Betygsinflationen i gymnasiet hotar meritokratin. Det menar Lars Strannegård, rektor för Handelshögskolan i Stockholm (DN debatt 10/5). Enligt hans uppfattning kan man inte längre lita på att en elev verkligen har fått ett högt betyg för att han eller hon har de kunskaper som motsvarar bokstaven på pappret. Rapport efter rapport visar nämligen att svenska gymnasieskolor är pigga på att sätta glädjebetyg.
Därför överväger Handelshögskolan i Stockholm – som är ett privat universitet – att kringgå det nationella antagningssystemet. I stället vill man införa ett eget system. Dessutom planerar skolan att börja rödflagga gymnasieskolor som är ökända för att sätta glädjebetyg, och införa särskilda antagningsprov för elever från dessa skolor.
Rektorn har identifierat ett problem. Många gymnasieskolor delar ut oskäligt höga betyg för att hålla uppe ett gott renommé. Inte minst vissa av de vinstdrivande koncernskolorna har gjort sig ökända för att spä på betygsinflationen.
Trots att problemet varit känt länge har inte mycket gjorts åt saken. I fjol konstaterade Riksrevisionen att befintliga åtgärder, som att i lag slå fast att resultaten på de nationella proven ska vara vägledande för slutbetygen, inte har räckt. Den borgerliga regeringen har nu tillsatt en utredning som ska komma med nya åtgärdsförslag.
Det behövs ett rejält omtag. Glädjebetygen hotar rättvisan, men gör också att universiteten riskerar att förvandlas till ett andra gymnasium när studenter inte kan skriva ordentligt trots att de har fått godkänt i svenska.
Centralrättning av de nationella proven framförs ofta som en universallösning. Men det kommer inte att hjälpa, konstaterar Riksrevisionen, eftersom det inte skulle påverka relationen till slutbetygen. För att stoppa glädjebetygen inom ramen för systemet med fritt skolval och vinstdrivande skolor krävs att Skolinspektionen ges en betydligt större uppgift att kontrollera och granska. Det innebär utökad pappersexercis för skolorna. Redan i dag är de omfattande myndighetskontrollerna en huvudvärk för många små, fristående skolor.
Alternativet är att helt slopa fritt skolval – men det inskränker för mycket på människors självbestämmande. En vinstbegränsning för aktiebolag som verkar i skolsektorn hade säkert hjälpt, men det hade inte löst hela problemet eftersom det fortfarande råder konkurrens om eleverna. Även kommunala skolor och ideella friskolor vill skylta med goda resultat. Kommunala prestigeskolor i Stockholmsområdet fick exempelvis kritik av Skolinspektionen nyligen för att sätta just glädjebetyg (SR 15/3).
Det bästa vore att införa ytterligare en kontrollmekanism utöver ämnesbetygen. Den skulle kunna utformas som ett antagningsprov till populära universitetsprogram. Konstnärliga högskolor tillämpar redan ett sådant system. Det skulle dock innebära mer byråkrati, antingen för lärosätena själva eller för Universitets- och högskolerådet, den myndighet som har hand om högskoleprovet och som antagligen skulle administrera sådana antagningsprov.
En annan lösning är att återinföra studentexamen. Den avskaffades i Sverige av Olof Palme 1968. Ett av syftena med studentexamen, som administrerades av myndigheterna, var – och är det fortfarande i Finland och Danmark – just att uppnå likvärdighet i hela landet.
Oavsett hur man väljer att angripa betygsinflationen kommer det innebära mer administration. Men om man ska ha ett valfrihetssystem där olika utförare konkurrerar om eleverna är det ofrånkomligt. Frågan vi måste ställa oss är vilken kontrollapparat som kan garantera jämlikhet och rättssäkerhet utan att leda till en alltför omfattande byråkrati.
LÄS MER: Betygsinflationen måste motverkas
LÄS MER: Skolor bör inte drivas som företag
