Skulle det bli krig eller ske en naturkatastrof i eller nära Sverige som påverkar importen av drivmedel så tar det inte lång tid innan hela Sverige stannar. Vårt land är inte förberett på en konflikt eller kris som drabbar importen av bränsle. 2009 stängdes den sista statliga bränsledepån och sedan dess åläggs privata aktörer att hålla sig med lager, men dessa är inte anpassade för att hålla under någon längre tid.
Den dag då den svenska bil- och långtradarflottan är fullt elektrifierad – vilket fortfarande ligger en bit in i framtiden – kommer behovet av en drivmedelsreserv att minska. Men till dess behövs någon form av reserv och den som i dag finns är underdimensionerad. Trots att det är storkrig i Europa, vi precis har genomlevt en pandemi och det talas allt oftare om civilförsvar och beredskap så har inte mycket hänt i praktiken sedan det sista statliga lagret stängdes ned.
Annorlunda uttryckt: Sverige som land står utan försäkring vid en allvarligare olycka.
Sverige har två artärer genom vilka vår handel främst rör sig: Hamnen i Göteborg och den sårbara Öresundsbron. Det finns förstås fler hamnar och andra gränsövergångar, men dessa två är på grund av deras höga kapacitet och geografiska läge livsviktiga för oss. Väl i Sverige transporteras mat sedan med hjälp av långtradare till ett antal centrallager som den svenska detaljhandeln sedan med mindre fordon fraktar till våra matvarubutiker. Detta skulle kunna liknas vid vårt lands blodomlopp – cirkulationen upphör utan drivmedel.
I våras publicerades en rapport med den torra titeln ”Förstärkningsresurser för drivmedelsberedskapen - en del av totalförsvaret”. Rapporten är skriven av bland andra Mikael Toll, långvarig medarbetare på Energimyndigheten, och beställdes av Drivkraft Sverige som är en branschorganisation för bränsle- och drivmedelsbranschen. Det är dessa företag som i dag är ålagda att hushålla med tillräckliga drivmedelsreserver.
Det konstateras krasst i rapporten att det inte finns någon ”långsiktig garanti för drivmedelsförsörjning till Sverige och svenska kunder”. Svenska persontransporter och alla företag som är beroende av transport på väg kommer därför, i händelse av krig runt eller i Sverige, helt enkelt inte kunna köra. Då får vi klara oss på det vi har i skafferiet eller i pallkragen. Inte ens transporter från svenskt jordbruk kommer att vara opåverkade eftersom även dessa är beroende av drivmedel.
Under ett antal år saknades det i Sverige överhuvudtaget en medvetenhet om behovet av så kallade ”förstärkningsresurser”. Men litade kallt på att internationell handel och logistik alltid fungerar. Men så ändrades denna, för att uttrycka det milt, optimistiska hållning. Men sedan har det inte hänt mycket förutom en rad tillsatta utredningar. Det är betydligt enklare att lägga ned ett civilförsvar än vad det är att bygga upp det igen.
I Försvarsberedningens rapport från 2017 föreslogs att Sverige bör klara att bli isolerat i 90 dagar. Riksdagen höll med och klubbade igenom beslutet 2020. Nu har man från både myndigheter och riksdagen enats om att beredskapslager och ett fungerande totalförsvar är en bra idé. Men då stöter vi på ett problem.
I rapporten står att det i dag saknas ”en tydlig bild av vilka förmågor det samlade totalförsvaret generellt, och drivmedelsberedskapen specifikt, ska kunna säkerställa”.
Från centralt håll, det vill säga staten, har man uttryckt ett behov – det vill säga att det behövs civil beredskap – men man har inte uttryckt hur detta behov ska tillfredsställas. Det vill säga: Ingenstans finns beslut om beredskapslagrens omfattning och hur dessa ska finansieras.
I händelse av krig behöver en fiende alltså inte nedkämpa den svenska Försvarsmakten främst för att knuffa omkull Sverige. Det räcker att slå ut raffinaderier, några broar, en eller två hamnar. Då kollapsar vårt land snabbt och försvaret blir upptaget med att återställa grundläggande infrastruktur.
Det starkaste försvar ett land kan ha är en fungerande civil beredskap. Tillräckligt välfyllda bränsledepåer som skyddas av Försvarsmakten är ryggraden i ett sådant försvar. Den insikten fanns under hela 1900-talet i Sverige och måste återigen bli självklar.
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
