Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Ett par jeans kan kräva 15 000 liter vatten för att framställas. Bild: INGVAR KARMHED / SvD / TT
Ett par jeans kan kräva 15 000 liter vatten för att framställas. Bild: INGVAR KARMHED / SvD / TT

Karin Pihl: Onödiga skatter sänker förtroendet för miljöpolitiken

Det är rätt att beskatta miljöskadliga ämnen och produkter. Men skatterna måste vara rimligt utformade.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Den 1 april förra året återinfördes skatten på sopor. Regeringen trodde, trots remissinstansernas kritik, att återvinningen skulle öka om det blev dyrare att bränna sopor. Men så blev det inte, enligt en granskning från Skatteverket (TT 17/10).

I stället har kostnaderna hamnat på kommuner och kommunala bolag, vilka i sin tur skickar vidare räkningen till hushållen och företagen, det vill säga till de som gett upphov till soporna.

Skatten fungerar inte som det var tänkt. Och inte ens på längre sikt kommer sopskatten leda till någon vinst för miljön eller klimatet, skriver Skatteverket. Detta eftersom det redan finns andra regler om källsortering.

Redan innan avfallshanteringsskatten återinfördes i fjol fick den kritik från remissinstanserna för att vara ineffektiv. Men regeringen struntade alltså i detta. Trots att det enda resultatet av skatten är att vanligt folk och företag får betala mer för avfallshanteringen.

Sopskatten är en i raden av skatter som sägs vara bra för miljön och klimatet, men som vid en närmare granskning endast tycks gå ut på att öka skatteintäkterna.

LÄS MER: Fika-skatten är den nya plastpåseskatten

Som plastpåseskatten, som även den infördes i fjol. Syftet var att minska nedskräpningen i naturen och öka återvinningen – något som i sig är lovvärt. Men förslaget var minst lika ogenomtänkt som sopskatten. Alla bärplastpåsar beskattas nämligen, även de som är tillverkade av återvunnen plast.

Skatten har sågats av flera experter, inte minst för att bärplastpåsarna i sig inte orsakar särskilt mycket nedskräpning då de ofta används som soppåsar. Andra produkter, som glasspapper och snabbmatsförpackningar, orsakar betydligt större problem med nedskräpning. Men dessa omfattas inte av plastpåseskatten.

”Skatten saknar logik och sådant riskerar att gröpa ur förtroendet för miljöpolitiken”, sa miljöekonomen Runar Brännlund till SVT förra året (26/9).

Det finns fler exempel. En sådan är kemikalieskatten på elektronik. När den infördes var syftet att minska spridningen av skadliga partiklar i människors hem. Återigen – ett gott syfte. Problemet är att skatten är så illa utformad att den slår mot återbruk av elektronik och vitvaror.

Begagnade produkter som passerar en IT-återförsäljare beläggs med skatten, trots att de redan är beskattade. Det gör att skatten kan vara lika hög som värdet på den begagnade produkten (DI 5/10).

På så vis blir kemikalieskatten inte bara onödig, utan motverkar även sitt eget syfte i det här avseendet. Att återvinna så mycket som möjligt är en central del i att minska koldioxidutsläppen och andra miljöskadliga utsläpp.

Tidigare var regeringen på väg att göra samma misstag igen, med förslaget om en kemikalieskatt på skor och kläder, ett förslag som återkallades men som mycket väl kan återkomma. Utredningen som ligger till grund för det ursprungliga förslaget tror också att konsumtionen av kläder och skor kommer att minska eftersom det kommer att bli dyrare.

Men utredningen ville att skatten även ska gälla så kallad redesign, vilket innebär att man gör om ett plagg till ett annat. Ett par byxor kan sys om till en kjol eller en tygväska. Det är en enorm miljövinst jämfört med att köpa ett nytt plagg. Men utredningen anser att ett omsytt plagg är att betrakta som en ny vara och ska därmed åter beskattas.

De största problematiska utsläppen av farliga kemikalier görs i samband med produktionen av textilvaran. Inte sällan förorenas vattendrag i de länder där kläderna tillverkas. Textilier kräver dessutom ofta mycket vatten – ett par jeans kan behöva 15 000 liter för att framställas. Att beskatta återanvända textilprodukter är därför ren och skär idioti. Detta måste politikerna ta hänsyn till i utformandet av skatter.

Dessa skatter har gemensamt att det finns en god tanke bakom dem. Skadliga utsläpp och farliga kemikalier ska beskattas. Men eftersom de inte fyller sitt syfte, eller till och med motverkar det, ligger det nära till hands att misstänka att den främsta orsaken inte alls är att skydda miljön och människor.

Intrycket är att politikerna egentligen inte bryr sig om naturen och klimatet utan helt enkelt vill använda miljön som en täckmantel för att dra in mer skatt.

LÄS MER: Kasta plastpåseskatten i soptunnan

LÄS MER: Liberalernas plastpåseskatt ett fiasko

Texten har uppdaterats då klädskatten har dragits tillbaka i sin ursprungliga form.