Det var en ovanligt vit vinterdag för att vara Göteborg när Gustaf Hammerbo och Wilhelmina Lund valde tapet till matsalen i ett hus som inte ens var till salu. De stod med näsorna tryckta mot köksfönstret på Furugatan 3. De hade fått höra att huset var tomt, att den som bott där hade dött. Men skulle det säljas? Och ville de köpa? De letade egentligen efter en lägenhet, för att äntligen kunna flytta ihop efter att ha haft ett långdistansförhållande ett tag. Men så fick de tips om detta hus, med ganska omfattande renoveringsbehov. Genom köksfönstret såg Wilhelmina skymten av en kakelugn. Den var vit med ljusblå, handmålade detaljer. Mer behövdes inte.
– Jag sa till Gustaf att där ska vi ha den blå varianten av William Morris tapet ”Willow Boughs”, berättar Wilhelmina.
Nu sitter den där, i familjens matsal. Paret, som faktiskt flyttade in, har efter den mest intensiva renoveringen hunnit bli en familj på tre. Valentin, som bara är några veckor gammal, ligger tryggt i en sjal virad kring Wilhelmina.
Han fanns inte ens i tanken när paret, efter sin snöiga promenad, började lämna små lappar på trappan till sitt drömhus. De skrev också brev och lämnade i den överfulla brevlådan. Allt för att visa sitt intresse för att ta hand om huset. Till sist nådde de fram och arvtagarna hörde av sig. De sa att huset skulle ut på marknaden. Paret misströstade och började se sig om efter annat. Men inget kändes rätt. Efter månader av ovisshet och turer fram och tillbaka fick de till sist chansen att lägga ett bud. Parterna kom överens och plötsligt stod de där med nyckeln i handen och hundra kvadratmeter att renovera från grunden. Men också hundra kvadratmeter att göra till sina.
Vilka bor här?
Gustaf Hammerbo, 33 år, arkitekt, Wilhelmina Lund, 32 år, vd på familjeföretag i rederibranschen och Valentin, 5 veckor.
Följ familjen på Instagram: @ettegnahemblirtill
Göteborgs äldsta egnahemsområde
Många har längtansfullt blickat mot husen på bergsplatån väster om Chalmers, ett svårslaget läge om man både vill bo i ett idylliskt villakvarter och ha nära till stan.
I slutet av 1800-talet uppstod egnahemsrörelsen i Sverige, som ville göra det lättare för arbetare att skaffa sig ett eget bostadshus. Överbefolkning och bostadsbrist hade lett till massutvandring – främst till Amerika – och det fanns en oro för att landet skulle utarmas. Samtidigt frodades idéer från trädgårdsstadsrörelsen om att skapa grönskande kvarter utanför innerstaden. Sammantaget resulterade detta i åtta egnahemsområden i Göteborg. Först ut var Landala Egnahem, där det första huset stod klart 1914.
Det i dag k-märkta området består av pepparkaksbruna trähus som ritades av arkitekten Carl Westman i nationalromantisk stil, med branta takfall, slutna fasader och småspröjsade fönster.
Gustaf Hammerbo och Wilhelmina Lund kände båda två att de haft otrolig tur som fått möjlighet att köpa ett av dessa hus som många bara drömt om.
Jag kan fortfarande minnas värken i händerna, efter att ha hållit i verktyg i så många timmar varje dag.
Nu skulle de få kämpa för att få det här klart. För de var båda överens om att de ville göra mycket själva. Dels för att hålla nere kostnader såklart, dels för att få chansen att lära känna huset.
– Vi jobbade båda heltid. Men vid fem varje dag gick vi hit och körde på så länge vi orkade, säger Gustaf.
Eftersom i princip allt behövde bytas ut, bland annat badrum, stammar och el, så kunde de inte flytta in direkt. Längtan efter att få sova i huset drev upp tempot och fick dem att orka mer än de trodde.
– Jag kan fortfarande minnas värken i händerna, efter att ha hållit i verktyg i så många timmar varje dag.
Fick extra hjälp av hantverkarna
Renoveringen blev, som för så många andra, betydligt mer omfattande än de kunnat ana. Inte minst på grund av de katter som använt delar av huset som toalett. Kattkiss hade luckrat upp både ett och två lager av väggarna.
– Visst ville vi göra mycket själva men vi insåg inte hur mycket det var. På vissa ställen fick vi till och med slipa bort delar av bjälklaget för att kattkiss hade gått så djupt, säger Wilhelmina.
Vi hade bara varit tillsammans i elva månader när vi köpte huset, så vi var fortfarande i den där bubblan.
Det var inte heller alltid så effektivt att göra saker själva. Något de kan skratta åt i dag. Som att Gustaf grävde ur källargolvet – totalt åtta ton – med en spade.
Men trots kaoset de stundvis befann sig i blev de aldrig osams. Kanske för att de är så lika sin energinivå, menar Gustaf. Eller för att de fortfarande var nykära, spekulerar Wilhelmina.
– Vi hade bara varit tillsammans i elva månader när vi köpte huset, så vi var fortfarande i den där bubblan.
De fick mycket hjälp, av både vänner och familj. Huset blev deras precis när världen gick in i en pandemi, vilket gjorde det lättare att övertala vännerna att komma över på lite renoveringshäng. De var också först ut i bekantskapskretsen med att köpa hus.
– Nu är det fler som skaffat eget och då har de såklart inte lite mycket tid och lust att hjälpa andra, säger Wilhelmina.
Även hantverkarna som de anlitade hjälpte till lite extra. Förutom själva tjänsterna som utfördes fick paret tips av proffsen på vad de skulle kunna göra själva. Gustaf fick agera lärling i källaren när väggarna skulle putsas och när badrummet skulle kaklas lade de själva lagret av primer innan.
– För de flesta hantverkare var det bara positivt att de kunde ägna sig åt det som de är bäst på. Vi kunde göra förarbete och även städa efter dem. På så sätt kunde de vara mer effektiva och hinna med fler kunder, säger Wilhelmina.
Minnen och hemmabyggen i inredningen
Nu är renoveringen nästan i mål. För en tillfällig besökare ser hemmet mer än färdigt ut. Men källaren ska bli badrum och tvättstuga och på de två våningarna ovan mark behövs det sista finliret. En list här och en hylla där. Fokus är dock på inredning. Något som de båda är intresserade av. De kan inte beskriva sin stil med ett ord, men det är tydligt att allt ryms. Högt och lågt, gammalt och nytt, dyrt och billigt. I matsalen med Morris-tapeten står klassiska y-stolar i prisklass högre, i vardagsrummet vilar det hemmagjorda soffbordet på en matta från Rusta.
– Vi gillar att blanda. Och Wilhelmina gillar att rama in saker, säger Gustaf.
Tack vare att man inte får ändra fasaderna blir det inte så vräkigt. Det blir ingen tävling om vem som kan bygga ut mest.
För att visa vad han menar pekar han på en inramad liten bit av kartong som någon skrivit med tuschpenna på. Det är en del av Wilhelminas mormors gamla kartong där Wilhelminas morfars stövlar låg. En vardaglig bit papper, som i dag är ett vackert minne av parets kärlek.
På bottenplan finns matsalens tapet som bär historien om hur de förälskade sig i huset. På ovanvåningen finns också väggar som betyder något extra. I den övre hallen har paret valt Sandbergs tapet ”Pine” – som en hyllning till sitt nyvunna kvarter där just tallar är karaktäristiska.
– Vi har tyvärr ingen tall på vår tomt, så därför känns det extra fint att vi kan ha tall här inne, säger Wilhelmina.
I trädgården har de inte behövt göra särskilt mycket. Tomten var uppvuxen och frodig, de har mest behövt rensa och gallra. Eftersom även tomten stått öde under en period hade grönskan fått leva sitt eget liv.
– Det var svårt att se först, men trädgården hade otroligt mycket fint och gott om perenner som vi kunde behålla. Det fanns också ett växthus som vi börjat få fint i, men där luktade det som en bag in box, när vi först kikade in, berättar Gustaf.
K-märkning omöjliggör stora förändringar
Även om huset fått en rejäl förvandling har paret gjort vad de kan för att behålla husets själ. I hallen lyckades de inte bara rädda en panel utan kunde också med hjälp av en NCS-mätare hitta en färg som låg nära den ursprungliga färgen. Utvändigt går inte mycket att göra, husen i kvarteret är k-märkta. Men det är något som paret uppskattar.
– Det är dyra hus här, visst är det så. Men tack vare att man inte får ändra fasaderna blir det inte så vräkigt. Det blir ingen tävling om vem som kan bygga ut mest. Det blir inga pooler eller stora soldäck. Det känns skönt.
För de känner de att de hittat hem. Kanske Gustaf allra mest? Han växte faktiskt upp i ett hus precis i det här kvarteret. Ett hus där hans mamma fortfarande bor och som paret kan se, om de kikar ut från ovanvåningen.
Vi vet att de som flyttar hit sällan flyttar härifrån.
– Men vi kan inte se in till varandra. Och det är nog bra, säger Wilhelmina med ett skratt.
I början var det ovant, att gå på samma gator som man gått som barn och tonåring. Men i sin nya roll som pappa, hittade Gustaf ett nytt sätt att känna och leva i kvarteret.
– Många av dem som bodde här när jag var barn bor fortfarande kvar. I början kändes det lite konstigt, nu känns det bara tryggt. Vi vet att de som flyttar hit sällan flyttar härifrån.
Detsamma verkar gälla den här nyblivna familjen. De hoppas kunna stanna länge, även om familjen växer.
– Vi kan väl erkänna att vi redan tittat på lösningar för att få till fler sovrum. Vi har ju både vind och källare, så det finns yta. Vi har inga planer på att flytta, säger Gustaf.
Landala Egnahem
- Egnahemsområdet i Landala är det äldsta planerade egnahemsområdet i Göteborg som initierats av staden. Våren 1914 stod det första av husen klart.
- Området är uppdelat i sju kvarter med tillsammans 104 tomter. Det finns 17 enkelhus, 86 dubbelhus och två längor med fem radhus vardera.
- Egnahem förknippas med egnahemsrörelsen vars syfte var att ge arbetarklassen eget boende. Det var också ursprungstanken med Landala Egnahem. Men inriktningen ändrades under resans gång och området kom att bli ett medelklassområde.
- Det beslutades att färgen på området skulle vara enhetlig och egnahemsägarna gavs två färger att välja mellan – grått och brunt.
- Arkitekten Carl Westman låg bakom de ritningar som låg till grund för hur husen skulle se ut, men även andra arkitekter kopplades in.
- Husen är typiska för nationalromantiken med hus som sluter sig utåt.
- Landala Egnahem har pekats ut som riksintresse för kulturmiljövården då det är ”Göteborgs första och arkitektoniskt mest konsekvent genomförda egnahemsområde...”
LÄS MER:Min del av Göteborg: Landala av Lydia Sandgren
LÄS MER:Systrarna bor med var sin familj – i samma hus
LÄS MER:Formgivarna som sätter Göteborg på kartan
Missa inte det senaste från Två Dagar!
Nu kan du få alla reportage, spaningar och tips från GP:s helgmagasin Två Dagar som en notis direkt till din telefon. Klicka på följ-knappen vid taggen Två Dagar, i mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
