I sociala medier finns tre förhållningssätt till världens varslade undergång. Aktivism, avtrubbning och avvärjning. Aktivisterna postar ödesmättade inlägg om att den absolut sista chansen att rädda världen är nu, som övriga grupper skrollar förbi eller gör tummen upp på. De avtrubbade ställer frågor om vilka restriktioner som gäller på Rivieran, efterlyser tips på hantverkare och diskuterar kompetensförsörjning av hushållsnära tjänster. Avvärjarna lägger inte ut något eget innehåll utan nöjer sig med att reagera på andras. Jordens undergång är inget som avvärjarna råkat missa för att de varit upptagna med annat. De har gjort ett aktivt val att undvika allt som kan äventyra ett balanserat sinnestillstånd.
Jag sorterar under avvärjarna med en variant lånad från mormor. I mina minnen av mormor och morfar är det alltid juli och dags för eftermiddagskaffe. Tiden har fastnat i ögonblicket mellan avannonseringen av Ekonyheterna och påannonseringen av sommarpratets sommar, sommar, sommar-signatur. Det pratas om hallonsnåren vid altanen och påminns om att stampa på stigen ner till badet. Konversationen berör inget jobbigt och nämns något där det skulle kunna bränna till säger mormor snabbt: ”Nu pratar vi om något roligare!” och går och hämtar hammockkuddarna. När hon kommer tillbaka är ordningen återställd. En motorbåt puttrar på och vi gungar stilla i hammocken. På mormors initiativ går morfar och rättar till vimpeln som har trasslat in sig i flaggstångssnöret. Fokus på det lilla och praktiska garanterar att känslorna hålls hanterbara.
Varje ögonblick är förhöjt och neurotiskt. Varje solig dag kan vara årets sista fina.
Jag inser att jordens undergång borde prioriteras, men är upptagen med att bemästra våren. Den här tiden på året är så vacker och hjärtskärande och allt den står för får mig att vilja börja gråta. Det känsloläget är inte kompatibelt med programpunkter som ledningsgruppsmöte och institutionsdag. Eller med några andra åtaganden som ingår i ett genomsnittligt vardagsliv. För att uppnå ett funktionsdugligt neutralläge företas därför en odyssé i navigeringskonst som går ut på att parera nostalgi, sentimentalitet och vemod.
Varje ögonblick är förhöjt och neurotiskt. Varje solig dag kan vara årets sista fina. Till midsommar kulminerar det. Någon som till vardags brukar kalla sig djävulens advokat förkunnar att vi går mot mörkare tider. Snart är de, av många uppskattade, klara morgnarna här, doftandes av multnande växtlighet och annalkande död. På väg till jobbet kommer det rök ur munnen och bara mitt på dagen orkar solen fortfarande stå emot. Transportsträckan till nästa sommar har påbörjats. Hur ska man ta sig an jordens undergång när strategierna för att ta sig igenom kalenderåret inte räcker till?
Läser: Årets mest bisarra glosa – fredsskadad.
Tänker på: ”Så skulle Sverige slå en rysk attack.” Mediernas krigsrapportering påminner stundtals om uppsnacket till ett förestående herrfotbollsmästerskap.
Ser på: I serier har mördare alltid ett rum tapetserat med tidningsurklipp. Och karaktärer som röker är onda. Är det evidensbaserat?
Läs fler krönikor av Nanna Gillberg:
LÄS MER:Obs! Detta mejl går inte att svara på
LÄS MER:Ingen fred utan krig
LÄS MER:Tåget har förvandlats till ett coworking space
Missa inte det senaste från Två Dagar!
Nu kan du få alla reportage, spaningar och tips från GP:s helgmagasin Två Dagar som en notis direkt till din telefon. Klicka på följ-knappen vid taggen Två Dagar, i mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
