Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Bild: Ernst Henry photography och TT. 

Jenny Sonesson: Staten undergräver vaccinationsmoralen

Nyligen tog en ung man som plågades av narkolepsi sitt liv. Han insjuknade i den obotliga sjukdomen efter vaccination mot svininfluensan. Statens skamliga hantering av de drabbade är ett svek men undergräver även vaccinationsmoralen i bredare folklager. Frågan är inte om en farsot hemsöker mänskligheten igen - utan när.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Denna tid på året är det många som vaccinerar sig mot säsongens influensa. De som är sårbara för viruset gynnas av att övriga befolkningen tar sprutan för att minska smittspridning. Att vi är beredda att låta nålen sjunka in i kroppen bygger på tillit, att vaccinet inte ger negativa biverkningar som är allvarligare än själva infektionen. 

Människor över hela världen har fått den här sortens vaccin sedan 1970-talet vilket är betryggande. Annorlunda var det när svininfluensan upptäcktes i Mexiko våren 2009. Den aggressiva smittan påminde om spanska sjukan enligt WHO som bedömde att en ny fruktad pandemi var ett faktum. Beslutet att alla svenskar skulle erbjudas oprövat vaccin mot svininfluensan togs snabbt den hösten.

Svenska staten köpte in 18 miljoner doser och alla medborgare uppmanades eftertryckligt att vaccinera sig mot influensan. Alla. Staten friskrev samtidigt läkemedelsbolaget från biverkansanspråk. Omkring femhundra personer har fått betala ett skyhögt pris för att de litade på staten och var lojala.

De drabbades av den obotliga neurologiska sjukdomen narkolepsi. För några dagar sedan rapporterades att en ung man, som plågats svårt av narkolepsi, tagit sitt liv. "Han kämpade med sjukdomen, han försökte studera på universitetet men hoppade av, han försökte jobba men orkade inte. Försökte vara social men somnade."

Att ha narkolepsi är att släpa på en kronisk fotboja av trötthet, hallucinationer och ofrivilligt insomnande. Cellerna i hjärnan som styr vakenhet och sömn har skadats. Känslor måste undvikas. Rädsla, skratt eller en orgasm kan utlösa tillfällig förlamning. Att gå på en fest, leva i en parrelation eller vara förälder kan därför kännas oöverstigligt. De som lider mest kommer aldrig kunna förvärvsarbeta och försörja sig själva. 

Trots mängder av tragiska vittnesmål har staten varit pinsam snål och trög med att få fram anständig ekonomisk ersättning till drabbade. Carl Adrian, som lider av sjukdomen, beskrev nyligen i en vida spridd debattartikel hur Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens fyrkantiga beslut  lägger sten på bördan. Han berättar hur livet överskuggas av oro och rädsla, irritation och sorg. "Hur mycket stöd får jag från Försäkringskassan? Vad kan jag ha för jobb? Vad händer i framtiden? Kommer jag att kunna bli pappa, kommer jag att kunna ta hand om ett barn?"

Nästan samtliga insjuknade var minderåriga vid vaccinationstillfället för nio år sedan. De minsta våra folkvalda kan göra är att se till att myndigheter underlättar livet för dem och att de inte tvingas in i fattigdom. Krossade livsdrömmar kan aldrig ersättas, men ekonomisk trygghet kan lindra smärtan. Var är politikerna som annars pläderar för att Sverige är en humanitär stormakt och måste öppna plånboken för att hjälpa nödlidande?

Statens skamliga hantering av narkolepsidrabbade svenska medborgare är ett enormt svek mot enskilda och deras anhöriga men undergräver också vaccinationsmoralen i bredare folklager. Vem vågar ta oprövat vaccin mot nya pandemier om man riskerar att bli övergiven om det går illa? 

För tre år sedan lät SVT genomföra en undersökning som avslöjar att endast 36 procent av svenskarna numera svarar ja på frågan om de skulle acceptera vaccin vid nytt larm. Det stämmer till eftertanke. Virusmutationer ligger bortom mänsklig kontroll. Frågan är inte om en världsomspännande epidemi hemsöker mänskligheten igen - utan när

År 1918 slutade begravningsklockorna aldrig att ringa världen över. Det som först verkade vara en vanlig influensa utvecklades till en ohygglig farsot. Kistor blev en bristvara. Minst 50 miljoner människor avled globalt. Nära 40 000 dog bara i Sverige av spanska sjukan. 

En pandemi som inte hejdas kan utlösa social kollaps och hota världsekonomin. I globaliseringens tid kan smittor spridas fortare och lättare än tidigare. Mammor och pappor måste våga låta sina barn få sprutor för att rädda deras liv och andras. Staten och dess företrädare bör därför ta långt större större ansvar för negativa effekter vid påbjuden massvaccinering. Sverige måste helt enkelt värna viljan att vaccinera sig. Det är livsviktigt.