Kriget i Ukraina fortsätter. Även om landet har fått mycket stöd från den demokratiska världen finns det fortfarande mycket som de ukrainska försvararna lider brist på. En stor brist är materiel och utbildad personal för akut- och stridssjukvård.
Ingen stat eller försvarsmakt kan helt förbereda för de behov av akutsjukvård som ett krig medför. Ukraina är visserligen bättre förberett idag än det var 2014. Men brist på ambulanser, första förband, mediciner, och medicinsk utrustning leder dagligen till att skadade soldater och civila lider eller dör i onödan.
En orsak till att det råder brist just stridssjukvård är att den hamnar mellan stolarna när den militära hjälpen lätt koncentreras till vapensystem och den civila hjälpen samtidigt ofta hamnar långt från fronten. Situationen förvärras ytterligare av att ryssarna medvetet försöker bekämpa ukrainarnas sjukvårdare.
Mycket av den akuta sjukvården och de frontnära sjuktransporterna genomförs av frivilliga. Ett känt exempel är stridssjukvårdsförbandet Hospitallers, som bland andra författaren Lars Wilderäng har skrivit om (Cornucopia 24/5).
Förbandet består av drygt 200 akutsjukvårdsutbildade frivilliga kvinnor och män från hela Europa. Det är helt beroende av hjälpsändningar och gåvor. Omsättningen av fordon och sjukvårdsmateriel är stor.
LÄS MER: Väst måste hålla ut om Ukraina ska vinna
I Västsverige pågår det flera olika initiativ för att stötta organisationer som Hospitallers. Enskilda personer med erfarenhet av akutsjukvård har köpt uttjänta ambulanser, fyllt dem med överflödig utrustning de fått från kollegor som jobbar på akutmottagningar i Halland och Västra Götaland. Sedan har de själva kört ned de packade ambulanserna och överlämnat dem långt inne i Ukraina.
Hjälpen gör skillnad vid fronten. Men tyvärr har initiativen svag uppbackning från regionerna och politikerna i Västsverige.
Hallandsposten rapporterade nyligen att region Halland inte vill skänka uttjänta ambulanser och bårar till Ukraina. Regionstyrelsens ordförande Mikaela Waltersson (M) försvarar beslutet med att regionen har en policy om att det som inte duger åt hallänningarna inte heller ska gå som bistånd (Hallandsposten 12/8).
Region Halland säger också att de inte vill bidra till separata insamlingar, utan väljer att kanalisera hjälp via biståndsorganisationen Human Bridge. Det är ett bekvämt sätt för politikerna att friskriva sig ansvar. Men den som går in på Human Bridges hemsida ser att organisationens engagemang är uppdelat över många länder och att den senaste transporten till just Ukraina gick i mitten av mars.
Region Halland blir i sammanhanget ett praktexempel på hur regelrytteri och rädslan att göra fel väger tyngre än andras akuta behov av hjälp. Förresten är Hallandspolitikerna inte ensamma. De som samlat in sjukvårdsmateriel till Ukraina har berättat att det även i Västra Götaland finns en utbredd ängslighet för vad högre nivåer ska tycka.
Här borde politikerna tänka om. Under finska vinterkriget lät Göteborgs stad sina brandmän köra nyinköpta ambulanser upp till den finska fronten. Det var inte heller helt enligt regelboken men ibland i historien uppstår situationer där man måste våga frångå vad som annars är ”policy”.
