Sverige Radio rapporterar (16/8) att prognosen för landets regioner har försämrats. I våras beräknades årets totala underskott till 14 miljarder kronor, men nu skrivs siffran upp till 20 miljarder. I cirka 15 av de 21 regionerna motsvarar det mer än 2 000 kronor per invånare.
Som antyds av att även den gamla prognosen var negativ är regionernas finansiella problem långt ifrån nya. Förvisso har läget förvärrats av den ekonomiska krisen, där framför allt inflationen grävt stora hål i regionernas budgetar. Grundproblemen är dock gamla. Redan förra våren uppmärksammade Sveriges kommuner och regioner (SKR) att budgetåret 2023 skulle bli kärvt för både regioner och kommuner. Innan sommaren krävde därför SKR 25–30 miljarder kronor i ökade statsstöd. Flera enskilda regioner har också begärt mer pengar.
Finansminister Elisabeth Svantesson (M) har däremot avvaktat med att ge besked innan höstbudgeten är färdigförhandlad. Hon gör rätt i att inte lova gratis pengar – en hållning hon bör hålla fast vid även i förhandlingarna. Regionföreträdare varnar gärna för nedskärningar i vård, skola och omsorg. Självklart bedriver kommuner och regioner viktiga samhällsuppdrag som kan bli lidande utan mer pengar, men detsamma gäller staten.
Det behövs stora satsningar på bland annat försvar, rättsväsende, energiproduktion och infrastruktur. På samma sätt som statsbudgetarna har hållits strama måste även regionpolitiker göra svåra prioriteringar. Tyvärr verkar många inte ha velat inse det. I SR-inslaget intervjuas exempelvis Jörgen Bragner, tillförordnad regiondirektör i den regionen med störst underskott: Södermanland. Han förklarar att regionen ”har haft en ansträngd och tung ekonomi under flera år”, men att ”coronapandemin gjorde att ekonomin räddades av de statsbidrag som kom”.
Politikerna verkar ha tagit de tillfälliga stöden som en ursäkt för att inte se över inkomster och utgifter. Naturligtvis svider det att behöva höja skatter och avgifter eller att dra ned på bidrag eller kommunal service. Men det är krisens verklighet – vi har blivit fattigare. Det går inte att komma runt.
Det finns dock några saker regeringen kan göra. En åtgärd vore att omvandla de riktade statsbidragen till generella. Det skulle ge regioner och kommuner betydligt större frihet att anpassa sin budget efter lokala förutsättningar. Samma sak gjordes med framgång under 90-talskrisen. Regeringen bör också säkra långsiktigt ansvarstagande i kommuner och regioner. Nationalekonomen Stefan Fölster påpekar på SvD:s debattsida (16/8) att det fortfarande inte finns någon oberoende effektivitetsrevision av kommuners verksamhet. En granskningsmyndighet liknande Riksrevisionen skulle kunna öppna för minskade utgifter i framtiden. Oavsett måste regionerna eget ansvar innan de kan få mer statliga pengar.
LÄS MER: Anonyma regionpolitiker ett demokratiskt problem
LÄS MER: Därför kommer S behöva svika sina vallöften om vården
