Nu är regeringspartierna, Annie Lööf och ett helt gäng kulturskribenter upprörda på moderatledaren Ulf Kristersson.
Utbildningsminister Anna Ekström (S) förfasas av vad hon anser vara extrem retorik från Kristersson. Justitieminister Morgan Johansson (S) har anklagat M-ledaren för radikalisering. Miljöpartiets språkrör Märta Stenevi kräver att Kristersson ska be om ursäkt.
LÄS MER: Kommunerna betalar priset för regeringens migrationspolitik
Kristerssons brott? Han har kopplat invandring till Sveriges stora problem med skjutningar, gängkriminalitet, hedersförtryck och utanförskap. Avsaknaden av en fungerande integration har lett till att invandringen, som genom åren varit på en mycket hög nivå, blivit en belastning för samhället, enligt moderatledaren.
Det är inte svårt att förstå Kristersson. Den förda migrationspolitiken ligger inte i linje med Sveriges integrationskapacitet. Sedan 1990-talet har den etniska segregationen ökat i vårt land. Det märks inte minst i socialt utsatta områden i storstäderna men också ute på lands- och glesbygden. Uppdelningen är nog som tydligast i landets många skolor. Enligt Skolverket har klassrummen sedan början av 2000-talet blivit allt mer uppdelade utifrån elevernas bakgrund. I praktiken ser det ut så här: två skolor inom en liten kommun kan vara uppdelade mellan en stor majoritet elever som har svenska som modersmål eller en stor majoritet av elever som inte har svenska som modersmål.
LÄS MER: Politikerna såg problemen – men gjorde ingenting
Och det fortsätter. Stora skillnader i arbetslöshet mellan inrikes och utrikes födda, stora skillnader i studieresultat mellan inrikes och utrikes födda elever.
Utanförskapet, med dess segregerande och uppslitande effekt på landet, har växt fram medan politikerna varit oförmögna att göra något åt problemet. I dess skugga har brutal gängkriminalitet, religiös extremism och hederskultur tagit fäste om socialt utsatta områden. Detta samtidigt som Sverige fortsatt har en stor invandring och ett mottagande av nyanlända på ganska höga nivåer.
Är det så konstigt att tala om invandringen som en belastning då?
Notera: I sitt uttalande pekar Kristersson inte ut någon enskild individ eller grupp. Ändå valde en rad tunga statsråd att anklaga M-ledaren för svepande generaliseringar som drar alla landets invandrare över en kam.
LÄS MER: Gangstermorden beror inte på slumpen
Men det är inte mig eller mina föräldrar Kristersson talar om. Eller alla de hundratusentals hårt arbetande svenskar som har invandrarbakgrund. Eller den nyanlände som anstränger sig för att snabbt lära sig svenska, ivrig att bygga ett tryggt liv för sig själv och sin familj i sitt nya land. Kristersson talar givetvis om en totalt ohållbar migrationspolitik som i kombination med en misslyckad integrationspolitik skapat de stora problem vi har med gängkriminalitet och boendesegregation.
Detta förstår givetvis Johansson, Ekström och Stenevi. De företräder trots allt en regering som hösten 2015 stramade åt flyktingmottagandet i ren panik. Men om invandringen nu plötsligt inte är en belastning enligt dessa ministrar, varför förespråkar de då inte att svensk asyl- och migrationspolitik ska återgå till hur det var innan flyktingkrisen 2015?
