Transporterande berättelser
Magisk realism över vidsträckta kontinenter
Under pandemin hade biblioteken kötid på litteratur om pest och död, nu läser vi om världskrigen. Kunskapstörstande läsare kan trösta sig med att få inblickar i Australiens urinvånares naturkännedom i ”The Songlines” från 1987. Bruce Chatwin gav kosmologin sin form genom babbliga samtal och oväntade möten i den bästsäljande boken. Själv ville han aldrig kallas reseskildrare utan såg sig som en skildrare av ovanliga berättelser. En annan gigant är den polska journalisten och poeten Ryszard Kapuściński. Genom att våghalsigt blanda reportageform med allegori berättade han om ett Afrika i början av slutet på kolonialismen i ”The Shadow of the Sun” (1998). Likt Chatwins epos är det en vindlande kunskapsresa över en vidsträckt kontinent där också berättaren lämnar tryggheten bakom sig.
Transporterande berättelser
Nya blickar på världen
Aldrig har jag läst något liknande. ”Räv och jag” publicerades förra året och är skriven av biologen Catherine Raven. Berättelsen handlar om Ravens vänskap med en räv, utanför hennes ensligt belägna hus i Montana. Med vetenskaplig skärpa och vidgad blick ger hon läsaren tillträde till sin egen värld, närmare naturen än människorna. Även australiska Charlotte McConaghys ”Den sista migrationen” tog andan ur mig. En klimatdystopi, ett sökande över kalla vatten efter de sista överlevande tärnorna. Stora berättelser om kärleken till det levande.
Transporterande berättelser
Små öar, små bagerier, små byar och mycket romantik
All bra komedi döljer ett allvar strax under ytan. Vill man läsa må-bra-romaner har jag fastnat för skotska Jenny Colgan, en romantisk komedienne. Hon är enormt produktiv och berättelserna sträcker sig ofta över flera böcker. I Sverige har Colgan sålt över en miljon exemplar och nu kommer ”Soluppgång över strandpromenaden” på svenska, som fortsätter att följa Polly på det lilla bageriet i Cornwall. Själv gillar jag serien om Flora på den lilla ön Mure utanför Skottlands kust bättre.
Transporterande berättelser
Italienskorna – ett annat Italien
Att Natalia Ginzburgs självbiografiska roman ”Familjelexikon” från 1963 kommit i nyutgåva på svenska är tidsenligt. I den bjuder hon in läsaren till ett italienskt familjeliv och industristaden Turin. Raden av kvinnliga italienska författare som skriver bästsäljare från sina hemstäder växer i realtid. ”Historien om en anständig familj” (2018) av Rosa Ventrella utspelar sig i Bari och i Claudia Durastantis ”Främlingar jag känner” (2019) möter Syditalien New York. Durastanti har jämförts med både Ginzburg och Joan Didion. Pseudonymen Elena Ferrante är enligt mig mästarinnan i detta sällskap, hennes Neapelkvartett är säregen, ett unikt perspektiv på vänskap präglat av staden självt. Precis utkommen på svenska är Silvia Avallones ”En vänskap” (2020) som även den har en ramberättelse om vänskap mellan två unga kvinnor i en italiensk kuststad.
Transporterande berättelser
Hemma i Bohuslän fortsätter livet
”Katthotellet vid kusten” av Jessika Devert lovar allt som titeln säger. När huvudpersonens vardag i Göteborg rasar ihop tar hon sina katter och flyttar till sin farfar uppe i Bohuslän. Resten är historia som man säger. Visst blir jag sugen på både klippor och salta bad, lite hemester. Uppföljaren ”Andra sommaren på Katthotellet” kommer i augusti. I en alldeles egen klass är ändå Viveca Lärns varma berättarröst i sviten om livet på Saltön vid Västerhavet.
LÄS MER:Allt fler handelsträdgårdar tar fart landet över
LÄS MER:Resa: Hotellen uppdaterar souvenirbutiken
LÄS MER:Resa: Nya hotell med kreativa inriktningar
Missa inte det senaste från Två Dagar!
Nu kan du få alla reportage, spaningar och tips från GP:s helgmagasin Två Dagar som en notis direkt till din telefon. Klicka på följ-knappen vid taggen Två Dagar, i mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
