Liberalernas förbundsstyrelse i Västsverige kräver att Munkedals två ledande Liberala politiker, Karin Blomstrand och Göran Nyberg, utesluts ur partiet. Det låter illa. Har de förskingrat pengar eller blivit dömda för allvarliga brott? Knappast. Deras brott består av att de gjort sig skyldiga till att förhandla om den politiska makten i Munkedal med bland andra Sverigedemokraterna.
Partiet röstade med Moderaterna på SD till valet av ordförande i kommunfullmäktige, i stället för en socialdemokrat. Och Sverigedemokraterna i Munkedal föredrog M/L-budgeten framför Socialdemokraternas budget.
Eftersom SD är största parti i kommunen har de en del inflytande över vilken budget som styr. Men de har inte gått till val tillsammans med L. SD har inte ens ställt några krav på att deras politik ska ingå i den borgerliga budgeten.
Om inte Blomstrand och Nyberg frivilligt går i opposition innan slutet av februari så går förbundsstyrelsen vidare med uteslutningsärendet.
Det är ett rätt märkligt sätt att belöna lokalföreningen som lyckades med bedriften att fördubbla partiets valresultat i Munkedal, från 3,04 procent av väljarandelen till 6,87 procent och därutöver få igenom sin budget!
Huvudfrågan för M och L var att bryta Socialdemokraternas åttaåriga maktinnehav. L kritiserade i valrörelsen det gamla S- och C-styrets förslag att bygga en dyr avloppsledning. En linje de även fick stöd för från V och SD före valet.
Att Munkedalsliberalerna hotas med uteslutning låter lite som att de gjort något ingen annan liberal lokalpolitiker i Sverige tidigare ställt till med. Men Liberalerna har i många kommuner styrt med någon form av stöd från SD.
Man behöver inte åka långt från Munkedal för att hitta exempel på det. På Tjörn bidrog L till att göra SD till oppositionsråd i ställer för Socialdemokraterna. De fick igenom sin budget med stöd av SD. Liberalerna i Landskrona, som ökat tre val i rad och nu är största parti med 34,5 procent, har även de fått understöd av SD.
Hade de som kräver Blomstrands och Nybergs uteslutning föredragit att L i Landskrona satte sig i opposition hellre än att leverera den liberala politik som väljarna efterfrågar? Anser de att Torkild Strandberg, Liberalernas mest framgångsrika lokalpolitiker under 2000-talet, också ska uteslutas?
I lokala fullmäktige är det viktiga att uppvisa resultat. Det går inte att vara så fin i kanten att man nekar stöd när sådant finns, även av partier som man inte vanligtvis samarbetar med.
Om några borde Liberalerna i Göteborg förstå att man ibland måste få stöd av partier som vanligtvis inte utgör några naturliga samarbetspartners: De styr ju själva med Vänsterpartiets, Feministernas och Miljöpartiets passiva stöd.
Det vi bevittnar är inte någon ideologisk schism inom Liberalerna mellan goda principfasta socialliberaler och sverigedemokratiska medlöpare.
Snarare handlar det hela om en åtskillnad mellan självskadeliberaler och liberaler som gärna driver sin politik i praktiken, eftersom de vill att partiet ska överleva.
Vad Nyamko Sabuni och partiledningen anser i denna fråga vet ingen då de inte vill uttala sig ännu. De hänvisar frågor rörande uteslutningen till Liberalerna i Västsverige.
Det är ett stort misstag. Fullföljs uteslutningsärendet i Munkedal måste partiledningen i konsekvensens namn börja behandla en rad nya uteslutningsärenden mot några av partiets mest framgångsrika och omtyckta lokalpolitiker.
Eller så nöjer de sig med att de liberaler som får igenom sina budgetar i en landsände med stöd av SD kan uteslutas medan andra klarar sig. Det vore att upphöja maktfullkomlighet och godtycke till ledande principer för hur partiet styrs - knappast värdigt ett liberalt parti.
Att politiska partier vill få igenom sin politik är en observation så banal att den knappt behöver yttras. Men i Liberalernas fall undrar man om det faktiskt stämmer i alla lägen.
