Vi svenskar har gott sittfläsk. Det konstaterar Kommittén för främjande av fysisk aktivitet, tillsatt av den förra regeringen under pandemin. Nu har den presenterat sitt slutbetänkande. Resultatet är nedslående men inte förvånande.
Svenskarna är bland de folk som sitter mest under dygnets vakna timmar – 70 procent tillbringas antingen sittandes eller liggandes. Endast tio procent av alla 15-åriga flickor rör sig enligt rekommendationerna, det vill säga en timme om dagen. Vardagsrörelsen har, konstaterar kommittén, aldrig någonsin i historien varit så låg som den är nu.
Vilka konsekvenser det får är välkända. Förutom att det ökar risken för övervikt och fetma är låg fysisk aktivitet nära kopplat till stress, sömnsvårigheter, olika former av värk, muskelsvaghet och benskörhet – samt en rad så kallade välfärdssjukdomar som typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdom.
Flåset blir uselt. Tyvärr lider många svenskar av dålig kondition. En studie från Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm visar att nästan hälften av alla vuxna svenskar har farligt låg syreupptagningsförmåga. För 30 år sedan var samma andel knappt en tredjedel. Det får konsekvenser för den enskilde, men också för samhället. Kommittén konstaterar att åkommor som kraftigt påverkas av bristande fysisk aktivitet kostar samhället miljardbelopp i form av utebliven produktivitet och sjukvårdskostnader.
Kommitténs förslag är ett batteri av åtgärder. Det ska till en sammanhållen nationell strategi för rörelse, med kunskapsspridning, samordning, ett nytt nationellt kompetenscentrum och så vidare. Utredningen tycks ha stora förhoppningar på att Myndighetssverige är väl rustat att få svenskarna att resa sig ur soffan.
Nog finns det saker myndigheterna kan göra, men ärligt talat. Problemet är inte att myndigheterna har samordnat för lite. Problemet är att vi organiserar vårt samhälle efter den grundläggande mänskliga instinkten att vara lat.
Men vänta nu, kanske någon invänder. Det har aldrig funnits så många träningsappar, aktivitetsklockor, gymkedjor och Youtubekanaler med träningsvideor som nu. 2,1 miljoner svenskar, alltså en femtedel av befolkningen, har gymkort. Tidningar och sociala medier fylls av tips: hur man förbättrar sin löpteknik, vilken del av menstruationscykeln man ska styrketräna för bästa effekt och vilken tid på dygnet man ska motionera. Det är en paradox. Samtidigt som vi aldrig varit så stillasittande som nu har hetsen kring träning aldrig varit större.
Kruxet är dock att ett träningspass i veckan inte kompenserar för den tid vi sitter stilla. Att man tränar en timme av veckans 182 vakna timmar är förstås bättre än ingenting, men problemet kvarstår om man sitter framför datorn eller ligger i soffan de övriga 181 timmarna. Och trots att många har ett gymkort är det inte lika många som nyttjar det.
Ett gymkort kan inte heller kompensera för den bristande vardagliga motionen. På 1970-talet hade gemene man inte direkt ett gymkort eller en pulsklocka. Men samhället var inte heller organiserat på ett sätt som gjorde det möjligt att slippa röra på sig.
I dag har vi organiserat samhället så att man, åtminstone om man bor i en stad vilket den stora merparten av befolkningen gör, inte behöver röra på sig. Alls. Man behöver inte ens gå till stationen för att ta tåget till jobbet. Det står elsparkcyklar och dräller överallt, så att man kan färdas 700 meter utan att behöva lyfta fötterna. Städningen och trädgårdsarbetet sköter robotdammsugaren och den automatiska gräsklippningsmaskinen.
Barnen skjutsas till skolan med bil. Alla nybyggda hus har hiss. Och när en rulltrappa står trasig blir det ramaskri. Som om det vore en mänsklig rättighet att inte bli lite svettig.
Man behöver inte gå utanför dörren för att handla. E-handeln, som fullständigt exploderade under pandemin, gör att det är enkelt att sitta i soffan och klicka hem både veckans mathandling och nya kläder. Och att gå ner till lokala tobaksbutiken för att hämta sitt paket behövs inte heller. Numera finns oftast valet leverans direkt till dörren. Den som inte orkar laga mat kan lugnt sitta kvar i soffan och klicka hem middagen från hamburgerkedjan via en app. Sedan levereras maten av ett sönderstressat cykelbud. Vardagsmotionen betalar vi helt enkelt någon annan för att utföra.
Eller – organiserat och organiserat. Det har bara blivit så. Företag har insett att man kan tjäna pengar på mänsklig lathet.
Och vi tror att vi vinner tid på det. Men i värsta fall förlorar vi tid – i form av alldaglig trötthet och sjunkande antal förväntade levnadsår.
LÄS MER: Vi måste tala klarspråk om barnfetman
LÄS MER: Övervikt är en klassfråga
