Under sommaren besökte jag ett museum och blev uppmuntrad att låna en så kallad audioguide. De finns på de flesta museer nu för tiden, en liten apparat med tillhörande hörlurar. Genom att skanna av en kod börjar en röst berätta om museiföremålen.
Mycket praktiskt, inte minst för synskadade. Men också lite störande, eftersom den automatiska rösten inte bara talade om tavlorna och de olika historiska prylarna. Rösten ägnade sig också åt, i mitt tycke, irrelevanta reflektioner om hur det är att leva i dagens moderna samhälle. Hade dessa utsvävningar stått nedskrivna på en skylt hade jag skummat igenom texten snabbt. Men eftersom det saknades sedvanlig, skriven text vid många av föremålen fick jag glatt finna mig i att lyssna på audioguidens tidvis ointressanta malande.
Min erfarenhet från museet är bara ett exempel i raden på hur uppläst text ersätter skriftspråk.
Att talat språk, inte minst i form av video, sakta men säkert konkurrerar ut skriven text blir tydligt för alla som någon gång i närtid haft problem med ett program på datorn. Man googlar ”hur fixar man buggen i program XYZ.” Det första som kommer upp är en radda med filmsnuttar, där män i keps ska hjälpa en, men först efter en lång introduktion där man uppmanas att prenumerera på deras kanal. Vill man ha text får man ladda ner en PDF på tyska.
Till och med myndigheter har börjat med videoinformation till oss medborgare. Den som vill starta ett företag och vill få kunskap om bokföring eller hur man driver en miljövänlig verksamhet tvingas titta på en video. Vill man veta mer om hur folkbokföring fungerar i Sverige uppmanas man av Skatteverket att se en film. Den som vill ha lättillgänglig information om vilken ersättning man får om man blir sjuk måste kolla på ett videoklipp på Försäkringskassans hemsida.
Det största tecknet på att det skrivna språket är på tillbakagång är dock ljudboksboomen. Sedan några år tillbaka har ljudboksförsäljningen gått om vanliga böcker, och det gäller både barn- och vuxenlitteratur. Nog kan man förstå den inspelade berättelsens popularitet. Ljudböcker är, liksom poddar och radioprogram, utmärkt att lyssna på när man städar, sitter på tåget eller i bilen. Eller när man ligger i mörkret och ska sova. Högläsning är inget nytt. Det muntliga berättandet är tvärtom betydligt äldre än tyst läsning.
Men ljudbokens dominans kommer med ett pris. Att läsa och att lyssna är inte samma sak. Forskare varnar för att barn inte lär sig att läsa ordentligt om ljudboken konkurrerar ut den tryckta boken. Det går inte att lära sig att läsa i teknisk mening – den fascinerande process där hjärnan avkodar tecken som sedan bildar ett begripligt sammanhang – enbart genom att lyssna (SR 22/1 2022).
Författare oroas också över att den ökade ljudbokskonsumtionen påverkar skapandeprocessen negativt. När DN frågade ett antal författare om vad de anser om ljudbokstrenden svarade några att de är oroade för att den driver litteraturen i en riktning där ”snabba kickar” och cliffhangers premieras. Olika tidsperspektiv förvirrar läsaren och ska undvikas. Och så vidare (DN 14/1 2022).
Inget fel med en hederlig deckare. Men nog blir det torftigt om all litteratur tvingas följa en tv-serielogik för att kunna sälja någorlunda.
Vi kanske intalar oss att vi spar tid. Om man kan stryka tvätt samtidigt som man lyssnar på en roman vinner man en timme. Det finns dock något som är sorgligt med det, åtminstone om det ersätter vanlig läsning. Den befriande upplevelsen att vara hundra procent koncentrerad och därmed hundra procent avslappnad förgås.
Och ärligt talat. Alla dessa ljudklipp och filmsnuttar som ersätter vanlig text spar inte tid. För att bearbeta stora mängder information snabbt är läsning en oslagbar metod eftersom man anpassar hastigheten automatiskt. Att snabbspola i en video är inte i närheten av så smidigt som att skumläsa.
Hur kommer det bli i framtiden om ljud- och filmformaten inte bara blir ett komplement, utan tar över och ingen längre orkar läsa något längre än ett sms? Sveriges statsbudget presenteras i form av ett fem timmar långt Youtubeklipp, komplett med generisk hissmusik i bakgrunden? Statliga utredningar presenteras som poddavsnitt? Det vore väl ändå ett steg bakåt för civilisationen.
LÄS MER: Läsning en förutsättning för att bli bildad
LÄS MER: Vi gör våra barn till analfabeter
