”Jag försöker läsa, men jag kan inte koncentrera mig.” Ofta när man pratar om böcker – typ vad man läst på semestern – är det mer regel än undantag att hälften av sällskapet medger att de inte öppnat en enda bok, alternativt gett upp efter första sidan och börjat skrolla på mobilen i stället.
Vad hade du köpt för böcker, frågar jag då. Det är alltid samma typ av romaner – tegelstenar skrivna av ryska 1800-talsförfattare som man ”bör” ha läst. Men tålamodet tryter. Vem kan inte känna igen sig i hur lockelsen från skärmens snabba kickar förstör förmågan att hålla fokus?
Att läsning är på utdöende har varit en diskussionsfråga på sistone. Häromveckan skrev kulturcheferna för landets sex största tidningar ett upprop för läsning i skolan. Regeringen vill sätta stopp för digitaliseringsivern.
Det är nödvändigt. Men det kommer inte räcka. Om barnen ska läsa måste de vuxna göra det också.
Och för att det ska ske tror jag att vi måste uppvärdera ful-läsning. Det vill säga, läsning som är enkel och har låg tröskel.
Ju svårtillgängligare läsningen blir, desto mer av ett elitfenomen blir det. Om man bara har tid eller ork att läsa några få böcker per år kan man inte slösa den koncentrationsförmågan på en lättsmält romantisk komedi eller en deckare. Men eftersom man inte har koncentrationsförmåga nog att ta sig an tusen sidor med jätteliten text tar man upp telefonen i stället.
Det blir som med träning. Ju mindre motion vi får i vardagen, desto mer romantiserar vi elitidrottare, som Naomi Abramowicz skrev på ledarsidan förra veckan. Som om det står mellan att träna fem gånger i veckan eller inte motionera över huvud taget.
Men det är bättre att promenera än att inte röra på sig alls. Och det är bättre att läsa ”skräp” än att aldrig öppna en bok. Därför måste vi uppmuntra ungdomarna att läsa det de känner för.
För visst finns ett lässug. På senare år har fenomenet ”booktok” slagit igenom på sociala medieplattformen Tiktok. Unga kvinnor rekommenderar sina tusentals följare romaner de läst. Ofta förmedlas vilken känsla historien har framkallat under läsningen.
Fantastiskt, tycker bokförlagen som ser en säljboom bland unga kvinnor. Men alla är inte lika glada.
Två av de största svenska book-tokarna intervjuades av TT i somras och vittnade om samma sak. De får frågor från journalister om det inte är ett problem att de saknar examen i litteraturvetenskap men ändå recenserar romaner. Globalt beskrivs trenden som ”ytlig” och att det mer skulle handla om att framställa sig själv som ”en sån som läser” snarare än att bry sig om litteratur. Som om det vore något nytt.
Ärligt talat. Det vi står inför är, som Expressens kulturchef Victor Malm uttryckte det i en text, en potentiell katastrof. Det skrivna ordet håller på att utraderas ur vardagen och ersättas med olika filmsnuttar på mobilen.
Dostojevskij kanske ger större existentiell insikt än Colleen Hoovers romaner med rosa omslag. Men om de senare kan få ungdomar att slita sig från skärmen och sjunka ner i en bok några timmar är mycket vunnet.
