De senaste åren har styrningsmodellen New public management (NPM) blivit alltmer kritiserad. Det blir mer och mer uppenbart att man inte kan mäta resultat enbart genom en poängskala eller via tabeller i ett Exceldokument. Särskilt när det rör sig om verksamheter som exempelvis omvårdnad eller utbildning. Verkligheten är mer komplex än så.
Denna insikt tycks dock inte ha slagit många av de lobbygrupper som använder valrörelsen som ett sätt att få ut sina budskap. Det har blivit mer regel än undantag att miljö- och jämställdhetsorganisationer genomför rankingar och listor av de partier som har bäst politik på det aktuella området. Riksdagens partier listas och betygsätts med grönt, gult eller rött i olika frågor. Av det dras slutsatsen att det ena och andra partiet har bäst klimatpolitik, att det eller det partiet är sämst på jämställdhet, hbtq-frågor eller vad det nu kan vara. Att göra en lista ser mer definitivt ut än att skriva en debattartikel. Det öppnar inte upp för repliker.
I förra veckan publicerade exempelvis miljöorganisationen WWF en sådan lista, vilket DN rapporterade om (12/5). Socialdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna fick ”underkänt” på sina vallöften. Miljöpartiet ”vann”, vilket språkröret Per Bolund skröt om på Twitter. Frågorna handlade till stor del om att göra det svårare att avverka svensk skog.
En annan organisation som också varit ute med en lista nyligen är jämställdhetsorganisationen Kvinna till kvinna, där Vänsterpartiet kammade hem ”segern” som det mest kvinnovänliga partiet. Flera partier fick varningar, bland annat Moderaterna och Kristdemokraterna för att de inte vill tvångsdela föräldraförsäkringen.
LÄS MER: En flagga för alla
Att lobbygrupperna använder den begynnande valrörelsen som ett sätt att synas i den offentliga debatten är inget konstigt. Men dessa listor är ändå problematiska. Dels för att de reducerar komplexa politiska frågor till ja- eller nejsvar som får godkänt eller icke godkänt på en rankinglista. Men främst för att de kan ge väljarna intryck av att vara något slags facit.
Många intresseorganisationer är duktiga på att ge sken av att de nästan är myndigheter eller andra statliga organisationer. På många sätt betraktas de också så av politiker och tjänstemän. Exempelvis har RFSL, förbundet som arbetar för hbtq-personers rättigheter, närmast status av att vara en utvärderingsmyndighet i stil med Riksrevisionen.
Men deras metoder liknar ibland ren beskyddarverksamhet. RFSL utfärdar certifikat till regioner, kommuner och företag, en stämpel på att verksamheten är välkomnande mot hbtq-personer. Inget fel med det, tvärtom. För att få den nödvändiga stämpeln måste man dock gå en kurs – utfärdad av RFSL själva, till en kostnad på 125 000 kronor för en personalgrupp på 25 personer. Dessutom måste man betala 25 000 kronor vart tredje år för att behålla certifikatet.
Det rör sig alltså inte om en objektiv, utomstående granskning utan om ett sätt att sälja deras tjänster.
LÄS MER: Fel att locka till röstning med skattepengar
Det är lätt att få intrycket att intresseorganisationer som är flitiga att synas i offentligheten är något slags expertmyndigheter som utvärderar politiken objektivt. Det är ofta så de presenterar sig själva. Men WWF, Kvinna till kvinna, RFSL, Friskolornas riksförbund och alla andra organisationer som inte sällan har kanslianställda med titeln ”expert” är just lobbygrupper. Deras jobb är att verka för att deras politiska åsikter och intressen får genomslag, precis som ett parti eller för all del en ledarsida.
Det är legitimt, intressegrupper spelar en central roll i det demokratiska samtalet. Men som väljare gäller det att se upp. Att Kvinna till kvinna ger ett parti underkänt för att partiet inte vill tvångsdela föräldraförsäkringen betyder inte att det partiet rent objektivt är dåligt för kvinnor eller emot jämställdhet. Som med alla andra politiska frågor handlar det om vad man har för värderingar och perspektiv. Det är en fråga om åsikter, inte fakta. När organisationerna ”granskar” de politiska partierna bör man just se det som ett debattinlägg. Inte en objektiv bedömning.
