“Korruption är döden för ett samhälle”, förklarade min framgångsrike entreprenörsvän när han beklagade sina nedlagda företagssatsningar i Östafrika. Instabila rättsliga och politiska institutioner omöjliggör nämligen långsiktiga satsningar, eftersom regelverk manipuleras och investeringar försnillas. Den uteblivna tillväxten resulterar i sin tur i fattigdom och än mer korruption. Upprätthållandet av rättssäkerhet och politisk transparens är således inte bara moraliska ideal – utan själva fundamentet för en livskraftig civilisation.
Förra veckan släppte den ansedda organisationen Transparency International sitt årliga korruptionsindex, vilket med Sveriges Radios svidande ord visar att “Sverige nu är det näst mest korrupta landet i Norden.”
Trenden uttrycker en pågående försämring som speglades med nästan kuslig tajming när Botkyrkas kommunstyrelseordförande Ebba Östlin under kuppliknande former i veckan röstades bort av vad Aftonbladet uppgav vara personer kopplade till organiserad brottslighet. Anledningen till att Östlin röstades bort uppges vara att hon under 2022 stängt ner flera fritidsverksamheter som nyttjats av medlemmar i det kriminella Vårbynätverket.
På liknande sätt uppdagades i september 2022 att en socialdemokratisk tjänsteman med säkerhetsansvar hade låtit hyra ut sitt hus till en man med kopplingar till Botkyrkanätverket. Hyresgästen har enligt Aftonbladet vid två tillfällen gripits av polis i samband med skottlossning från den hyrda tomten. I samband med avslöjandet avhystes hyresgästen utan vidare åtgärder.
2021 avslöjades det socialdemokratiska kommunalrådet Frida Trollmyr i Malmö ha haft långvarig kännedom om att kommunal verksamhet bland annat använts för att upprätthålla ett parallellt romskt rättskipsningsväsende. På en dold inspelning som Expressen tagit del av uppgav Trollmyr: “Vad ska jag göra, lägga ner verksamheten? Då begår jag politiskt självmord.”
Tidigare samma år larmade undersökningen “Finns det en tystnadskultur i Göteborg Stad” att offentligt anställda tjänstepersoner upplevde så stor rädsla för gängen att de skönmålar bilden som rapporteras vidare till politiker och medier: “Medarbetare som lyfter situationer tystas. Det kan till exempel handla om hur illa ställt det är i en stadsdel med kriminalitet eller extremism. [...] Information filtreras, ibland till urvattnad oigenkännlighet. Mellanchefer och chefer tystar och vill inte vara de som ger politikerna negativ information.”
Det är lätt att avfärda dessa exempel som irrelevanta anekdoter i ett av världens minst korrupta länder – men givet den organiserade brottslighetens allt påtagligare närvaro i det svenska samhället kan de faktiskt lika gärna vara toppen av ett växande isberg.
I ljuset av detta framstår det angeläget att Sverige snabbt genomlyser sitt förvaltningsväsende och rensar ut bedrägerier, politisering och oegentligheter – för korruption innebär som sagt inte bara döden för legitimt myndighetsutövande, utan för hela samhället.
LÄS MER: Kriminella nätverk och klaner undergräver demokratin
