Under flera decennier har skicklighet i yrket nedprioriterats i Sverige. Inom de akademiska yrkena har detta uppmärksammats genom den så kallade professionsdebatten. Välutbildade specialister upplever sig allt mer ofria, styrda av externa och ofta kvantifierbara mål. De nya styrsystemen flyttar makten från sakkunskapen till ledning och administration.
Men det är inte bara den teoretiskt grundade yrkeskunskapen som pressats tillbaka. Extern kontroll, övervakning och krav på kortsiktig effektivitet har även drabbat många hantverkar- och arbetaryrken. De praktiska yrkesutbildningarna på gymnasiet har samtidigt försvagats genom allt mer teoretiska inslag och krav. En liknande teoretisering går igen även på högskolans mer yrkesinriktade linjer.
Till detta ska läggas att fackkunskaper värderas lågt inom svensk handel. Går du in i en tysk butik kan du förvänta dig att personalen har kunskaper om produkterna de säljer. I Sverige prioriterar arbetsgivarna uppenbarligen inte detta. Men det är inte heller lätt att rekrytera yrkeskunnig personal. Vi har inte alls samma institutionaliserade lärlingssystem som tyskarna. Vad som är hönan och ägget är svårt att säga.
Liberalerna har länge förespråkat en uppvärdering av gymnasiets praktiska linjer, yrkeshögskolan och lärlingssystem. Krav som partiledaren Nyamko Sabuni med flera upprepar på DN Debatt (3/8). L riktar en känga mot socialdemokratin som aktivt försökt sudda ut gränsen mellan praktiska och teoretiska utbildningar, vilket i praktiken lett till en nedvärdering av det praktiska kunnandet. Det är en riktig poäng. Socialdemokratin bytte en gång ambitionen att höja respekten för praktisk kunskap till att se (teoretisk) utbildning som en metod att höja alla yrkesgruppers status. Resultatet har inte varit särskilt lyckat. Teoretisk utbildning tenderar att bli en social symbol när den förskrivs allt för frikostigt och även på områden som i grunden handlar om praktisk kunskap.
I ett samhälle som uppvärderar teoretiska studier och självförverkligande söker sig många ungdomar till sådana utbildningar som kan locka med uppmärksamhet, möjligheter att förbättra världen eller att ha kontroll över andra. Färre lockas av att kunna något riktigt bra. Därför kan det idag råda brist på hantverkare i storstadsområdena trots goda inkomster i yrket.
Men även det svenska näringslivet har ett ansvar för utvecklingen. De dominerande tjänsteföretagen har prioriterat billig arbetskraft och drivit på för en närmast oreglerad arbetskraftsinvandring. Följden är att Sverige inom vissa branscher är mer eller mindre beroende av att kunna ta in yrkesskickligt folk från andra länder. Det har blivit en inbyggd sårbarhet i ekonomin. Vad händer den dagen denna arbetskraftsreservoar upphör? Näringslivet har, liksom den offentliga sektorn, också varit snabba med att rationalisera bort kringtjänster och stödpersonal. Helt enkelt minskat den interna arbetsdelningen på arbetsplatserna, något som underminerar specialisering och yrkeskunnande. Mindre företag som konkurrerar med kvalitet och service tvingas ofta nischa sig rejält för att klara konkurrensen mot jättarna.
Att detta skulle vara en ”naturlig” kapitalistisk utveckling motsägs av att den tyska arbetsmarknaden ser annorlunda ut än den svenska, med tydliga hierarkier och arbetsdelning som dominerande inslag, samtidigt som Tyskland är Europas ledande ekonomiska nation.
De platta organisationer som dominerar svenskt arbetsliv har många fördelar. Men kombinationen av långt drivna krav på jämlikhet och inkludering tillsammans med en uppvärdering av flexibilitet går lätt ut över sådant som yrkesstolthet och kunnande. Det finns nämligen ett ofrånkomligt inslag av särskiljande i dessa värden.
Att Liberalerna enträget driver på för att uppvärdera praktiska utbildningar och lärlingssystem är positivt. Men frågan är större än så. Det handlar om hur svensk kultur och arbetsmarknad är strukturerad. Till del förklarar det också L:s begränsade framgångar att få genomslag för den här linjen, trots att man satt i regeringsställning och hade ansvar för utbildningsfrågorna i åtta år.
LÄS MER: Hur NPM dödade arbetsglädjen samt gjorde oss ofria och lydiga
