Sandra har skogen som ständig inspirationskälla

På ena väggen hänger en broderad tavla med vad som kan vara ett självporträtt. En blundande kvinna med hår av garntrådar i olika jordfärger som virvlar runt ansiktet. Tavlan är också utställningsaffisch till den kommande utställningen ”Urmylla” på Rydals museum. Planen var att ha vernissage nu på lördag, men pandemin har gjort att Sandra tvingats flytta fram sin utställning till 24 oktober.

– Jag ser den här utställningen som en hyllning till skogen, som för mig är en källa till kraft, inspiration och glädje. Man kan se den som en berättelse och påminnelse om lyckan av att få vara och leva i en skog, att andas in barrträdsdoft och vila i mossan, berättar Sandra.

Textilintresse från mormor

Intresset för både skogen och bildskapandet började tidigt under uppväxten i Sundstorp och närheten till de värmländska skogarna.

– Textilintresset fick jag genom min mormor och moster, som lärde mig att sticka och virka. Sedan började jag ju teckna och måla, men det var något med textilen som satte igång saker inom mig. Jag har alltid tillverkat mössor, vantar och andra bruksföremål, samtidigt som bildkonsten har varit en stor och aktiv del i skapandet.

Efter estetisk linje på gymnasiet, gick hon olika konstutbildningar inom skulptur, konsthantverk och textil. Hon läste också naturmedicin på Biskops-Arnö.

– Parallellt med konsten har det alltid funnits ett naturintresse och en fascination för kroppen. Så det kändes fint att få möjlighet att blomstra ut i den grenen, berättar Sandra.

Lärorik resa till Indien

Under lång tid fanns det ett motstånd mot att måla och teckna, samtidigt som hon kände sig mer säker på det textila hantverket.

– Det var under en resa till Indien som jag fick ihop de där olika världarna, konstvärlden och textilvärlden. Då arbetade jag med stora collagebilder, som jag inte kunde ta med mig på resan. Samtidigt var jag gravid och fick idén att göra konst av min graviditet, vilket kändes helt naturligt att göra i virkad form.

Sandra började med att virka de inre organen, livmoder, hjärta, hjärna, som ett sätt att bearbeta processen.

– Det var en fascination över att jag var gravid och allt jag tänkte på var det här lilla livet i min kropp. Samtidigt kände jag att det var både terapeutiskt och lägligt att göra konst av det. Efter det hade jag min första utställning på Borås Konstmuseum med tema befruktning och alla organ som är kopplade till födelsen.

Biologin i skapandet

Intresset för biologin har funnits med hela tiden i skapandet.

– Det finns ju så oändligt mycket man kan göra i ämnet biologi och natur. Så jag fortsatte med samma tema, fokuserade på delar av kroppar från människor och djur. Under en lång period gjorde jag insekter, med inriktning på djur som har funnits i miljoner år och antagligen kommer att överleva oss.

En broderad tavla som Sandra har döpt till "Skogen kallar". Bild: Jan Larsson

1/3

Sandra arbetar med olika tekniker, skulpturer och bilder i textil, virkat broderat och tovat. Det senaste projektet är ett bygge av miniatyrvärldar med trähus som är integrerade i skogslandskapet.

Skogen ständigt närvarande

Skogen, den finns där ständigt närvarande, både i livet och i skapandet.

– För mig har skogen alltid varit en plats för återhämtning. Kanske har den känslan blivit ännu starkare nu när jag håller på att avbilda den. Det är också en drivkraft vid sidan av konsten som jag har, att det jag skapar kan få andra människor intresserade och känna vördnad för skogen och känna en vilja att ta hand om den.

Jan Larsson

livsstil@gp.se