Hur annorlunda är egentligen ditt jobb på sommaren?
– På sommaren måste man vässa till sig. Det är jättemycket folk och båtarna fylls upp snabbt, trots att vi kör tätare turer. Båtarna ut till Vrångö tar 160 passagerare, och även de som tar 450 kan fyllas upp. Det är också fler båtar på sjön, både fritidsbåtar och våra egna. Vi har mycket kontakt med varandra uppe på bryggan – ibland kan tre båtar komma in samtidigt till en hållplats, andra gånger måste vi fixa fram nya båtar när de som är ute blivit fulla. På vintern är det mer beräkneligt. Man har sina pendlarturer med ungefär lika många på varje tur. Pendlarna vet också hur allt går till. De har koll på tidtabellen och vet att båtarna lastas av innan man får gå på. Sommargäster och turister tänker inte alltid på det, utan tar upp hela bryggan så att det är svårt att lasta av.
Händer det att folk försöker ta med sig konstiga saker ombord?
– Inte turisterna, de packar lätt. Det är snarare de som bor på öarna. Ibland kan de komma med hela flyttlass, vilket är enklare att ta på en fraktbåt. Ett vanligt problem vi haft är lådcyklarna som många på öarna kör. De tar väldigt stor plats, ofta får vi neka dem. Men de flesta pendlare har lärt sig nu.
Vad kan turisterna hitta på då?
– En sommar när jag var däcksman var det en skotsk man som åkte med. Han ville följa med hela turen runt, som en sightseeing, och var väldigt pratglad. Jag övertygade honom om att han i alla fall måste hitta på något på varje ö, så att han kunde säga att faktiskt gjort något ute i skärgården. Vid varje stopp gav jag honom ett nytt uppdrag – att göra en piruett till exempel. Så han gick av först av alla, utförde sitt uppdrag, och gick på igen precis innan vi lade ut. Ett halvår senare låg ett brev och väntade på mig i affären på Brännö. Trots att han inte visste vad jag hette hade han lyckats skicka det hela vägen. Han tackade så mycket för turen, och skickade med lite bilder från den skotska ön han bodde på och båten som han tog till och från den varje dag.
Hur kommer det sig förresten att du blev befälhavare?
– Jag är båtmänniska i grunden. Min pappa och farfar var båtbyggare, min man lagar båtar och jag kör båt privat och åker wakeboard. När jag var yngre jobbade jag i restaurangen på Stenabåtarna, men jag ville ut på däck. Vi fick gå en säkerhetsutbildning och bland annat simma mot räddningshelikoptrar. Det var jätteroligt! Så jag började jobba extra på Styrsöbolagets båtar på somrarna, först som andre däcksman och sedan som förste. Jag har också läst en utbildning till fartygsbefäl, mest för att det skulle vara värdefullt privat att lära sig mer om navigering och sådana saker. Men jag har haft väldigt peppande kolleger som uppmuntrat mig att söka mig vidare, så efter några år blev jag styrman. Sedan tre år tillbaka är jag befäl.
Kör du alltid i skärgården?
– Jag hoppar in på skärgårdsbåtarna då och då. Kör man första turen här ute börjar arbetspasset klockan fyra på morgonen. Eftersom jag bor på Brännö får jag ta min egen båt, en sexmeters hyttbåt, till Saltholmen de dagarna. Till vardags kör jag Älvsnabbare.
Är det lugnare inne på älven?
– Jag har aldrig varit med om några säkerhetsrisker på några av båtarna, tack och lov. Men inne på älven finns en säl som vi döpt till Kent. En gång var det en passagerare som trodde det var en hund som höll på att drunkna, så hon stod och viftade och ville att jag skulle stanna och plocka upp den här stackars hunden. Men jag såg ganska snabbt att det inte var någon fara – det var ju bara Kent.
LÄS MER:Nya elfärjans system finslipas i hamninloppet
Linda Öhrbom
Bor: På Brännö.
Gör: Befälhavare på Styrsöbolaget.
