Sedan 2015 har Migrationsverket beviljat nästan en miljon uppehållstillstånd. Varje uppehållstillstånd måste beredas, utredas och beslut fattas. Det är ingen enkel sak och handläggarna är klämda mellan chefernas krav på att fatta beslut och svårigheten att göra det på goda grunder. Det saknas ofta tillräckligt beslutsunderlag och många ärenden skulle egentligen kräva mer tid och insats från handläggarna.
Men vänta vill ingen göra, varken politiker, cheferna på myndigheten och allra minst de som beslutet berör. Därför har Migrationsverket under många år fattat en rad beslut på helt eller delvis felaktiga grunder.
Tidningen Fokus har granskat Migrationsverkets arbete. Vad som framträder är inte vackert. Myndigheten stressar igenom beslut, anställer oerfaren personal som ska hantera många ärenden. Säkerhetskontrollen av nyanställda är bristfällig och det finns exempel på personal som inhämtar information om pågående ärenden som de inte direkt arbetar med.
Redan 2017 visade Migrationsverket i en internrapport att många av de beviljade besluten om anhöriginvandring – den största andelen som efter 2015 får permanent uppehållstillstånd (PUT) – skett på felaktiga beslutsunderlag. 28 procent var ”uppenbart felaktiga”. Även Riksrevisionen instämde i slutsatserna. I en rapport från Riksrevisionen 2021 konstaterades att Migrationsverket präglades av ”pinnjakt”, man vill avsluta ärenden och det är sekundärt hur ärendehanteringen gick till.
Ett exempel på ett område där de skarvades var ansökningar från dem som kom från Syrien. Många hade i själva verket varit bosatta i andra länder än Syrien varför den förra socialdemokratiska regeringens policy om att ge PUT till alla som flydde undan det syriska inbördeskriget gynnade personer som inte var i någon omedelbar fara.
Fokus har efter intervjuer med anställda på Migrationsverket kunnat bekräfta dessa uppgifter: det finns en stark drivkraft på myndigheten att ”pressa fram så många beslut rörande uppehållstillstånd som möjligt – även när man uppenbart varit medveten om att kvaliteten i ärendehanteringen har blivit lidande”.
Vad beror det här på? Fokus spårar en del av problemet till den tidigare S-märkte Generaldirektören Dan Eliasson och de direktiv som han fick arbeta med från den dåvarande borgerliga regeringen. Under ett möte på myndigheten redan 2009 förklarade han att ”Vi kan inte hålla både tidsmålen och kvalitet. Vi måste välja. Beställaren har sagt att tidsmålen måste hållas. Beställaren får vad beställaren betalar för. Om det leder till att vi beviljar fler uppehållstillstånd så ser jag inga problem med det”.
I det här fallet var beställaren den dåvarande Reinfeldtregeringen. Att Eliasson öppet uttryckte att han inte brydde sig om att kraven ledde till att det fattades felaktiga myndighetsbeslut gjorde inte saken bättre. Frågan är om det skvallrar om en vidare spridd aktivistisk trend på myndigheten eller om Eliasson var ensam om att hysa uppfattningen att det är bättre att fria än att fälla?
Även om det inte är uttalat av senare generaldirektörer tycks Eliassons inställning hållit i sig. Man gör vad beställaren önskar, även om verksamheten då fattar sämre beslut. Stressen, som ett stort mottagande (en politisk fråga) innebär har också fått konsekvenser för myndighetens rekryteringspolicy. I synnerhet efter 2015 när myndigheten varit överbelastad blev detta märkbart. I en intervju med Fokus från 2021 berättade företrädare för Migrationsverket om hur nyutexaminerade jurister befordrades till beslutsfattare i asylärenden inom några månader, något som tidigare krävde minst tre års erfarenhet.
Pressen att nyanställa gjorde också att man brast i bakgrundskollen av en del anställningar, menar en anonym chef som Fokus har pratat med. Vissa anställda har även gjort sökningar i systemet för ansökningar. Det handlar, enligt källan, om anställda som ”gör slagningar på sina familje- eller klanmedlemmar för att se hur de ligger till i asylprocessen”. En annan källa förklarar att de många nyanställda med utomeuropeisk bakgrund på myndigheten har inneburit att beslutsprocesser är svåra att förstå för andra anställda, det kan vara svårt att ”tyda vad de skriver”.
Konsekvenserna av låt-gå-mentaliteten från regeringshåll har lett till en rättsosäker samt ojämlik situation och ett stort antal nyanlända i Sverige som – om reglerna följdes – inte skulle få uppehållstillstånd. Det har inte lönat sig att vara uppriktig. Missförhållandena på Migrationsverket är anmärkningsvärda. Men det är inget unikt dysfunktionellt med just den här myndigheten. Den har fått jobba utefter regeringens politik och direktiv.
Tidigare regeringar tycks inte ha förstått att politiska förslag - exempelvis att ge alla från Syrien PUT – direkt påverkar Migrationsverkets arbetsbelastning. Om det samtidigt finns ett skarpt krav på att hålla väntetiderna nere så kommer arbetet att bli lidande. Som Eliasson så träffande förklarade: ”Beställaren får vad beställaren betalar för”.
Beställaren måste nu inse att Migrationsverkets arbete bör skötas på ett annorlunda sätt och förutsättningarna i lagstiftningen förändras. Det finns en rad punkter i Tidöavtalet som avser just Migrationsverket. Men de handlar främst om att prioritera ärenden på ett visst sätt, följa upp och i vissa fall återkalla bevilja uppehållstillstånd samt stärkt säkerhet på Migrationsverkets förvar.
Det är inga dåliga förslag och om Tidöavtalets migrationspolitiska inriktning genomförs då kommer Migrationsverket belastas mindre. Men högen av liggande ärenden förblir stor och belastningen är fortsatt stor. Och sedan finns det problemet med de som har avvikit och gått under jorden.
Mellan 100 000 och 300 000 personer befinner sig olovligen i Sverige enligt Fokus. Det anmärkningsvärda med den siffran är egentligen inte det höga antalet personer utan att felmarginalen är så stor. 200 000 personer. Det här är personer som befinner sig på marginalen i samhället. De bor trångt, om de ens har boende, kan lätt utnyttjas av skrupelfria arbetsgivare och deltar inte i samhället på likvärdiga grunder. Det här är en konsekvens av att de gånger någon nekas asyl eller uppehållstillstånd så går det att överklaga eller hålla sig undan länge. Sverige kan inte ha ett rättslöst parallellsamhälle.
De olika problemen på Migrationsverket tycks ändlösa. Det beror på att tidigare regeringar inte har begripit de potentiella konsekvenserna av den förda politiken. Att migrationspolitiken nu kommer förändras i grunden är positivt men fortfarande återstår att få ordning på den myndighet som faktiskt ska tillämpa regeringens politik i praktiken.
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
