Det ser ut att bli ett lysande år för Academedia, Sveriges största utbildningsföretag. Tidigare i höstas köpte man konkurrenten Swedish Education Group för 185 miljoner kronor och nu väntar man på godkännande av Konkurrensverket. I slutet av november beslutade årsstämman att betala ut en vinstutdelning på 158 miljoner kronor till aktieägarna.
Även för Internationella Engelska Skolan (IES), en annan stor friskolekoncern, går det skapligt. Rörelseresultatet ökade med 14 procent till 246 miljoner kronor det gångna året (DN 26/11).
Det händer mycket på den svenska skolmarknaden. En sammanställning som SvD har gjort visar exempelvis att ägarkoncentrationen ökar kraftigt (27/11).
Kunskapsskolan Education har vuxit med 2 500 elever på fem år. Jensen Education har vuxit med 3 600 elever under samma tid. En annan koncern som vuxit rejält är börsnoterade Atvexa, som har som ambition att växa med 15 procent årligen.
Samtidigt ser många av företagen stora möjligheter utomlands. Internationella Engelska Skolan har gjort stora klipp i Spanien. Senast köpte man en spansk privatskola för 16 miljoner euro (Affärsvärlden 10/1). Academedia storsatsar på Tyskland, där man ser lysande utsikter inom förskoleverksamhet.
Academedia har fått kritik för att öka utdelningen till aktieägarna. Utbildningsminister Anna Ekström tycker att det är provocerande att svenskarnas skattepengar hamnar i kapitalisters fickor. Men Rune Andersson, representant för storägaren Mellby Gård, slår ifrån sig kritiken med hänvisning till att de investerat mycket pengar i den tyska marknaden och att det måste ge utdelning (SvD 25/11).
Friskolemarknaden domineras av stora aktiebolag, som köper upp små konkurrenter i snabb takt. Koncernernas uttalade syfte är att växa, både i Sverige och internationellt.
Var det detta som var tanken med friskolereformerna på 1990-talet – att den svenska skolmarknaden skulle domineras av ett fåtal aktörer och styras av internationella riskkapitalbolag?
Det var i varje fall inte så argumentationen gick. Syftet med reformerna var att föräldrar och barn skulle få ökat självbestämmande. Den pedagogiska mångfalden skulle stärkas. Skolor i glesbygden skulle ges en möjlighet att överleva genom att eldsjälar på orten tog över huvudmannaskapet för skolan.
Så var det i stor utsträckning till en början. Men med tiden har de stora aktiebolagen börjat dominera. En tredjedel av alla elever i samtliga årskurser går i dag i en friskola, och bland dessa är det enbart 15 procent som går i idéburna, icke vinstdrivande skolor, visar en ny rapport från Arbetsgivarföreningen KFO. Gymnasiet sticker särskilt ut, där går 85 procent av friskoleeleverna i skolor drivna av aktiebolag.
Att de små, ideella skolorna konkurreras ut av stora aktiebolagskoncerner är egentligen inte konstigt. Att växa, slå ut konkurrenter och gå med vinst är en naturlig utveckling på de flesta marknader. Annorlunda har det inte blivit på skolmarknaden.
Och ju större marknaden är inom skolan, desto mer statlig kontrollbyråkrati behövs. Det handlar trots allt om myndighetsutövning och skattepengar. I början kunde i praktiken vem som helst starta en skola, men allt eftersom reglerna skärpts, har möjligheten för små aktörer att bedriva verksamhet minskat. Ett gäng föräldrar som vill rädda sin lokala nedläggningshotade skola har inte alltid möjlighet och juridisk kompetens att fylla i ansökningsblanketter och överklaganden hos myndigheterna. Det är inget problem för Academedia som har en hel avdelning med jurister.
Makten, som skulle hamna hos föräldrar och elever, flyttar längre bort med de stora koncernerna och det anonyma ägandet. De elever som gick på Cybergymnasiet i Göteborg, ägt av Swedish Education Group (som Academedia nu alltså köpt), som la ner eftersom hyreskontraktet gått ut, kände sig troligen ganska maktlösa.
Maktlösa kände sig också föräldrarna till barnen på en grundskola i Sollentuna norr om Stockholm, som kom tillbaka efter sommarlovet och möttes av lärare som bara pratade engelska. Skolan hade köpts av det norska bolaget Dibber som ville skapa en skola med internationell profil och att barnen skulle bli ”mer världsmedborgare” (DN 5/10).
Makt över sin skolgång hade inte heller de elever som gick på John Bauergymnasiet, ägt av det danska riskkapitalbolaget Axcel Management, som gick i konkurs 2013.
De stora koncernerna har tusentals nöjda elever. Men att den svenska skolmodellen främjar småskalighet, förankring i lokalsamhället och mångfald är ett påstående skär sig mer och mer mot elevernas vardag.
