Putinpriser, sa Magdalena Andersson (S) under valrörelsen i fjol. Hon menade att de höga elkostnaderna var en direkt konsekvens av Rysslands invasion av Ukraina. ”Vi vill införa ett högkostnadsskydd mot de höga elpriserna. För vi ser nu historiskt höga priser, och vi kan inte låta Putin hålla svenska hushåll och svensk industri som gisslan”, sa hon i en valfilm.
Det är sant att Rysslands invasion av Ukraina drev upp priset på olja och gas, och eftersom stora delar av Europa – dock inte Sverige – är beroende av gas för att värma husen, spillde de europeiska priserna över till södra Sverige på grund av den integrerade marknaden.
Men det är inte hela sanningen. Långt ifrån. Priserna började stiga flera år före Rysslands anfall våren 2022. Och det är ogenomtänkta, för att inte tala om dumdristiga, beslut som ligger bakom. Det visar en ny granskning från Riksrevisionen.
Prisskillnaderna mellan norra och södra Sverige började stiga radikalt redan 2019, från att ha varit i princip obefintliga. År 2021 var elpriset i syd i snitt dubbelt så högt som i norr. Sommaren 2021 fick affärsverket Svenska Kraftnät (SVK) i ren desperation sätta i gång Rya kraftvärmeverk på Hisingen.
Den oro många svenskar upplevde i vintras, när elräkningarna slog rekord efter rekord, är alltså till stor del orsakade av svenska politiker.
När den nytillträdda rödgröna regeringen beslutade att kraftigt höja effektskatten – en särskild skatt på kärnkraft som nu är borttagen – 2015 gjorde man ingen analys av vilka konsekvenser det skulle få för Sveriges energiförsörjning. Den enda konsekvensanalysen som gjordes var hur skatten skulle påverka statens budget. Remissinstanserna fick en ynka veckas svarstid. SVK varnade då för att höjningen av skatten kunde leda till att kärnkraftsreaktorer lades ned.
Vilket också skedde. Fyra reaktorer stängdes under Löfvens regeringstid. Men regeringen tog ingen notis.
På samma sätt har konsekvenserna av elcertifikatsystemet inte analyserats. Kortfattat är det ett stödsystem för framför allt vindkraft som konsumenterna betalar och som infördes av regeringen Persson 2003. Som Riksrevisionen konstaterar har de politiker som styrt Sverige sedan dess inte brytt sig om att ta reda på vilken påverkan stödet skulle få på elmarknaden, och därmed Sveriges energisystem. I praktiken har stödet gjort kärnkraft mindre lönsam. I kombination med den specifika skatten på kärnkraft har det kraftigt snedvridit marknaden.
I maj 2021 sa dåvarande statsminister Stefan Löfven (S) i en SVT-debatt att ”det byggs ingen kärnkraft i Sverige av en enkel anledning – det är inte lönsamt”.
Vad han glömde nämna var att det var han själv, och hans kolleger, som såg till att det blev så.
Riksrevisionens granskning är en berättelse om ett svenskt elsystem som en gång i tiden var ett av världens mest robusta, men som i dag inte klarar av sin grundläggande uppgift att producera leveranssäker, billig och miljövänlig el. Men det är också en berättelse om det politiska tillståndet i landet. Långsiktighet och konsekvensanalys har ersatts med tom retorik. ”Sveriges industri ska drivas på förnybar el” – jaha, men hur? På vilket sätt ska det genomföras? Hur ska vindsnurrorna, som till största del byggts i Norrland, ge el åt södra Sverige om det saknas förmåga att transportera elen över landet?
Socialdemokraternas behov att sy ihop en regering – när S-MP-regeringen tillträdde 2014 var avskaffandet av kärnkraft en av punkterna – var viktigare än att ta ansvar för landet.
Resultatet upplevde vi i vintras. 2015 hade det svenska elsystemet möjlighet att klara av en riktigt smällkall vinter. I dag oroar sig SVK om vi ens kommer att kunna täcka bortfallet av el med import. Och det kommer dessutom att bli värre, enligt SVK:s prognoser, åtminstone om vi vill se de klimatvänliga industrisatsningar som nu planeras.
Risken för att hushåll kopplas bort från elnätet under de timmar de kallaste dagarna då efterfrågan är som högst är så pass överhängande att hushållen i södra Sverige måste utgå från att det sker.
Det var inte Putin som tog svenska folket som gisslan. Det klarade svenska politiker av utmärkt själva.
