Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Bild: Ernst Henry Photography

Cwejman: Riv inte Göteborgs historiska bebyggelse

De föreslagna rivningarna runt Sahlgrenska Universitetssjukhuset utgör ett allvarligt angrepp på en, för Göteborg, historiskt värdefull miljö. Det måste gå att förena funktion med estetik även när ett sjukhus moderniseras.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Totalsaneringens tid är inte över än. Trettio år efter att de sista storskaliga rivningarna ägde rum i Göteborg, då i Olskroken (som skövlades grundligt för att aldrig bli sig riktigt likt), planeras det stora förändringar runt Per Dubbsgatan där Sahlgrenska Universitetssjukhuset idag är beläget.

I en detaljplan föreslås rivning av nästan samtliga äldre hus längs med och i anslutning till Per Dubbsgatan. En del av Äldre Vanföreanstaltsen bevaras. Däremot föreslås det kulturhistoriskt mycket värdefulla Per Dubbshuset rivas. Miljön skulle vara helt oigenkännlig om föreslaget accepteras i sin helhet.

Sjukhuset är i behov av en grundläggande modernisering som möjliggör bättre framkomlighet och mer välfungerande arbetsytor. Det råder det ingen tvekan om. Men här finns också ett annat samhällsintresse: Arkitekturen och stadsmiljön kring den äldre delen av Sahlgrenska är värdefull och oersättlig. Kontrastera det mot Östra Sjukhuset som är en enahanda miljö byggd under en och samma period med rätt små tillägg i efterhand.

Att riva Sahlgrenskas sammanhängande tegelbebyggelse, vilket detta handlar om, vore inte bara att göra våld på en vacker och historiskt värdefull miljö. Det skulle göra området monotont, anonymt och kargt. Ännu ett homogent sjukhusområde i glas och betong. Ett sjukhusområde som rymmer såväl vårdinrättningar som stora mängder kontor vinner mycket på att ha en vacker och estetiskt mjuk miljö.

Något som dessutom alltid förvärrar vid rivningar är att det alltid är envisa modernistiska pastischer som ersätter de gamla husen. Sådana glasmonoliter tycks vara det enda formgrepp som byggherrarna och arkitekterna i vår samtid erbjuder. Det kommer naturligtvis väcka negativa reaktioner.

Alternativ till den nu föreslagna planen finns. Varför inte inspireras av hur Pedagogen sammanförde det nya med det gamla när Sociala huset byggdes om. Idag ger huset uttryck för såväl stadens historia som modern funktionalitet. Man fick både äta kakan och behålla den. Det måste även gå i någon utsträckning längs med Per Dubbsgatan.

En stad kan inte byggas genom att totalt rensa det som varit. I stället för att riva ut gamla ark bör man tänka på stadsplanering som ett växande träd, med årsringar som lägger på ytterligare ett lager. En sådan försiktig och organisk utveckling går om intet med ett sådant vårdslöst förslag som nu ligger för samråd. När historiskt värdefull och vacker bebyggelse väl är borta kommer den aldrig åter. Sådana misstag låter sig sällan eller aldrig åtgärdas. Facit är Göteborgs 1900-tal.

I en sjukhusmiljö är det i vissa fall rimligare att värdera effektivitet framför bevarande. Men det ena ska inte behöva utesluta det andra. Planen för Sahlgrenska är funktionell och framåtsyftande. Men den är också okänslig och estetiskt tondöv. Än finns det tid att tänka om, och föreslå en förändring som är varsam och respektfull och inte kommer betraktas som ett totalt misslyckande när vi ser tillbaka på den om några decennier.