Röhsska museet på Vasagatan 37 tillkom genom en donation av Wilhelm Röhss den yngre med önskemål att det skulle placeras nära Chalmers. Chalmers och dåvarande Slöjdföreningens skola var nära förbundna med varandra. De hade under lång tid gemensam lärare och föreståndare.
Konstindustrimuseer kom till i slutet av 1800-talet som en reaktion mot industrialismens massproduktion. Samma tankar låg bakom Slöjdisföreningens skola.
Röhsska museet ritades i nationalromantisk anda av Carl Westman, som var en av centralgestalterna inom svensk arkitektur.
I stället för att dekorera byggnaden fick nu själva materialet spela en större roll.
Detta är tydligt i museets fasader av handslaget rött tegel, där teglets egenart får tala. Vissa tegelstenar har ett mönster - till exempel tre kronor eller initialerna C W upp och nedvända. Westman lär själv ha ristat dessa på tegelbruket.
År 1914 stod byggnaden färdig och två år senare var museisalarna inredda.
Entrétrappan flankeras av två vita stenlejon, som egentligen lär vara kinesiska Fuh-hundar. Originalen skyddas numera inomhus.
En utställningshall, ritad av Melchior Wernstedt, byggdes till 1937. På 1960-talet gjordes en tillbyggnad mellan museet och Slöjdföreningens skola (HDK), ritad av Sven Brolid.
