Så här års finns det knappt något bättre än att vara utomhus. Att känna hur solen värmer för första gången på länge och, så småningom, hur naturen börjar vakna till liv efter vinterns dvala ger energi och livsglädje. Folk stannar upp, vänder sig mot vårvintersolen och får det där speciella, tillfredsställda ansiktsuttrycket som kan beskrivas som ”nordbo ser solen för första gången på ett halvår”.
Att sitta inne när det är fint väder anses nästan vara ett moraliskt brott. Det är så viktigt att vara utomhus att vi har riktlinjer för hur länge barn ska vara ute varje dag under skoldagen. Till och med intagna på fängelser har rätt till daglig utevistelse.
Men för en grupp som är i det offentligas försorg finns ingen sådan rätt: äldre. För personer som bor på äldreboende finns ingen rätt att vara utomhus en viss tid varje dag eller varje vecka. Det finns inte ens några nationella riktlinjer. Därför varierar möjligheten att komma ut för äldre som bor på äldreboende kraftigt över landet, visar ny forskning som genomförs av Göteborgs universitet, Chalmers och Sveriges Lantbruksuniversitet. Studien är inte helt klar än, men forskarna kan redan nu konstatera att det ser riktigt dåligt ut på många håll (TV4 25/2).
Det bekräftas i Socialstyrelsens årliga enkät om vad äldre anser om äldreomsorgen. I 2022 års mätning från landets äldreboenden är det bara drygt hälften, 54 procent, som anser att möjligheten att komma utomhus är mycket eller ganska bra. Hela 30 procent av de svarande uppger att möjligheterna är ganska eller mycket dåliga. Det är fyra procentenheter fler än vid mätningen 2020 (2021 genomfördes ingen undersökning på grund av pandemin).
Siffrorna på kommunal nivå i Göteborg är snarlika. 27 procent anser att möjligheterna att komma ut är små. En majoritet – 56 procent – uppger dessutom att de varit utomhus mindre under pandemin jämfört med tidigare, något som är anmärkningsvärt med tanke på att smittorisken är lägre utomhus.
LÄS MER: Själlösa äldreboenden ett hån mot de äldre
Att en tredjedel av alla som bor på äldreboende i Sverige uppger att de har små möjligheter att komma ut – och då handlar det om att över huvud taget vistas utomhus – är stötande. Men knappast förvånande. Som ledarsidan tidigare uppmärksammat finns allvarliga brister i den svenska äldrevården. Den kost som serveras på äldreboenden är ofta undermålig och på många håll i landet serveras till och med för lite mat. Äldrevården präglas också av hög personalomsättning – inte ens hälften av vårdbiträdena i äldreomsorgen är fast anställda – vilket drabbar de boende negativt.
Det är inte så att det saknas medarbetare som brinner för sitt arbete. Snarare är problemet att frågan inte är prioriterad från politiskt håll. Det har sannolikt att göra med synen på äldre, och på åldrande. På många andra håll i världen, från USA till Sydeuropa, Mellanöstern och Asien, behandlar man äldre med respekt. Att ha levt ett långt liv och bidragit till samhället genom att arbeta, betala skatt och fostra nya generationer betraktas i de flesta kulturer på jorden som något som inger aktning.
Men inte i Sverige. Här bör en partiledare vara under 40 år och redan när man gått i pension har man ”gjort sitt”. Sverige är det fjärde sämsta landet i världen när det kommer till synen på 70-plussares värde för samhället, enligt World Value Survey.
Det är en förklaring till att en tredjedel av alla män och kvinnor på äldreboendena runt om i landet uppger att de i praktiken saknar möjlighet att sitta ute en stund då och då och njuta av vårsolen. För att inte tala om att ta en promenad om man kan. Trots att utomhusvistelse stärker både den fysiska och psykiska hälsan, och trots att det är en så central del av vår kultur att vara utomhus i naturen, eller bara på innergården. Skamligt är bara förnamnet.
LÄS MER: I Sverige svälter vi ut de äldre
