Det spelar ingen roll om Kristersson slutspurtar ordentligt om inte Liberalerna är kvar i riksdagen den tolfte september. Liberalerna behövs för att mandaten ska gå ihop och Sverige ska få ett välbehövligt maktskifte.
Många väljare som önskar en annan regering är kluvna till en röst på Liberalerna. Det är förståeligt. Många minns sveket från Januariöverenskommelsens dagar då L blev ett Centerpartiet-light: ett parti som hellre än att ge Moderaterna möjlighet att bilda regering levererade makten till Socialdemokraterna.
Det hjälpte inte att försöka övertyga trogna L-väljare att partiet hade fått igenom en del av sina krav på S-regeringen. De som lagt sin röst på L ville uppenbarligen se ett maktskifte och identifierade sig primärt som borgerliga väljare. Detta var svårt att smälta för en del L-politiker. Vilket förklarar de nesliga hugg i ryggen som Nyamko Sabuni fick utstå under sin korta tid som partiledare.
Sedan dess har tillräckligt många liberaler i ledande ställning insett att deras väljare inte stannar om L gör sig till ett stödparti åt S. Detta har också Johan Pehrson insett från dag ett. En vacklande inställning till en borgerlig regering blir partiets undergång.
Med den knappa tid den relativt nyvalde partiledaren har haft till sitt förfogande har han också lyckats med det Nyamko Sabuni inte lyckades med, att återvinna en del av det förtroende som förlorades i samband med Januariöverenskommelsen. Det har opinionsmätningarna under de senaste månaderna vittnat om. L har inte kippat efter andan under spärren som var fallet innan sommaren.
Men räcker det hela vägen? Söndagens val kommer att avgöras på marginalen. Det hänger i värsta fall på ett par tusen röster. Och skulle L befinna sig kring spärren kommer det att vara avgörande hur många väljare som i slutskedet bestämmer sig för att våga rösta på partiet. De liberaler som valt en ”tryggare” borgerlig röst på M eller KD behöver återvända för att L ska kunna överleva.
Men tänk om L sviker igen? Oron är befogad. Och för detta har vi partiets vänsterflank att skylla. I nuläget är den dock klädsamt tyst (ett mycket ovanligt tillstånd!) och förstår att partiet måste sluta upp bakom partiledaren. Även denna del av partiet har nog också insett att det inte finns någon politisk framtid som stödparti för S.
Det finns också alternativ till att ingå i en M-ledd regering. Liberalerna vinner sannolikt på att vara lojala med en sådan. Men de kan understryka sitt oberoende gentemot Kristersson politiskt genom att stå utanför regeringen och villkora sitt stöd. Det kommer ge ett mått av förhandlingsutrymme som behövs för att partiet ska kunna profilera sig.
Det finns en rad frågor, som skatterna, energi- och rättspolitiken där det råder en bred enighet bland de borgerliga och SD. Det är sådana frågor som avgör huruvida en framtida borgerlig budget går igenom eller inte. Detta garanterar en stabilitet som Sverige behöver och som en rödgrön regering är fullkomligt inkapabel att leverera. Men för att maktskifte ska vara realistiskt måste L överleva valdagen.
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
