Att svensk skola lider av problem är nog de flesta överens om. Undersökningar och vittnesmål från lärare talar om generellt sjunkande kunskaper i basala färdigheter som matematik samt läs- och skrivförmåga. Många vittnar också om ordningsproblem och en skola som inte prioriterar allmänbildning och faktakunskaper.
Mot denna bakgrund borde borgerligheten ha ett guldläge att kräva ordning och reda i skolan kan man tycka. I stället hukar man och Socialdemokraterna har idag högst trovärdighet i skolfrågor, enligt väljarna.
Skälet är att svensk borgerlighet under decennier försummat det som borde vara dess starkaste kort – nämligen just ”ordning och reda”. Moderaterna har mödosamt arbetat tillbaka förtroendet på tunga områden som migrationen, kriminalpolitiken och försvaret. Samtliga missköttes när man sist satt i regeringsställning och frågan är väl snarast hur ett högerparti över huvud taget kunde tappa dessa politikområden.
Jan Björklund höll under sin tid som folkpartiledare fanan högt i skolfrågan, och bidrog till att vrida debatten i en rimligare riktning. Men därefter har Liberalerna tappat initiativet och Moderaterna har inte heller plockat upp det. M framstår faktiskt som häpnadsväckande svaga och defensiva i denna så viktiga fråga.
Visst, förklaringarna till skolans problem är många och komplexa. Den stora invandringen på senare år, segregationen i dess spår, tveksamma pedagogiska idéer och bristen på disciplin i klassrummen är några ingredienser. Men borgerligheten har inte lyckats utverka en tydlig plan för hur man ska komma till rätta dessa problem. I stället har man fastnat i ett till synes benhårt försvar för det nuvarande friskolesystemet med dess allmänt ogillade vinstdrivande storkoncerner. Man kan säga mycket om denna hållning. Men den är ingen valvinnare.
De flesta väljare vill ha ett skolsystem som fungerar. Den minoritet som enbart bryr sig om sina egna ungar är inte de ni måste vinna över. De flesta anhängare av marknadsekonomi förstår också att dagens ”skolmarknad” inte är någon riktig marknad. Det handlar om företag som lever på skattemedel där ”kunden” är någon annan än den som betalar för tjänsten. Problemen med sådana kvasimarknader är välkända och de syns alla i skolan.
Skolföretagen har starka drivkrafter att ”skumma grädden”, det vill säga locka till sig de enkla eleverna och ”sälja segregation”. Företagen har också starka drivkrafter att hålla nere på personalkostnaderna, att göra skolan mer trevlig än lärorik och att ge så höga betyg som möjligt – oavsett elevernas kunskaper. Det betyder inte att alla skolföretag beter sig på det sättet. Men drivkrafterna är helt uppåt väggarna och kontrollapparaten som måste till för att hålla emot leder naturligtvis till mer stelbenthet och byråkrati – något som just kännetecknar kvasimarknader till skillnad från riktiga marknader. Till detta kan läggas de olika typer av kostnader som drabbar skolverksamheten generellt när kommunerna inte kan planera den på grund av företagens etableringsrätt och konkursrisk.
Så länge borgerligheten saknar bra svar på friskolefrågan kommer de vara på defensiven i debatten. För det duger inte att tala om att skolan har andra och större problem. Dels ingår skolans styrning även i de andra problemkomplexen, dels finns det ingen motsättning mellan att göra något åt systemfelen och lösa kunskaps- och disciplinfrågorna – tvärtom.
Valfriheten har goda argument för sig, liksom förekomsten av fler huvudmän än det offentliga. En rimlig ingång för en borgerlig skolpolitik bör därför vara att slå vakt om just pluralismen. Motverka koncentrationstendenser, där stora koncerner har starka ekonomiska incitament att köpa upp mindre konkurrenter. Motverka fleråriga köer och andra icke-marknadsinslag för att ”välja kunder”.
Friskolemarknaden behöver styras upp. Och eftersom borgerligheten dragit benen efter sig är risken stor att någon annan genomför regleringen. Exempelvis riskerar en generell sänkning av ersättningarna att drabba mindre aktörer.
Ett borgerligt svar kräver kreativitet. Det borde snarare vara att gynna fristående mindre aktörer och värna pluralism. Titta på Danmark! Gör det lättare för personalen att driva sin egen skola. Underlätta för stora arbetsgivare på orten att starta upp skolor, utan vinstkrav, men med tillgång till unik kompetens och lokal förankring.
Att i grunden behålla dagens system med stora expanderande koncerner, sänka ersättningar och öka regleringar – såsom centralbyråkratisk kontroll och dubbelkontroll – riskerar att bara öka marknadskoncentrationen ytterligare.
Friskolereformens vanvård är ett tydligt exempel på svensk borgerlighets oförmåga att inse vad ett borgerligt samhälle är för något. Insikten saknas att ekonomi och organisation är något konkret i verkligheten och inte abstrakta formler på ett seminarium i Stockholm. Om det är svårt att få in får ni ordna fler studieresor till era partikamrater i grannländerna och på den europeiska kontinenten.
LÄS MER: Borgerligheten kan bättre än att försvara marknadsskolan
