Din matkonsumtion påverkar klimatet. I Sverige står maten för 30 procent av hushållens klimatpåverkan, mer än alla konsumenters sammanlagda inrikes transporter.
Enligt Naturvårdsverkets rapport Hållbara konsumtionsmönster (2015) handlar det om cirka 1,8 ton utsläpp av koldioxidekvivalenter per person och år. 1,35 ton av dessa beräknades då komma från kött, fisk och mejerikonsumtion. Koldioxidekvivalenter är ett mått på alla växthusgaser.
En veckomeny baserad på Livsmedelsverkets kostråd skulle kunna sänka utsläppssnittet till någonstans mellan 1,4 och 1,7 ton koldioxidekvivalenter per person och år och en ännu mer klimatsmart meny kunde leda till 0,9–1,3 ton.
Kalkylator för klimatmat
WWF, Världsnaturfonden, har lanserat en klimatkalkylator för maten, One Planet Plate. Den bygger på ett veckoutsläpp av 11 kilo koldioxidekvivalenter. Deras meny är i huvudsak växtbaserad.
Några exempel på hur mycket utsläppen per kilo livsmedel kan skilja sig åt: Grädde 5 kilo och havregrädde 0,4 kilo, jasminris 3 kilo (okokt) och svenskodlad potatis 0,1 kilo (oskalad). Ris släpper ut mycket metangaser eftersom det odlas på vattendränkta marker medan potatis har relativt liten klimatpåverkan.
Karin Jonsson, näringsfysiolog på Chalmers tekniska högskola, jämför två andra utbytbara produkter med ännu större utsläppsskillnad. Å ena sidan svensk blandfärs med hälften nötkött och hälften fläskkött som orsakar 17 kilo koldioxidekvivalenter per kilo färs och å andra sidan brittisk quorn som orsakar en tiondel, 1,7 kilo.
– Quorn är energisnålare än köttfärs, och det är viktigt med västerländska mått mätt med tanke på fetma, säger hon.
Båda livsmedlen är bra källor till protein, B-vitaminer och mineraler. Quorn innehåller dock bara en tredjedel av det järn man får i sig från köttet.
– Det är heller inte självklart att ett vegetabiliskt alternativ är nyttigare än kött, påpekar Karin Jonsson.
Hon tipsar i det här fallet om att i stället göra en färs på svenska bönor i stället för quorn. Exempelvis svenska torkade bruna bönor ligger på 0,5 kilo koldioxidekvivalenter. Det vill säga att färdiga produkter kan vara en fallgrop klimatmässigt. Andra köttsubstitut kan ha mer utsläpp än kyckling som ligger på 2,4 kilo per kilo.
– Det är heller inte utvärderat hur hälsosamma högprocessade vegetabiliska produkter är, men de har ett eget värde som inkörsport till en sådan kost, konstaterar hon och rekommenderar att man äter mer av baljväxter, spannmål, frön och nötter för att få i sig järn även om det järnet är svårare för kroppen att ta upp.
Själv är hon ”blodvegetarian” och äter blodpalt för att få i sig järn.
– Man slaktar ju inte djur för att enbart få inälvor och blod. Jag skulle inte ha ätit det annars.
Fler exempel på livsmedel
Växthusgaserna (exempelvis koldioxid, metan och lustgas) är olika potenta och dessa viktas samman till den gemensamma enheten, koldioxidekvivalenter, CO2e, som anger utsläppen för både produktion och transport i kilo per kilo livsmedel. Transport från butik till hemmet och tillagning av maten hemma räknas inte med. Siffrorna beaktar inte andra miljöområden såsom biologisk mångfald, användning av bekämpningsmedel, djurvälfärd eller dylikt. Ju högre tal desto större negativ klimatpåverkan.
Köttet är benfritt och spagettin okokt. Produkterna är svenska om ej annat anges.
KOLHYDRATKÄLLOR (kg CO2e per kg produkt)
Matvete: 0,5 Spagetti: 0,8
Rågknäckebröd: 0,3
PROTEINKÄLLOR (kg CO2e per kg produkt)
Fläskkött: 6
Kikärter, torkade, Kanada: 0,3
Lammkött: 21
Linser, torkade: 0,3
Nötkött, Brasilien: 41/63 (i den högre siffran är avskogningseffekter inkluderade)
Ägg: 1,4
Källa: Rise klimatdatabas
Vi tar en annan jämförelse, mellan lax, som blivit en vanlig vardagsprodukt, och sill. Per kilo filéer från Norge står fisken för 2,3 kilo koldioxidekvivalenter respektive 0,6 kilo till sillens fördel. Näringsmässigt är de likvärdiga.
– Båda är bra källor till protein. Dessutom innehåller de omega 3 och vitamin D som är svårt att få från andra livsmedel.
De som äter enbart växtbaserat, det vill säga veganer, behöver tillföra kosttillskott, exempelvis av vitamin B12 som finns i animaliska produkter. B12 kan också finnas i fermenterade grönsaker, men måste då innehålla rätt bakteriestam.
– Köttätare, flexitarianer och vegetarianer, behöver äta varierat och så lite processat som möjligt för att få i sig vitaminer, mineraler och fibrer. Likaså små mikroväxtämnen som exempelvis polyfenoler, som ger frukter, bär och grönsaker sin färg, doft och smak. De är inte livsnödvändiga men har hälsofrämjande egenskaper.
Sen skörd ger mer vitaminer
För att hålla sig inom sin klimatbudget, oavsett typ av produkt, handlar det mest om hur livsmedlet har producerats. Det är inte självklart att importerade produkter har större utsläpp av växthusgaser.
Däremot skördas oftast frukt och grönt tidigare i mognadsprocessen när de ska transporteras långt.
– Generellt hinner då inte vitaminerna utvecklas fullt ut. Sen skörd ger mer och om man dessutom fryser in grönsakerna avstannar steget till ”vissenhet” och näringen går inte förlorad i samma utsträckning, förklarar Karin Jonsson.
Hon har granskat tre förslag som kan ingå i en frukost: en smoothie, en tallrik gröt respektive knäckemackor. Smoothien består av mandeldryck, mango, banan och avokado och kan sägas vara det ”exotiska” alternativet med importerade frukter, medan de två andra är ”svenska”. Det ena består av råggröt toppade med solrosfrön och rivet äpple samt havredryck.
Det andra alternativet är knäckemackor med en kräm på gröna ärter och kallpressad rapsolja. Alla tre frukostalternativen innehåller vitaminer som C- och E-vitamin och bra fetter. Det exotiska exemplet ger lite mer kalcium, C- och A-vitamin, medan man med de två svenska alternativen får i sig mer fibrer, protein och järn. Jämförelsen är gjord på icke berikad mandel- och havredryck.
– Näringsmässigt motsvarar och kompletterar de varandra, men personligen gillar jag alternativ två mer tack vare variationen med baljväxter och fullkorn.
Näringsmässigt (lösliga fibrer) kan hela chiafrön som rest långt till exempel ersättas av linfrön. I stället för quinoa kan man servera svensk mathavre. Och istället för avokado kan spenat ge en viss krämighet till exempelvis en smoothie.
Grönt som flygfraktas ökar utsläppen
Banan från Costa Rica ger 0,5 kilo koldioxidekvivalenter per kilo, medan svenska äpplen orsakar 0,2 kilo. Båda beräknade med skal. Flygtransporterat grönt skulle förstås innebära ökade utsläpp, en snittsiffra är 11 kilo per kilo.
Att ett äpple som transporteras i en lastbåt från Nya Zeeland tillsammans med många andra äpplen belastar klimatet mycket mindre än sparris som flygs in från Peru säger sig självt. Dessutom, på importerade och inhemska produkter med likvärdig klimatpåverkan finns en annan skillnad: själva odlingen här hemma kan bidra till att binda koldioxid från utsläppen i marken.
Att inte äta upp all mat är en stor fallgrop och ett sätt att minska sitt klimatavtryck från kosthållningen är att minska svinnet. Produktionen av den ätliga mat som slängs varje år motsvarar utsläpp på omkring två miljoner ton koldioxid. Det motsvarar cirka 3 procent av de totala utsläppen av växthusgaser i Sverige.
Som jämförelse står flyget i dag för cirka 2 procent av de globala utsläppen av koldioxid, i Sverige står det för cirka 5 procent.
LÄS MER:Förbättra miljön med hjälp av en app
LÄS MER:Så kan du minska ditt matsvinn
LÄS MER:Hit går pengarna när du klimatkompenserar
LÄS MER:Unga kvinnor mest engagerade för klimatet
Utbytbara livsmedel
Vi är vana vid att kunna äta nästan vad som helst året runt eftersom livsmedel transporteras runt klotet. Men om vi tittar på näringsinnehållet finns det mesta runt knuten som kan ersätta importerade produkter.
Chiafrön som rest långt kan till exempel ersättas av linfrön. I stället för quinoa kan man servera svensk mathavre. Och även om smaken inte är densamma kan spenat ersätta avokadon funktionellt, exempelvis i en smoothie.
