Tidöavtalets mest obekväma samarbetsparter – Liberalerna och Sverigedemokraterna – kunde inte vara mer olika i sin inställning till EU-samarbetet. Och med ett år till Europaparlamentsvalet har partierna börjat flytta fram sina positioner.
Liberalerna har i sann retro-anda återupptagit sitt kampanjande för euron och vill ha en ny utredning om vad ett medlemskap i den gemensamma valutaunionen skulle innebära för Sverige (SR 24/4). ”Menar Sverige allvar med att vilja vara en starkare röst i världen är det inte ett alternativ att stå kvar vid sidlinjen”, anser partiets enda Europaparlamentariker Karin Karlsbro (Sydsvenskan 4/4). Att Sveriges mest EU-vurmande parti också fick absolut sämst resultat i EU-valet 2019 – 4,1 procent – säger något om dess (svaga) förankring i folkdjupet.
Om Liberalerna är en tia på skalan ett till tio i EU-entusiasm är SD en etta. Partiet har motvilligt övergivit sitt EU-motstånd och accepterat Sveriges medlemskap i unionen. Men det har inte släppt sin grundläggande skepsis mot EU. ”På lite längre sikt behöver vi däremot försöka påverka unionen i en riktning som i större grad gynnar Sverige. Illavarslande nog så går utvecklingen åt helt fel håll”, menar partiledaren Jimmie Åkesson (Aftonbladet 2/5).
Det krävs inte att man är EU-skeptiker som Åkesson för att se att unionen är på väg åt fel håll. Även svenska EU-förespråkare bör se och erkänna att samarbetet rör sig mot en utveckling som innebär ökad överstatlighet, mer ingripande detaljreglering av sådant som borde tillhöra medlemsländernas kompetens samt ett minskat inflytande för de inhemska parlamenten.
Det gäller exempelvis arbetsmarknadsfrågor, där EU-kommissionens arbetstidsdirektiv kommer att påverka svenska skiftarbetares arbetstider på grund av nya regler gällande dygnsvila. Men också sådant som övervakning, där den svenska EU-kommissionären Ylva Johanssons förslag ”Chat control” kommer att leda till att all digital kommunikation får granskas – i brottsbekämpningens namn. Det tar inte slut där, EU:s uppdaterade energieffektiviseringsdirektiv ställer till och med krav på hur många cykelställ varje nybyggt hus ska ha. Det finns kort sagt inget område som är för litet eller för stort för att regleras av EU.
Förutom att det är allt annat än önskvärt att flytta makten längre bort från Sverige går trenden dessutom emot det svenska folkets vilja. Det visar rapporten Svensk EU-opinion 1992-2021 från SOM-institutet. Det råder inget tvivel om att majoriteten är för ett svenskt EU-medlemskap, men man vill inte ge EU hur mycket befogenheter som helst.
Exempelvis tycker 54 procent att det är ett dåligt förslag att EU bör ha en gemensam finanspolitik. Bara 14 procent anser att det är ett bra förslag att verka för ett Europas förenta stater. Och så mycket som 62 procent menar att det är ett dåligt förslag att införa euron. Det säger något om intresset för ett fördjupat och utökat EU-samarbete.
Ökad överstatlighet kommer sannolikt bara att leda till ett ökat missnöje med EU. Därför kan det mycket väl vara Liberalernas, och inte Sverigedemokraternas, linje som leder till att förtroendet för EU undergrävs.
