Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

När fotografen frågar efter Anders Stålhand säger en av de anställda på Botan: "Ska du fota honom? Jaha, lycka till, den gubben står aldrig still…"

Med tankar från roten

Han får körsbärsträd att blomma på marmorgolv och lindar tevetittarna runt sin sekatör. Men innanför luggen, det finurliga leendet och plommonstopet döljer sig en tidsoptimerad trädgårdsmästare som vill prata allvar om gifter och resurser.

Morgonen är gråkall och åkrarna bruna kring Broddetorp, två mil från Falköping. Anders Stålhand sätter sig i bilen 05.30. Han är redan lika glad och trevlig som i inslagen i TV4:s Äntligen hemma och börjar berätta om en bäver han mötte på vägen häromdagen. Efter några klunkar kaffe ur en termosmugg undrar han:

– Sa jag grävling...? Jag är lite i dvala fortfarande. 

Dagens två timmars pendling enkel väg har börjat. In till Göteborgs botaniska trädgård där Anders är chefsträdgårdsmästare. Det här är ändå den sena tiden, vissa morgnar drar han iväg redan 04.45.

Är det värt det? 

– Ja, min fru jobbar som föreståndare för Naturum Hornborgasjön en kilometer bort, och vi bor väldigt bra. Så det är värt det, även om det är slitigt. Botaniska är den finaste trädgården i Sverige tycker jag, och jag kom i en spännande tid.

Häromdagen fick Anders veta att de ska få pengar till nya växthus av högsta klass. 

– Det är helt jävla enormt! Vi närmar oss 100-årsjubileum och en satsning i den här skalan görs nog bara vart hundrade år. Växthusen ska bli öppna för alla på ett helt nytt sätt. Och arbetsmiljön kommer att bli oändligt mycket bättre.

 

Han tar fram frukosten, yoghurt och müsli ur en glasburk. Tåget från Falköping börjar rulla tio sekunder efter att vi har klivit på. Man tänker sig att folk väljer trädgårdsinriktning för att de gillar att softa, men det verkar inte stämma. 

– Nej… jag kommer inte på mig själv med att sitta i solen och ha glömt bort tiden. Jag sitter bara stilla om jag dricker kaffe. 

Och det har gått fort, från examen som landskapsingenjör 2010 till att bli chef på en av Sveriges förnämsta trädgårdar 2014. Däremellan var Anders egenföretagare. Ett av de svåraste uppdragen var att fixa blommande körsbärsträd till NK:s skyltfönster i Stockholm. 

– De ville ha skyltningen i sex veckor, men japanska körsbär kan bara blomma en vecka. 

Lösningen blev att behandla träden med olika ljus och temperatur för att de skulle blomma i stafett på olika datum. Sedan fick Anders åka och byta träd en gång i veckan.
När han som sextonåring började jobba på en trädgårdsskötselfirma blev han utkörd till olika ställen kring uppväxtstaden Västerås. 

– Jag minns en enorm häck i Kvicksund som jag skulle klippa… det är fortfarande den största jäkla häck jag har sett! Plötsligt en dag hade en folkabubbla kört in och stannat mitt i häcken, det säger något om hur stor den var.

Men du gav inte upp?

– Närå, jobbutmaningar måste man skratta åt. Annars ligger man pyrt till i den här branschen. Man blir ju aldrig klar, ogräset kommer alltid tillbaka.

Han minns en fas med dinosaurier, men efter den var det bara trädgård som gällde. Anders mamma var odlingsintresserad och jobbade som dagmamma, så han tillbringade en stor del av barndomen i familjens trädgård. Inomhus började han samla på sig regnskogsväxter. 

– Någon gång räknade jag till 200 arter i pojkrummet.

Många barn snöar ju in på grejer ett tag, varför fortsatte du?

– Det är så många utmaningar hela tiden. Man stöter på nya växter utan att veta hur de funkar och vad de behöver. Men jag hade nog lika gärna kunnat fastna för något annat där det finns mycket att utforska… det kunde ha varit sport, om jag inte hade känt mig så osportig när jag var liten. 

Det är något med trädgårdsfolk också, tycker Anders. Det är ett passionsyrke och en bjussig bransch där folk vill varandra väl. Med skägget, hatten och den rutiga skjortan smälter han in som en hipster i vimlet på Göteborgs central.  

Får man kalla dig hipster?

Fniss. Tystnad.

– Det är inget jag identifierar mig med men jag ser ju att jag uppfyller ganska många av attributen. Det enda som inte stämmer är att det brukar finnas en stark koppling till storstan.

Är det därför du pendlar fyra timmar om dagen, för att inte bli en hipsterklyscha?

– Exakt!

Kanske var Anders Stålhand 2000-talets första hipster. Hatten har varit med i tolv år. Det plommonstop han bär nu är den sjätte. Men nu börjar Anders känna sig lite färdig med hatten. Den passar inte så bra med cykelhjälm. Sista biten av pendlingen brukar ske på cykel.

 

Vid entrén till Botaniska välkomnar en armé av brandgula liljor med små gröna, spretande huvudbonader. Som damhattar med palmer uppepå. Kejsarkronor, säger Anders. Rödgula tulpanrundlar leder vidare mot sluttningen där eldsflammor av penséer reser sig. Vi går vidare genom ett hav av pärlhyacint, nunneört och kungsängsliljor, som hör till temat Vild vår, med 200 000 vilda lökar. Anders blir väldigt uppiggad när 

fotografen inte ber honom att kasta sig ner i blomsterhavet med ett jätteleende, utan att sätta sig vid idegranen och se
allvarlig ut. Det liknar inget han varit med om förut.

– Jag är asmysig och trevlig hela tiden. Allt som har med trädgård att göra ska vara så jävla mysigt och härligt. Det är ju det, men kanske bara halva tiden. Resten är slitigt, allvarligt och viktigt.

Du pratar mycket om ”hållbara trädgårdar”, har vi ohållbara trädgårdar?

– Ja, en massa gifter är tillåtna men helt onödiga i hobbyodlingen. Delar av plantskolenäringen är väldigt resursintensiv och kräver mycket transporter.

 

I Anders bok Skörda nya smaker rekommenderar han att odla annorlunda, exotiska växter. Exempelvis kiwi – kanske inte det första man ser framför sig i en ”hållbar trädgård”. 

– Men det är resurssnålt jämfört med att importera den! Det enda kiwin behöver är något att klättra på. Däremot gurkor i uppvärmda växthus, då snackar vi klimatosmart!

Snart ligger han ändå där och luktar på påskliljorna och kommer med mysiga trädgårdstips.

– Jag är ganska trevlig, det ligger väl för mig på något sätt. Men jag jobbar på att hitta en balans.

Har du haft några fördelar av att vara ung kille i en värld som domineras av lite äldre kvinnor? 

– Svårt att veta… det har gått jättebra för mig, jag har fått göra mycket. Jag hoppas ju att det inte är för att jag är man. Men många trädgårdsexperter är män. En positiv tolkning kan vara att man måste vara ganska hängiven för att gå in i en bransch där man trotsar normen.

Det har hänt att kunder på plantskolorna har tagit Anders för praktikant och frågat efter någon äldre. Men mest har det varit en fördel att sticka ut. Trädgårdsmästaryrket är inte så hett och branschen har svårt att rekrytera trots att
odlingsintresset vuxit bland unga.  

– Det pratas om odling i helt nya miljöer. Jag tror att det hänger ihop med ett ökat miljöintresse och en vilja att veta vad man äter. Många har förlorat kontakten med odling och den får därför ett exotiskt skimmer.

 

Dagen går. Efter ett ”operativt samordningsmöte med fokus på organisation av förrådsutrymmen” är det dags för en tvåtimmarsresa hem igen. En liten sandhög ligger kvar på tågsätet när Anders reser sig för att kliva av. 

Hemma skränar skrattmåsarna kring en gammal grön traktor. Den plöjer åkern utanför tomtgränsen. För att
hantera tidsbristen har Anders delat in trädgården i zoner. 

– Där borta slår jag bara med lie. Zonen framför huset sköter jag intensivt. Här vill jag ha mycket som tickar i gång tidigt på våren när jag har klorofyllbrist.

Under några av de kvarblivna körsbärsträden från NK står vita dvärgtulpaner, rankor av minikiwi slingrar runt ett päronträd. I växthuset sträcker sichuanpepparn aggressiva taggar mot taket och en shiitakesvamp sticker fram ur ett vedträ. Uppiggande nog finns det även en del kirskål och brännässlor på den lilla tomten. Det känns som om Anders skulle skratta och säga att ogräset är den bästa maten, men det gör han inte.

– Ibland säger jag så, men det är mest när jag inte vill
skapa stress hos andra. Det är en ständigt pågående strid. 

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.