Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Velocipedryttarna på plats.  Bild: Idrottsmuseet
Velocipedryttarna på plats. Bild: Idrottsmuseet

När velocipederna tog Göteborg med storm

125 år sedan stockholmaren Jonsson gick segrande ur striden.

Idrottsrörelsen växte så det knakade. Det hade bara gått par månader sedan de första moderna olympiska spelen avgjorts i Aten när Göteborgs Velocipedklubb den 28 juni 1896 invigde sin nya idrottsplats på Levgrens äng, strax öster om Trädgårdsföreningen.

Under två händelserika decennier utspelade sig här stor dramatik. Sedan förvandlades arenan till Ullervi, Ullevi och så småningom: Gamla Ullevi. Men allt startade en sommarsöndag för 125 år sedan.

När Göteborg vaknade till liv om söndagsmorgonen den 28 juni 1896 var i det i ärlighetens namn inte särskilt många av stadens invånare som hade en utflykt till Levgrens äng i tankarna.

Göteborg - en stad med växtvärk

Visserligen hade stadens växtvärk sedan länge krävt ny mark för frustande fabriker, ståndsmässiga stenhus och enklare hyreskaserner, men så långt österut hade gemene man trots allt sällan några ärenden. Ändå var det just där; på ängarna längs Fattighusån, bortom Trädgårdsföreningens palmhus och planteringar, som Göteborgs Velocipedklubb nu skulle inviga sin nya idrottsplats.

Den sol som bara några dagar tidigare flödat över midsommarfirandet i Slottsskogen hade dragit sig tillbaka, och Göteborgs-Postens utsände kunde i måndagstidningens enspaltare rapportera att:

”Väderleksförhållandena voro (…) mycket dåliga. En jemngrå, nästan höstlik himmel, då och då en liten skur af fint, genomträngande regn.”

Det var ännu tidig eftermiddag när major Reuter, ordförande i Centralföreningen för gymnastik- och idrottssällskapen i Göteborg, höjde rösten och sa något om kroppsrörelsens stora betydelse för ungdomen, för att sedan påpeka att här - på Velocipedklubbens idrottsplats - skulle det minsann inte bara erbjudas cykeltävlingar, utan även ett flertal andra idrottsgrenar.

GP:s reporter såg sig om i snålblåsten på läktaren, och noterade i en ny passage:

”Att då man tager hänsyn till vädret säga att publiken var fåtalig gå emellertid icke för sig. Att den deremot var lifligt intresserad var alldeles påtagligt”.

Major Reuters ord om arenans många möjligheter skulle bevisas redan denna första tävlingsdag där cykelryttarnas kamp längs velodromen varvades med friidrottstävlingar på den sandiga innerplanen.

”Den första täflingen var velocipedkapplöpning å 1 engelsk mil (banan rundt 4 gånger) för alla ryttare. Förste pristagare blefv Jonas Jonsson, Stockholms Allmänna Velocipedklubb, 2 minuter och 31 sekunder, andre: Anton J Andersson, Göteborgs Velocipedklubb, 2 minuter och 33 sekunder, tredje, Claes Ekström, Göteborgs Velocipedklubb, 2 minuter och 35 sekunder.”

Att stockholmaren Jonssons framhjul skulle vara först över mållinjen kom knappast som någon överraskning. Han var redan 1896 en av Nordens främsta cyklister och vann senare också eftermiddagens största prestigelopp - det över 5000 meter.

I friidrottsgrenarna hade Göteborgsklubbarna lättare att hävda sig. Lyckans Soldater, som hösten 1883 bildats av ett gäng läroverksgrabbar, och Örgryte IS som stiftats 1887 i kretsen kring den driftige Wilhelm Friberg, kunde båda presentera idrottare av svensk elitklass. Det var ju också dessa två föreningar som på Heden i maj 1892 ställdes mot varandra i vad som gått till historien som den första riktiga fotbollsmatchen mellan två svenska lag. Den gången gick Örgryte segrande ur striden, men den här dagen vann Lyckans Soldater fyra av de fem grenarna. GP:s man fattade pennan igen:

”Det dåliga vädret och markens beskaffenhet, då banan, nu första gången begagnades, inverkade nog ofördelaktigt på denna täfling. Flera af hoppen voro emellertid utmärkt vackra.”

Smörgåsar och bakelser

Restauratrisen Hilda Isgren som fått Poliskammarens medgivande att tillhandahålla förfriskningar, kunde efter den 21-årige Öisaren Oscar Odéns seger i den avslutande stavhoppstävlingen nöjt konstatera att affärerna gått bra. Här på idrottsplatsen skulle hon framöver ofta få anledning att fresta med smörgåsar, bakelser och ett rikt utbud av varma och kalla drycker.

Och även om Hilda Isgren i första hand skulle försöka tillfredsställa en idrottshungrande publik så kunde den nya idrottsplatsen också komma att stå som arrangör för en rad andra evenemang:

Här väntade arbetarfester, barnens-dag-firande och sångarmöten.

Den italienättade norske ballongfararen Francisco Cetti steg till väders från idrottsplatsens innerplan och lassokastande cowboys fick unga göteborgare att dra efter andan i ”Texas Jacks wild show”.

Gymnastikfester och skridskokarnevaler avlöste varandra, och den 3 februari 1901 fungerade idrottsplatsen till och med som målplats för Göteborg första skidtävling. 16 deltagare betalade en blank enkrona för att delta i loppet från Delsjöns södra spets, förbi Örgryte kyrka, längs Mölndalsån, över Gårdabron och in på idrottsplatsen.

Men låt oss stanna till lite längre vid ett par av arenans mest minnesvärda stunder:

# Söndagen den 1 november 1896 skulle komma att bli den främsta dagen i Göteborgsbrottaren Carl ”Våran” Gustafssons liv. Att den 31-årige slaktaren var en av stadens största idrottsprofiler råder det ingen tvekan om. Tidningen Start skrev:

”Hr G (…) är en ovanligt kraftig karl 178 cm lång, väger 115 kg och mäter omkring öfverarmen 45 cm. Hans förmåga att lyfta är jämngod med styfvaste atleters och i brottning är han alla öfverlägsen.”

Våran Gustafsson

Hösten 1895 hade Gustafsson tagit över ordförandeklubben i Gais, och nu trängdes hans klubbkamrater med många tusen intresserade för att se hans holmgång med den turkiske sultanens hovbrottare, Memisch Effendi. Möjligen var det rent av fråga om ett nytt publikrekord för ett svensk idrottsarrangemang, och många runt arenan fick nog nöja sig med snabba skymtar bakom kepsar och kubbar.

På en upphöjd tribun täckt av sågspån gjorde ”Våran” Gustafsson entré i mörk trikå, vita benkläder och vaxade mustascher. Turken inledde offensivt, men slaktaren från Saluhallen vände och vann. Större än så kunde ingen Göteborgare vara 1896.

# Söndagen 12 juli 1908 stod idrottsplatsen som värd för det svenska fotbollslandslagets allra första utmaning: Norge. I blågula blusar och knälånga blå byxor poserade laget för fotografen innan den engelske domaren Charles Smith blåste till spel. Den förväntansfulla publiken drog efter andan när gästernas centerforward slog in 1-0 bakom den svenska målvakten Ove Eriksson redan i första anfallet. Den 23-årige keepern hette egentligen Olof Wilhelm Erik, men kallades aldrig annat än Ove. Eriksson var en av sju göteborgare i startelvan. Tre representerade till vardags IFK, fyra spelade i Örgrytes röda tröjor. Svenskarna gick till halvtidsvila med en trygg 5-2- ledning och när domarens pipa ljöd för full tid hade den historiska matchen slutat med en närmast genant stor svensk seger, 11-3. IFK:s stjärna, svarvaren Erik Börjesson, stod för fem fullträffar medan Örgrytekollegan Erik Bergström hittade rätt fyra gånger. Officiella källor menar att 3 000 löst biljett; 1,50 kr för en läktarplats, 1 kr respektive 75 öre för ståplats.

Landslagsmatch

Bara två månader senare väntade det blågula landslagets andra match. Landets främsta fotbollsstad stod åter som värd, men den här gången sprang landslaget in på den nybyggda arenan: Walhalla IP vid Skånegatan.

Den växande idrottsrörelsens idrottsplatser krävde nu bättre förutsättningar. Dels till följd av att idrottsmännen träning och tävlande utvecklats, men också som en konsekvens av att allt större publikmassor lockades att på nära håll följa kraftmätningarna.

Velocipedklubbens idrottsplats fick 1915 lämna plats för den nya tidens arena, och den 17 september 1916 invigdes Ullervi (snart kallad Ullevi) med en match mellan IFK Göteborg och Köpenhamnsklubben AB. Kampen slutade oavgjort 2-2 inför 10 000 åskådare. Och visst var det en gammal bekant som slog in den nya arenans första mål. Erik Börjesson, svarvaren från Jonsered.

Missa inget från GP Göteborgiana!

Nu kan du få alla våra texter och reportage om det gamla Göteborg som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Göteborgiana. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.