Det frimodiga ljugandet i årets valrörelse är ingen överraskning. Det vore märkligt om valanalytiker inte skulle ha tagit intryck av de triumfer som lögner har firat i allt från Trump-tillställningar till Brexit.
Lögner kan fungera som en politisk livsstil. Varje gång jag har besökt England de senaste åren har Boris Johnson bett om ursäkt för något han gjort, mörkat något han gjort eller bett om ursäkt för att han mörkat något han gjort. Han ordnade inte fester under pandemin. Han var inte ens där. Men det fanns fotobevis. OK, han var där, men det var inga fester. Utan sammanträden. Med alkohol.
Senast gällde det en kollega som betett sig ”olämpligt”, vilket Bojo enligt egen utsago inte hade känt till. När det visade sig att han visst känt till det, och det stod klart att Bojo skulle falla på eget grepp, började hans ministrar som på en given signal hoppa av. En efter en twittrade att förtroendet var förbrukat. För klädsamhetens skull avvaktade de flera timmar med att annonsera att de stod till förfogande för att ta över.
I alla nyhetssändningar om Bojos detronisering visades samma klipp från ett möte tidigare den veckan. Undersåtarna sågs där skratta uppskattande åt Bojos skämt och sög framåtlutade i sig allt han sade. Samtidigt överlade de med sig själva kring bästa tajmingen för att vända chefen ryggen. Deras sanning var en annan i början än i slutet av den veckan.
Varje gång jag har besökt England de senaste åren har Boris Johnson bett om ursäkt för något han gjort, mörkat något han gjort eller bett om ursäkt för att han mörkat något han gjort.
Subjektiva sanningar har en egen programserie på SVT – ”Min sanning” – där offentliga personer bjuds in för att lägga ut texten om vad som är sant för dem. Devalveringen av sanning i absolut mening tar sig uttryck i att allt som i ett givet ögonblick känns sant för en viss person, kan vara det. Jimmie Åkesson ”upplever inte att det är någon kris” relaterad till klimatet. Det är hans sanning som ingen kan ta ifrån honom. Ljuga kanske fortfarande är fult, men om synen på sanning har avskaffat lögnen spelar det inte längre någon roll.
Lögner bedöms inte utifrån någon rätt-eller-fel-logik utan utifrån vilka effekter de får. Om lögnerna till exempel lockar många väljare är det fritt fram. Kanhända är det med politik som med tro, att den inte går att reducera till vetenskap. Att politiken är något oändligt mycket större och att det därför är ovidkommande om något faktiskt är på det sätt som någon, som bygger sin argumentation på det, hävdar.
På väg hem från jobbet går jag förbi en foodtruck med en leende tecknad fisk och texten ”Plantbaserad fisk”. Många frågor väcks. Såsom vad gör en fisk till en fisk? Och vem är jag att hävda att en fisk, som garanterar att den inte innehåller någon fisk, inte är en fisk?
Tänker på: Att man i årets valrörelse har slopat sakfrågor till förmån för frågan om vilka man efter valet inte kommer att samarbeta med. Nytt för i år är att detta är en fråga även för SD.
Läser: Fördjupande politikerporträtt om partiledarnas favoritpizzor och vilka som följer Kardashians på Instagram.
Ser på: Valaffischer utan innehåll. ”Ny regering” och ett ”bättre Göteborg” utlovar några partier. Ett annat parti återanvänder ett större partis slogan från 2006. Peppen är total.
Läs fler krönikor av Nanna Gillberg:
LÄS MER:Nu är den här – årets farligaste tid
LÄS MER:Visst gör det ont när knoppar brister
LÄS MER:Obs! Detta mejl går inte att svara på
Missa inte det senaste från Två Dagar!
Nu kan du få alla reportage, spaningar och tips från GP:s helgmagasin Två Dagar som en notis direkt till din telefon. Klicka på följ-knappen vid taggen Två Dagar, i mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
