Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

1/4

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Spetskompetens – så tillverkas spetsen åt världens modeskapare

I vår vill catwalkens mest trenddrivande designers väcka vår inre romantiker med ljuvliga broderier och skira spetsar. Två Dagars modeskribent Anna Blom berättar om ett unikt hantverk med gamla anor som just nu är hetare än någonsin.

Spets är inte längre bara associerat med kungligheter och gamla damer, i vår är den omtolkad i nya spännande silhuetter. Hos det italienska modehuset Valentino till exempel. Ett av de mer iögonfallande plaggen i vårkollektionen var en mintgrön volangklänning med hög hals och lång ärm, volangerna av paljett­broderad grön tyll. Tyllen är tillverkad av franska Sophie Hallette – en av världens äldsta spetstillverkare och modeskaparnas favorit sedan 1940-talet.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Det tar generellt cirka en månad för spetstillverkaren Sophie Hallette att tillverka tyll. Här syns Hallettes mintgröna tyllfluff i en kreation signerad Valentino. Bild: Valentino/Sophie Hallette

Hallettes exklusiva handgjorda spetsar har synts i kreationer som burits av bland andra Marilyn Monroe, Jackie Kennedy och Amal Clooney, men den som gjort mest för spetsens comeback under 2000-talet är förmodligen brittiska Kate Middleton, en av de senaste årens mest folkkära stil­bildare. När hon gifte sig med prins William 2011 i en spetsklänning från Alexander McQueens chefsdesigner Sarah Burton blåste hon inte bara nytt liv i materialet utan gav det även ett nytt namn: ”Kate’s lace”.

Spetsen i den skira klänningen och det 270 centimeter långa släpet kom från ­Sophie­ Hallette. Mönstret, ursprungligen från 1958, föreställde engelska rosor, skotska tistlar, walesiska påskliljor och irländska treklöver, alla symboler för Storbritannien. Att klänningen dammade av synen på spets står helt klart. Modehuset McQueen gjorde en brakvinst året efter bröllopet och hos Hallette duggar beställningarna från lyxmodehusen tätt.

Kate Middleton i sin bröllopsklänning med spets tillverkad av Sophie Hallette . Bild: Alastair Grant

Bland modehusen som anlitat Sophie Hallette i vår finns exempelvis Burberry, som gjort ett skirt spetslinne till en slitsad skinnkjol. Och hos Saint Laurent har Hallettes spets bland annat blivit en tajt transparent jumpsuit. Svenska Ida Sjöstedt är en annan spetsälskare. Hennes klänningar bärs av både röda mattan-klientelet och dagdrömmare. Hon ritade även prinsessan Sofias brudklänning. ”Jag har alltid tyckt om att jobba i spets. Främst för att det är vackert men också för att det finns så mycket möjligheter designmässigt – spets kan ju både dölja och exponera”, sa Sjöstedt när jag intervjuade henne 2014.

Här syns ett linne med spets från Sophie Hallette från Burberrys vårcatwalk. Bild: Burberry/Sophie Hallette

Med starka trender följer kopierings­hotet, och med tusentals bilder i omlopp på nätet är det lätt att kopiera ett spetsmönster och många hantverkare har svårt att konkurrera med kedjornas låga priser. Spetsproduktion är tidskrävande och tid är pengar. Bara att tillverka spetsen till Kate Middletons klänning tog fem veckor och krävde 23 hantverkare. Dessutom är tekniken gammal – just den här spetsen vävdes i en maskin från slutet av 1800-talet.

– Den är som en mycket komplex Rolls Royce-mekanism, säger Romain Lescroart­, IT-direktör hos Hallette.

Det tar flera år att lära sig att manövrera den tolv ton tunga maskinen och för att förbereda den med de 5 000 olika trådar som används måste tre hantverkare jobba i två månader. Ofta arbetar hela familjer i fabriken och den unika kunskapen går i arv från generation till generation – spetskompetensen ligger så att säga i blodet. Yrkesskickligheten är ett måste, därmed inte sagt att det är perfekt: det är de små ojämnheterna och skönhetsfelen, den unika handsydda känslan, som är Hallettes främsta konkurrensfördel.

Det tar flera år att lära sig hantera den tolv ton tunga maskinen som tillverkar spets. Bild: Sophie Hallette

– I massproduktion av spets trycker du på en knapp och behöver inte lägga dig i produktionen. Med våra vävstolar är det en fråga om känsla – med ögonen naturligtvis, men också med öronen. Du hör på bruset från maskinen om något är fel, hela kroppen är involverad, säger Romain Lescroart.

I november 1953 syntes Marilyn Monroe i en vit klänning med korsettliv i spets från Sophie Hallette. Det blev spetshusets internationella genombrott!. Bild: Sophie Hallette

Den största utmaningen är att anpassa gamla tekniker med modernare. De senaste två åren har Sophie Hallette till exempel jobbat aktivt för att få in mer hållbart tillverkade fibrer, som GOTS-certifierad bomull och siden samt återvunnen polyamid.

– Vår historia är modern, och det älskar jag. Vi skapar modern spets, men vi är förankrade i och respekterar vårt förflutna, säger Romain Lescroart.

Ett annat märke som tagit spetsen till sitt hjärta är Self-portrait som bland annat burits av Kendall Jenner, Michelle Obama, Beyoncé och prinsessan Madeleine. Sedan starten av modemärket 2013 har det gjort sig känt för sina romantiskt feminina silhuetter i en mix av material, ofta med en cool edge. Bild: Mike Coppola

Ett coutureplagg kräva 700 timmar i arbetstid och prislappen börjar ofta runt fem- eller sexsiffriga belopp. Det gör att haute couture-upplevelsen är förunnat några få – The Telegraph skriver att det rör sig om cirka 2 000 kvinnor i hela världen. Så nej, haute couturens prislapp är inte för oss vanliga dödliga. Men kanske kan vetskapen om timmarna bakom de fantastiska skapelserna få oss att reflektera runt pris? Om en t-shirt kostar 59 kronor är det högst sannolikt någon i leverantörsledet som inte fått skäligt betalt. Genom att ”rösta” med plånboken kan vi shoppingsugna i alla fall vara med och se till att unik kunskap – som spetstillverkning – kan leva vidare.

Amal Clooneys brudklänning designad av Oscar de la Renta tillverkades av Sophie Halettes “Marilyn lace”. Spetsen är mjuk, känns lätt och kombinerar romantik och moderna inslag med blommönster. Oscar de la Renta omarbetade spetsen och dekorerade den med pärlor.. Bild: Sophie Hallette

Spetsens historia

Spets kan tillverkas genom sömnad, knyppling eller virkning, berättar Andreas Manhag, arkeolog på Historiska museet i Lund. Spetsen dök först upp i Italien i slutet av 1400-talet. Tillverkningen var tidskrävande och komplicerad, något som sysslolösa högreståndsdamer kunde ägna sig åt. Spets tillverkades även i kloster av nunnor och adelsfröknar kunde utbilda sig i knyppling där. Efter 1800-talet blev hantverket mer ovanligt och ersattes av billi­gare, maskintillverkad spets.

Spets har under de senaste 200 åren i princip endast använts av kvinnor. Detta eftersom det manliga modet omkring 1800 genomgick en förändring, som innebar att den manliga dräkten skulle se så enkel och nedtonad ut som möjligt, berättar Andreas Manhag.

Bruket av spets i kvinnokläder förekom däremot både inom hovet och bland folket. Ända fram till 1970-talet bar hov­damer svart sammetsdräkt med vit spetskrage. Ju äldre – och gulare – spets, desto finare: äldre spets var mer komplicerad och kostsam, och hade därför högre anseende. Spets i högreståndsmiljöer skulle helst inte maskintillverkas utan vara handgjord i Bryssel före 1800-talet, då staden var centrum för spetstillverkning.

I Sverige är Elsa Petersons Spetsaffär Eftr i Vadstena den äldsta spetsaffären i sitt slag. Butiken grundades 1920 av Elsa Peterson och drevs av hennes dotter Gunnel Landtblom tills den stängde 2016. I nästan 100 år har butiken hållit fast vid de gamla traditionella Vadstena­mönstren och har tillgång till en skatt av mönster och spetsar som hela tiden förnyas. I dag är företaget nätbaserat och drivs av Elsas dotterdotter Karin. Via hemsidan kan man fortfarande köpa mönster som till exempel pepparkakan, blåsippan och tvåöringen.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.