Maria Schoultz slutade som flygvärdinna för fyra år sedan för att ta över en begravningsbyrå ihop med en väninna. Från ett arbete präglat av bekymmersfri semesterglädje till oåterkallelig förlust och sorg. För Maria är det inget märkvärdigt skifte, allt hon gör utgår från ett genuint intresse och en omsorg om andra människor. Som begravningsentreprenör förbereder hon ett farväl av en älskad, lyssnar av de anhörigas önskemål för att skapa en stund att tillsammans minnas, gråta, skratta och påminnas om att livet går vidare, evigt skört och värdefullt.
– Det är ett fint förtroende och ett uppdrag jag gör med största ödmjukhet, säger Maria där vi träffas i ett av byråns samtalsrum med ljusa väggar, levande ljus, asken med pappersnäsdukar jämte vasen med murgrönekvisten och i hörnet en litet bord med leksaker och barnböcker.
– Barn har en mindre komplicerad syn på döden och sorgen, de frågar ofta klokt, säger Maria.
Hon tar hand om allt kring begravningen, juridiska och praktiska frågor. Mycket handlar om att finnas där i sin yrkesroll, men också som medmänniska och lotsa genom förberedelserna, ceremonin och eftersittningen. Att möta människor i en svår tid, hjälpa dem att landa mjukt och stötta genom svåra beslut i tunga dagar.
– Sorgen ter sig olika för alla, där kan jag finnas som någon form av tröst och stöd, säger Maria, som utifrån sina egna livserfarenheter inte räds mötet med sorgen eller döden.
Omsorg och värdighet
I yrket ingår också att bädda ner den avlidne i kistan, något hon gör med största omsorg och värdighet.
– För mig är den döda kroppen som ett skal, medan själen är nån annanstans. Själv ser jag mig inte som religiös, tror mer på en slags större andlighet.
Uppvuxen i Borås, bosatt i Göteborg sen tonåren, läste Maria hotell- och turistutbildning på gymnasiet och jobbade därefter som reseledare runt Medelhavet. År hon minns som roliga och lärorika.
– Min uppgift var att vägleda och hjälpa människor, att möta deras önskemål, berättar Maria, som sedan arbetade inom flyget i femton år, fick tre barn och gick parallellt en ettårig kbt-utbildning på distans.
Nyfikenheten växte
Med mer kunskap växte nyfikenheten på samtalet med människan i fokus.
– Någonstans hade jag en idé om att göra mer av det på något sätt. Sneglade redan då på begravningsentreprenör som ett fint och ärofyllt yrke.
När hennes mamma gick bort 2012 hade Maria tydliga önskemål som inte alla stämde överens med begravningsbyråns idéer.
– Det är en konservativ bransch, men vi ville inte ha smörgåstårta i församlingshemmet utan ost och vin på ett säteri. Det blev som jag ville, ler Maria nöjt.
Startade byrån 2015
Men någonstans där, i erfarenheterna från sin egen mammas begravning, föddes ett frö till vad en begravningsbyrå kunde vara, fri från givna konventioner, utifrån de anhöriga och den avlidnes vilja. Hösten 2014, när Maria pratade med sin vän Linnéa och fick höra att hon sagt upp sig, sa Maria; ”Är det nu vi ska starta begravningsbyrå ihop”.
– På den vägen är det. Vi utbildade oss till auktoriserade begravningsentreprenörer och tog våren 2015 över en begravningsbyrå med kontor i Göteborg, på Tjörn och i Stenungsund.
Majoriteten av begravningarna sker i kyrkan med en präst vid kistan eller i enlighet med andra trosuppfattningar, men vid de borgerliga begravningarna står Maria oftast som officiant. Hon lägger ner mycket engagemang i sina minnestal. För att skildra ett liv, förstärka minnet, belysa det ljusa och skapa gemenskap hos dem som sörjer.
Det blir en innerlighet i samtalen, en inblick i den avlidnas liv. Mycket gråt, men också skratt. Där man kommer nära människor man egentligen inte känner, hur allt kallprat och ytligheter skalas bort. I döden träder allt fram tydligt. Där mycket ska hanteras, oberäkneliga känslor, skulden i sorgen. Ibland har man inte hunnit säga farväl. Ibland finns tvisteknutar som aldrig hann redas ut.
Hennes jobb gör skillnad
Mitt i den där sorgligheten känner Maria att hon gör något meningsfullt. Att hon gör skillnad.
– Min tillfredsställelse med jobbet är när jag rott allt i hamn, när alla är nöjda och tacksamma. Då känner även jag mig otroligt tacksam och glad.
Och även privat präglas hon av sitt yrke.
– Genom att jobba med döden blir jag nog bättre på att leva. Får perspektiv på vad som är viktigt, bryr mig inte om småsaker lika lätt. Vi vet vad vi har i dag, men inte vad vi har i morgon.
Skapar olika känslor
I sociala sammanhang skapar hennes yrke olika känslor.
– Men ofta får man många intressanta frågor som leder till fina samtal. Generellt borde vi prata mer om döden och få ett slags förhållande till den. Inte minst för att uppskatta livet
Begravningen, själva avslutet gör själva döden konkret, tror Maria. En viktig ritual som blir en tydlig markering på ett slut och en början. En andhämtning och en paus inför det nya.
– Det är en dag när vi får lämna allt det vardagliga, en dag för att sörja, förenas och kanske försonas.
En hyllning till livet
Och hon tror på vår förmåga till hopp och minnenas kraft att läka.
– För till slut övergår sorgen i saknad när minnena väger tyngre än sorgen av det man aldrig fick uppleva tillsammans, säger Maria som ser sin gärning som en hyllning till livet.
– Vi har ju inte bara en begravning för att en person har dött, utan för att den personen har levt.
LÄS MER: Lottas vardag är att stötta människor i livets slutskede
Maria Schoultz
Ålder: 41 år.
Familj: Maken Erik 44, barnen Emma 17, Maja 14 och Ellie 6.
Bor: I Askim.
Intressen: Umgås med familj och vänner, havet och att resa.
Gör: Begravningsentreprenör och borgerlig officiant.
Om att möta döden på jobbet: "Kanske låter som en klyscha, men det får mig att bli bättre på att leva mitt liv. Ta tillvara på stunden – vad är egentligen viktigt, njuta och leva här och nu. Man blir varse om att inget är för evigt och ödmjuk inför livet".
Drömmer om: "Privat drömmer jag ändå om ett långt liv, att få se mina barn och kommande barnbarn växa upp och att en dag bli samma goa mormor som min mormor var för mig och som min mamma varit för mina barn… Yrkesmässigt drömmer jag om fortsatt fina förtroenden, där jag och mina kollegor får lov att göra skillnad".
