I en chattgrupp delar en kollega med sig av en positiv kommentar hon fått om en jobbprestation. Vi skriver att vi är glada för hennes skull, att det är inspirerande. Så ovanliga är komplimanger i den akademiska världen att vi häpnar när någon får en.
Akademin är en plantskola för bitterhet. Den gäller för att vara meritokratisk, men förutsättningarna att leva upp till de formella kriterierna varierar stort med informella förhållanden. Många känner sig förbigångna och förfördelade och letar efter tillfällen att ge igen. Kamratuppfostran erbjuder otaliga möjligheter.
Vi skickar ett förslag på en programpunkt till en amerikansk konferens. Arrangörerna svarar att de har googlat oss och att träffarna visade att vi inte är några. ”With all due respect, you are no names.” Om vi inte skulle förstå varför det är ett problem, förtydligas det. Ingen vill komma på ett konferensinslag arrangerat av några som inte är några.
Den som vill förbli i akademin måste publicera artiklar. Article submission är, som namnet antyder, både inskick av ett artikelmanus och en övning i underkastelse. I kommentarer som inleds med ”there is no nice way of saying this” och “I am going to have to be blunt” gör anonyma kollegor klart att ens undermåliga manus försatt dem i en omöjlig situation där de tvingas förödmjuka en annan forskare. Lika viktigt som att bemöta alla kommentarer, och visa hur man försökt bättra sig, är att inleda varje svar med ett hjärtligt tack. När brevväxlingen pågått i några år meddelas i bästa fall att artikeln är accepterad. Då får man betala tidskriften för att publicera den. Artikeln läses inte av någon, men på lönesamtalet kan den ge ett till tre poäng.
Akademiker som gjort nedslag i verkligheten kommer tillbaka yra av bekräftelse.
Vid disputationer var det länge brukligt att en representant för avhandlingsförfattarens anhöriga förvarnade övriga inför den akademiska ceremonin. För den som inte själv jobbade i akademin var det nämligen lätt att, av opponentens framfart, få intrycket att familjemedlemmen hade gjort bort sig. Även när det för invigda framstod som en triumf. För att dechiffrera en akademikers komplimang krävs översättning och en generös tolkning. Eventuell positiv respons uppträder ofta i form av avstådd negativ respons.
Akademiker som gjort nedslag i verkligheten kommer tillbaka yra av bekräftelse. Ett enskilt tillfälle där har gett självförtroendet ett uppsving som akademin inte under decenniers vistelse lyckats matcha. Och oavsett om de stora orden inte betyder mer än en utebliven sågning, är de en roligare komplimang att få eftersom man märker att man fått den. Så vill ni ha något utfört – smickra en forskare. De är svältfödda på beröm och beredda att göra det mesta för lite uppskattning.
Fler krönikor av Nanna Gillberg:
LÄS MER:Tinder visar vad som gäller på marknaden
LÄS MER:Det är svårt att plötsligt bli en nejsägare
LÄS MER:Är en stående inbjudan verkligen en inbjudan?
Gör: Uppskattar att den engelska väderpresentatören ber om ursäkt för att det ska bli dåligt väder. Utan att ta hänsyn till att det kan finnas olika uppfattningar om vad som utgör dåligt väder.
Läser: Reportage om folk som väljer att sova utomhus året runt. Vad vill artiklarna säga och varför är de så vanliga just nu?
Lyssnar på: Ringduvans göteborgska.
Missa inte det senaste från Två Dagar!
Nu kan du få alla reportage, spaningar och tips från GP:s helgmagasin Två Dagar som en notis direkt till din telefon. Klicka på följ-knappen vid taggen Två Dagar, i mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
