Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

De fyra byggnaderna som ska rivas i Mölndal.
De fyra byggnaderna som ska rivas i Mölndal.

Adam Cwejman: Varför rivs historiska byggnader i Mölndal?

Helt utan eftertanke har mölndalspolitikerna i stor enighet beslutat att riva historiska byggnader.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

"Från historiskt pappersbruk till modern stadsdel och destination". Så beskriver kommunala MölnDala Fastighets AB framtiden för Forsåker som ligger bredvid Mölndals "gamla stad", Mölndals Kvarnby.

I det gamla industriområdet ska 3000 bostäder och 4000 arbetsplatser snart samsas med historisk bebyggelse. Det senare understryks av det kommunala bolaget. De ska tillsammans skapa "spännande miljöer och låter platsen åter blomstra".

Rosendahlskasernen som står på tur att rivas. Bild: Mölndals stadsmuseum
Rosendahlskasernen som står på tur att rivas. Bild: Mölndals stadsmuseum

Men samexistensen mellan det gamla och det nya skorrar illa. För att exploatera området har bolaget nämligen föreslagit rivningar av precis den sortens historiska fastigheter som är tänkta att skapa den där efterlängtade kopplingen till det förflutna. Byggnadsnämnden har inget emot rivningarna.

Det handlar om fyra hus. Kasernen, byggd 1853 användes som bostäder för arbetarna i Rosendahls fabriker. En mindre tjänstebostad som sannolikt är områdets äldsta hus, uppförd under 1830-talet för pappersbruket. Det som en gång i tiden var en gymnastiksal för Papyrusanställda som ligger närmast Mölndals Kvarnby samt ett tidigare sliperi uppfört under 1930-talet.

Den tidigare gymnastiksalen Bild: Johanna Wingberg
Den tidigare gymnastiksalen Bild: Johanna Wingberg

Byggnaderna uppvisar i olika grad stora kulturhistoriska kvalitéer och skulle, med rätt omvårdnad och restaurering kunna användas både som bostäder eller kommersiella lokaler. Hela området är på grund av sin välbevarade gamla industrikaraktär betraktat som ett riksintresse, alltså byggnadshistoria som är synnerligen viktig att bevara.

Grannarna har organiserat sig för att hindra rivningarna. Från tjänstemannahåll är man också negativ. Kultur- och fritidsförvaltningen har yttrat sig. Likaså Stadsbyggnadsförvaltningen. Båda avstyrker rivning. Enligt Plan- och bygglagen får rivningslov endast ges undantagsvis om byggnaderna bär på ett stort kulturhistoriskt värde. Länsstyrelsen har i ett yttrande sagt att kommunpolitikernas beslut kan leda till "påtaglig skada på riksintresset".

Men politikerna vill att byggnaderna rivs. De menar att det kostar för mycket att restaurera dem.

Politikernas entusiasm för projektet går inte att ta miste på. De skådar in i en ny och skön framtid. Mölndal expanderar, förtätas och får mer stadskvaliteter. Det är förstås bra. Men det behöver inte ske på bekostnad av Mölndals historia och karaktär. Snarare är det just bevarande av sådant som husen i Forsåker som bidrar med karaktär.

Vad är det som gör något till en "destination"? Jo, det är att det finns något där som är unikt och som gör platsen attraktiv. En blandning av olika epoker är något sådant. Det Mölndalspolitikerna gör är att göra våld på det dyrbaraste Mölndal har byggnadshistoriskt. De skäms inte ens för det. Snarare framställer de rivningarna som olyckliga men nödvändiga.

Läkarbostaden. Bild: Johanna Wingberg
Läkarbostaden. Bild: Johanna Wingberg

De anser att rivningarna är en kostnadsfråga. Byggnaderna vanvårdats under så lång tid att priset för återställning och upprustning blir för hög. Rivning är därför det enda logiska menar de samfällt.

LÄS MER: Riv inte Göteborgs historiska bebyggelse

Mölndalspolitikerna ansluter sig med detta resonemang till en tragisk och stor skara av svenska politiker som på liknande vis motiverat omfattande rivningar av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Stora delar av det historiska Göteborg försvann med de argumenten på 1900-talet. I vissa fall var vanvården direkt avsiktlig: Man lät byggnaderna förfalla till den grad att det inte fanns något alternativ.

Politikerna i Mölndal oroar sig för den omedelbara kostnaden men bortser helt från den långsiktiga vinsten av att behålla byggnaderna, både monetärt, miljömässigt och värdemässigt för "destinationen" Mölndal. Det värdet överstiger på sikt den kortsiktiga besparingen av att totalsanera området.