Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Peter Hjörne: Outgrundliga äro stadens vägar!

Göteborgs stad silar mygg och sväljer kameler i sina investeringsbeslut. ”Rain Gothenburg” hade förtjänat ett bättre öde.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Outgrundliga äro Göteborgs vägar, kan man ibland tycka. Som att bygga konstverket och utsiktstornet Nuet och sedan riva det. Som GP berättade för ett litet tag sedan är Nuet ett av sju konstverk som uppfördes inför Göteborgs 400-årsjubileum. Nuet, som skapades av konstnären Jens Thoms Ivarsson (som också är konstnärlig ledare för det kommunala projektet Rain Gothenburg, mer om det senare i denna krönika) är både ett konstverk och ett utkikstorn, som blivit ett populärt utflyktsmål i naturområdet Hökälla på norra Hisingen.

Sedan Göteborg beslutat att lägga ner stadsdelsnämnderna fanns det emellertid ingen som ville ta över ansvaret för Nuet. Park- och naturförvaltningen meddelade att deras driftsbudget redan var ansträngd. Därför kunde de inte ta över driftsansvaret och den årliga kostnaden på 20 000 kronor. Göteborg & Co, som samordnar 400-årsjubileet, kunde inte heller se någon väg.

Men när rivningen uppmärksammades av GP och på sociala medier blev det annat ljud i skällan och ett flertal politiker engagerade sig för att lösa frågan. Ansvaret För Nuet skulle placeras hos Park- och naturförvaltningen och medel tillskjutas. Så verkar det alltså bli. Staden "ombestämde sig", vilket är utmärkt! Så varför skriva om det nu?

Jo, därför att Nuet visar på ett slags systemfel. Det är ju inte rimligt att en fråga åker runt mellan olika instanser och "stuprör" och att ett beslut fattas, som de flesta verkar tycka är felaktigt. Hade inte beslutet uppmärksammats av GP och på sociala medier så hade rivningen sannolikhet genomförts. Var finns samordningen, det pragmatiska handlaget och det övergripande ansvaret? Och förmågan att nå hela vägen fram? Ett hundrameterslopp är faktiskt 100 meter, inte 99!

Låt mig ge ett annat exempel. Det är här Jens Thoms Ivarsson dyker upp igen. En av satsningarna inför Göteborgs 400-årsjubileum är Rain Gothenburg med den extremt ambitiösa devisen "Världens bästa stad när det regnar". Och regnar gör det, som vi alla är dyblött medvetna om, ofta i Göteborg. Var tredje dag, närmre bestämt!

Regn kan väl aldrig bli en tillgång, var min första tanke. Men jag hade fel. Rain Gothenburg är något mycket större och bättre än röda stövlar och paraplyer, något mer än ett jubileumsjippo.

"Med ett kreativt angreppssätt som kan inspirera fler vill satsningen bygga robustare och attraktiva dagvatten och skyfallslösningar och samtidigt förändra hur vi ser på regn, kopplingen till vårt klimat och skapa positiva mervärden. Det unika med Rain Gothenburg är att alltid lyfta regnet tillsammans med arkitektoniska, sociala, kulturella och klimatrelaterade perspektiv när stadens grundläggande funktioner utvecklas", står det att läsa i jubileumspresentationen.

Förvaltningen Kretslopp och vatten har ansvar för att hantera de stora mängderna så kallat dagvatten, att kanalisera det så att gator och hus inte översvämmas. I Rain Gothenburg skulle man alltså kreativt, helt enligt programförklaringen, kombinera tekniska lösningar med konst. Tre delprojekt har sett dagens ljus: ett regnkonstverk på Esperantoplatsen, den fina regnlekplatsen vid Näckrosdammen och Brunnslockspoesi.

Under förra året arbetade man också med en stor dagvattenlösning för Viktor Rydbergsgatan. Jens Thoms Ivarsson och hans kollega, projektledaren för Rain Gothenburg Magnus Mott, presenterade ett förslag tillsammans med det danska konstnärskollektivet Superflex. Dagvattenlösningen skulle kombineras med ett stort, spännande konstverk.

I maj förra årets skrev GP om Lorensbergsprojektet under rubriken "Tiden rinner ut för Göteborg nya regnkonstverk". Det fanns nämligen inte pengar till konstverket. Mott och Thoms Ivarsson lyckades dock få en generös donator att skjuta till de 15 miljonerna för konstdelen. Det enda villkoret från donatorn var att Göteborgs stad skulle stå för drift och underhåll, beräknat till 40 000 kronor om året. Men se de pengarna fanns inte, sa Park- och Naturförvaltningen, som ansvarar för underhållet av skulpturer i vår stad. Mott och Thoms Ivarsson försökte intressera de högsta styrande för frågan. Superflex skrev ett chockat och upprört brev till Göteborgs stad. Stadsarkitekten ställde sig bakom projektet. Men till ingen nytta!

Så stöp ett spännande, framsynt, kreativt jubileumsprojekt på en, i sammanhanget, struntsumma och ett dysfunktionellt beslutsfattande utan övergripande samordning. Kretslopp och vatten har dessutom beslutat att avsluta projektledaren Magnus Motts uppdrag - ett halvår före jubileumsåret, ett rejält slöseri med upparbetad kunskap och energi.

Den här typen av beslut framstår som än märkligare när man sätter det i relation till det så kallade vattenspelet, gemenligen kallad biltvätten eller magplasket, nära Götaplatsen. Denna sorgliga skapelse med kringarbeten kostade 30 miljoner kronor och rann igenom (om uttrycket tillåts) utan synbara problem.

400-årsjubileet är tänkt att innehålla en rad festligheter och projekt - om inte coronapandemin sätter käppar i hjulen. En sak torde dock vara säker. De bestående jubileumsavtrycken i Göteborg lär, till skillnad från 300-årsjubileet, bli få. Göteborgs stadslinbana blir inte av. Det nya badet i Jubileumsparken, som skulle vara klart till jubileumsåret 2021, skjuts på framtiden. Dessa jubileumsprojekt har sällskap av en rad andra. Stadsbyggnationen i Frihamnen och på Lindholmen bromsas. Efter fyra år är arbetet med en ny arena satt på paus. Utvecklingen av Heden och Avenyn har gått i stå.

En del är stoppat på grund av politisk oenighet. Annat av ekonomiska skäl. Ekonomin står emellertid inte i vägen för det nya Valhallabadet som skall byggas på Gullbergsvass för nästan 3 miljarder - Sveriges i särklass dyraste bad, sex gånger så dyrt som Kungsbackas nya. Då finns det pengar! Men inte till 40 000 i underhåll av ett donerat konstverk.

Outgrundliga äro stadens vägar!