Det började med att de blockerade vägar och trafikkorsningar och saboterade privatpersoners bilar. Sedan gick klimataktivisterna över till alltmer spektakulära handlingar, ibland riktade mot kulturinstitutioner. En metod som tillämpats är att hälla tomatsås över kända konstverk och sedan limma fast sig vid tavlan.
En annan metod klimataktivister använt sig av för att få uppmärksamhet är att ta sig ut på flygplatsers landningsbanor och limma fast sig på marken. Det har skett både i Sverige och ute i Europa. I Berlin ledde en aktion till att 20 flygplan fick ställas in.
Den tyska säkerhetspolisen oroas över en tilltagande radikalisering bland klimataktivister (SVT 29/11 2022). Den tyska polisen varnar för attacker mot känslig infrastruktur som kärnkraftverk, gasledningar och godstrafik. Även terrorexperter ser med oro på risken för ökad radikalisering och ser begynnande likheter med vänsterextremismen på 1970-talet (SvD 8/11 2022).
Terrorism eller ej – klart är att aktivisterna börjat tillämpa antidemokratiska metoder. Det är skillnad mellan att anordna demonstrationer och att begränsa andra människors rörelsefrihet.
Än värre är de utpressningsmetoder som aktivisterna i Tyskland börjat använda sig av. Metoden går ut på att aktivisterna pressar lokala borgmästare att skriva under en uppgörelse där han eller hon lovar att driva aktivisternas frågor mot regeringen i Berlin. I utbyte går klimataktivisterna med på att avsluta sina aktioner. Flera politiker har dock vägrat att gå med på en överenskommelse (SR 15/3).
Lobbying mot politiker är förvisso helt normalt i en demokrati. Men det finns en avgörande skillnad mellan opinionsbildning och utpressning: hotet om sabotage. När aktivisterna lovar att sluta med sina samhällsstörande aktiviteter säger de också indirekt att de kommer att fortsätta om politikern inte gör som de vill.
Själva hävdar klimataktivisterna att aktionerna inte handlar om att skada människor. De vill snarare få uppmärksamhet för klimatkrisen. De har ett gott syfte, och i grund och botten har de rätt: den globala uppvärmningen måste hejdas. Det är nästan alla överens om.
Men det ”goda syftet” är förrädiskt. Det gör att det är lätt att se mellan fingrarna med metoder som faktiskt utgör ett hot mot den liberala demokratin.
Om man verkligen lyssnar på vad klimataktivisterna säger framstår retoriken som mer lik en extrem sekt än om Miljöpartiet eller WWF. Hos de radikala aktivisterna finns uppfattningen att världen snart kommer att gå under, att det finns en korrupt elit som inte bryr sig om den stora massan (som måste ”väckas”), att vanliga demokratiska metoder för politiskt arbete är lönlösa och att man måste ”välja sida” – antingen är man med dem, eller så är man en del av systemet som måste störtas.
Likaså finns där acceptansen för att oskyldiga människor drabbas. Det argument som organisationen "Återställ våtmarker" framförde efter den uppmärksammade aktionen på en motorväg i Stockholm förra året – att de sitter på vägarna för att de ”måste” och för att ”allt kanske redan är förlorat”, och att en försenad ambulans inte är någonting i jämförelse med den undergång som väntar – framförs som en förmildrande omständighet. Men i själva verket är det ett tecken på en fanatisk världsbild.
Än så länge har klimataktivisterna i Europa inte utfört regelrätta terrordåd. Men både säkerhetspolisen och politiker måste vara uppmärksamma på en eventuell radikaliseringsprocess. Steget från att attackera lastbilar till att ge sig på chaufförerna som kör dem är nödvändigtvis inte enormt för den som tror att jorden är på väg att gå under.
LÄS MER: Klimatklistrarna sabbar både för miljö och medmänniskor
LÄS MER: Klimataktivisterna har tappat tilltron till demokratin
