”Jag tycker kärlek är skitkul”

Det har varit stiltje under pandemin för Caroline af Ugglas. Spelningar, hennes körer i Uppsala och Stockholm – allt skrinlades och ekonomin ser ut därefter. 50-årsfesten på det spanska slottet hon tänkte hyra blir det inget med, åtminstone inte i år.

–  Jag kan lika väl ha 52-årsfest i Spanien, säger hon.

Lite fest varje kväll

Det blir säkert några festligheter ändå på födelsedagen, om än av spontanare slag. Caroline och hennes man, producenten Heinz Liljedahl, är sociala, och det är lite fest varenda kväll.

–  Det är nästan alltid någon som kommer på middag eller så åker vi någonstans. Om inte annat så säger Heinz och jag att det är fest och så firar vi.

Att ta sig ut, träffa folk och ha roligt är viktigt för hälsan, framhåller hon. Men det hon har kunnat göra hela tiden är att måla, och under pandemin gjorde hon det extremt mycket ”för att överleva”, som hon säger. Hon är autodidakt och har målat sedan hon var i mellanstadieåldern.

–  Men jag visade inga teckningar, för jag skulle inte bli som morfar. Morfar var konstnär och konstnärer var konstiga, det fick man lära sig. Det förklarade familjen med att konstnärer är lite upp och ner.

Gömde målningar under sängen

Caroline af Ugglas ville inte bli upp och ner, så hon sköt in akrylmålningarna under sängen när de var klara. Annat var det med sången. Mamma Yvonne af Ugglas, sångerska och logoped, startade en körverksamhet under devisen ”alla kan sjunga”. Att sjunga ansågs socialt och trevligt, och det vågade Caroline leva ut tidigt.

Numera kan hon visa upp båda sidorna av sig själv. Med start i april har hon utställning på Galleri Lars Backlund i Göteborg. Och efter en lång pandemi har hon äntligen dragit igång sin kör igen. De sjunger pop och rock med gitarrkomp, och för Caroline betyder kören i dag mer än hennes egen solokarriär. Att få göra något med andra känns meningsfullt varje gång, säger hon.

–  När man sjunger frigörs endorfiner och man blir lycklig. Vi har fått sången för att läka oss själva. Det är en riktigt viktig grej. Men alla kan inte spela i ett band för att nå lycka.

Kungaparets kristallkrona åkte i golvet

Hon är en av upphovspersonerna bakom succéformatet ”Körslaget” som gick på TV4 åren 2008–2013. Men Caroline af Ugglas har fler strängar på sin lyra. Hon har renoverat hundratals antika kristallkronor på svenska slott och herresäten. Det mest hedersamma uppdraget gällde kristallkronan som kungen och drottningen fick när de gifte sig. Men när hon precis hade satt den sista prisman på plats så trillade hela skapelsen i golvet.

–  Man snurrar och snurrar medan man monterar prismorna och de hade inte låst sprinten. Kronan landade på min hunds rygg och jag är glad att den inte bröt något, för att det var ingen liten krona.

Caroline berättar att kronan klarade sig och nu är tillbaka på slottet – men hon fick jobba med den några månader till.

Vilka kristallkronor är de finaste?

–  Det är barock och rokoko, 1600-tal. De är du mest rädd när du tar på, eftersom varje prisma kostar tiotusen. Du håller i dem nästan som Ming-porslin.

Ser sig som inofficiell parterapeut

Hon ser sig också lite som en inofficiell parterapeut. Många av hennes låtar handlar om skilsmässor och relationer, ofta med inspiration från vänkretsen. Hon har träffat på åtskilliga parterapeuter som har berättat att de använder hennes låtar i terapin för att sedan diskutera textinnehållet med klienterna.

–  Det tycker jag är väldigt kul med tanke på att jag är lite av mina kompisars parpsykolog. Jag pratar med killen och tjejen, fram och tillbaka. Jag gillar verkligen kärlek. Jag tycker kärlek är skitkul.

Numera tar hon oftare intryck av den yttre omvärlden. Politik kan hitta in i texterna. Och både genom konsten och musiken tycker hon sig lära känna sig själv. I musiken arbetar hon alltid ihop med sin man. Konsten är ett mer ensamt utövande. Men hon behöver också sin beskärda del av fysisk utlevelse. Att fylla 50 betyder inte så mycket förutom just det – oron över att på sikt kanske inte kunna åka skateboard, snowboard eller rida barbacka i full fart.

Farmor var en riktig Pippi Långstrump-figur

–  Jag var bästa kompis med min farmor som var en riktig Pippi Långstrump-figur. Hon var alltid så otroligt ung i sinnet och i psyket, och hon var så arg på sitt bihang till kropp. För man vill kunna springa snabbt för att hänga med i vad som händer uppe i knoppen.

"Jag är lite av mina kompisars parpsykolog."