Mordhot, hembesök och systematisk terror. Det var vad butiksägaren Sanna Rylander i Helsingborg utsattes för av aktivistgruppen Djurfront. GP:s prisbelönta reportageserie under våren gav inblickar i både offrens situation och hur de som stod bakom terrorn resonerade (GP 29/6).
För de utsatta; främst butiksägare och bönder är situationen hopplös. Mängden hot och trakasserier är så omfattande att polisen i vissa fall inte hinner utreda allt fullt ut. Aktivisterna uttryckte ingen ånger och anser kampen överordnad alla hänsyn.
Är man av uppfattningen att det dagligen pågår ett orättfärdigt massmord på djur, och att djurs rättigheter är helt likställda med människors, då kommer vissa att dra extrema slutsatser av detta. Och det är vad Djurfront har gjort. Det är verkligen ingen hemlighet vad de står för, hur de arbetar och att de bejakar terrorism som politisk metod.
För varje demokratiskt sinnad person borde Djurfront vara en organisation man håller kort. Alldeles oavsett om man verkar för djurs utökade rättigheter eller inte. Men den uppfattningen verkar inte vara självklar för alla.
Förra året ägde den så kallade Rovdjursmarschen rum i Stockholm. Bland organisationerna som stod bakom manifestationen fanns bland andra: Djurfront, Djurens revolt och Hunt Saboteurs Sweden. Även de två sistnämnda organisationerna begår brott som ett led i sin politiska kamp.
Trots att det var helt uppenbart vilka som stod bakom manifestationen valde två riksdagsledamöter, Vänsterpartiets Jens Holm och Miljöpartiets Rebecka Le Moine att ställa upp som talare och delta i manifestationen. Le Moine aspirerar nu på att ta över som språkrör för Miljöpartiet sedan Isabella Lövin meddelat att hon avgår.
De radikala djurrättsaktivisterna gör inte djuren någon tjänst överhuvudtaget. Deras hot och trakasserier övertygar ingen. Effekten blir den motsatta: Fler tänker att de som förespråkar en vegansk livsstil och förändrad livsmedelsindustri är radikala dårar.
Djurrättsaktivisterna gör alltså den veganska rörelsen stor skada. Det är synd. För det finns såväl miljöskäl som folkhälsoaspekter, utöver de rent etiska, som talar för en övergång till en mer växtbaserad kost.
Som riksdagsledamot finns stora möjligheter att bilda opinion för sina åsikter både politiskt och i offentligheten. Den större trenden är att fler svenskar äter vegetariskt och väljer att vara aktiva konsumenter.
Det är därför lite av en gåta varför en person som aspirerar på att leda ett riksdagsparti ser någon poäng att associera sig med terrorister. Det är förkastligt ur ett rent demokratiskt perspektiv samtidigt som det skadar det man faktiskt försöker uppnå.
Anser Le Moine att organisationer som Djurfront förtjänar att sola sig i riksdagspolitikers strålglans? Har hon ingen aning om vad organisationen ägnar sig åt och skyller på okunskap? Oavsett vad svaren är på dessa frågor har Le Moine en del att förklara.
Med tanke på hur ofta just Miljöpartiet talar om vikten av att försvara det öppna och demokratiska samhället är det lite konstigt att de väljer att dela scen med terrorister. Nyss var det islamister med kopplingar till radikala politiska rörelser och nu detta. Har miljöpartister svårt att förstå innebörden av den demokrati de förespråkar?
