Sverige för säkrare kort är det viktigare att det är dåligt väder hemma än att vädret är bra där de är. Så att de varken ska ha missat något när de var borta eller genom att årskvoten av dagar är tagen.
I längtan ryms vemodet. Det går alltid strax bakom det ljusa halvåret. Som den svenska ljuvlighetens skugga.
Lyssnar på:
Människor som inleder sina anföranden med ”Jag tänker att” och ”Jag kan tycka”. Tycker de det eller inte?
Ser på:
Filmer som är bättre efteråt än när man ser dem.
Tänker på:
Att när klor reagerar med föroreningar i vattnet blir det bundet och det luktar starkt av klor. Bundet klor är overksamt klor. Klorlukt indikerar alltså att vattnet är smutsigt, inte, som jag hoppades, rent.
Läs fler krönikor av Nanna Gillberg:
LÄS MER:Vill ni ha något utfört – smickra en forskare
LÄS MER:Tinder visar vad som gäller på marknaden
LÄS MER:Det är svårt att plötsligt bli en nejsägare
Missa inte det senaste från Två Dagar!
Nu kan du få alla reportage, spaningar och tips från GP:s helgmagasin Två Dagar som en notis direkt till din telefon. Klicka på följ-knappen vid taggen Två Dagar, i mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
