Hur låter en Paul Auster-bok, Anna Eriksson?

Du är en av kompositörerna som av Gunnebo kammarmusikfestival fick uppdraget att tolka sin favoritbok. Vilken blev det?

– Jag fick uppdraget på sommaren och hade ganska mycket tid att läsa, och att läsa om böcker jag gillar. Till slut fastnade jag för ”Orakelnatten” av Paul Auster. Jag tror att jag har läst allt av Paul Auster, och ”Orakelnatten” är en surrealistisk, skum liten bok. Det är en labyrint av historier, och jag vet knappt ens om jag kan förklara vad den handlar om.

Men den var bra att tonsätta?

– Ja, det handlar ju inte om att översätta boken utan att fånga en känsla. Där finns många små detaljer och hela bokens karaktär är labyrintisk och snirklig. Oftast när jag skriver musik är jag inte särskilt spretig och använder inte så många färger. Den här gången blev det till att börja i en ände och sluta i en annan. I boken finns en pappershandel, ”The Paper Palace”, så det fick också bli titeln på min komposition.

I dina verk experimenterar du ibland med överraskande instrument och ljudkällor. Du har använt dig av bland annat äggskärare, pennvässare och bordsfläkt. I verket ”Ping and Pong” fyllde du ett piano med pingisbollar och i ”Opera Lingua” var librettot baserat på fraser ur språkkurser och resebroschyrer. Vilka ljud dyker upp i ”The Paper Palace”?

– Det är ju inte alltid jag arbetar så, den här gången är verket skrivet för två gitarrer. Jag är själv gitarrist, så det gör att jag kan sitta hemma och pröva medan jag skriver. Sedan låter verket förstås ännu bättre när det framförs av David Hansson och Thomas Hansy i The Gothenburg Combo, som är medarrangörer till kammarmusikfestivalen och fantastiska gitarrister.

Du är också gitarrlärare i Kulturskolan. Det låter som ytterligheter: ena dagen lära ut D7-ackord till barn och nästa dag skriva konstmusik.

– Jag undervisar två dagar i veckan, men det är skönt att lämna den ibland extremt konstiga musikvärlden för skolan. När barn möter musik och ett instrument för första gången har de oftast ett väldigt öppet sinne och det är härligt att vara del av. Samtidigt skriver jag inte bara svår och konstig musik. Jag har nyligen skrivit musik för dragspel och fiol och ibland är det skönt att komponera för bara en trumpet.

Att utgå från en bok, gjorde det ditt arbetssätt annorlunda?

– Ja, det var ett roligt sätt att skapa musik. Och det har också varit roligt att ta del av de andra tolv tonsättarnas bidrag till det här projektet. Det har skrivits musik till böcker från en massa olika genrer, det är både ”Sagan om Ringen” och Edith Södergran. Någon har till och med tonsatt en fackbok. Det är en rolig satsning och kul att det framförs på Gunnebo Slott, som är ett lite bredare sammanhang för konstmusik, som ibland kan vara ganska smalt.

Jag har läst att du inte lyssnar mycket på musik.

– Har jag sagt det? Det stämmer faktiskt. Om man arbetar med musik och skriver musik hela dagarna så är man inte alltid sugen på att lyssna på musik hemma också. Den musik jag lyssnar på, den ser jag live. Jag går mycket på konserter.

Vad såg du senast?

– Sun Ra Arkestra på Nefertiti. Det var jättebra.

TEXT

Följ

Ulf Roosvald

[email protected]

Följ