De senaste två decennierna har folkbiblioteken i Sverige gjort sig av med en tredjedel av sitt bestånd. Enligt en granskning som tidningen VI gjorde förra året (29/4 2022) rör det sig om 14,4 miljoner böcker som slängts, sålts eller gallrats ut mellan åren 1998 och 2020. Det motsvarar 1 800 böcker per dag.
Även universitetsbiblioteken gallrar ur sina samlingar och köper in färre fysiska böcker till förmån för digitala. På många sätt kan man tycka att utvecklingen är naturlig. Internet erbjuder mängder av text gratis och digitala böcker kan smidigt lånas hem utan att du behöver besöka ett bibliotek.
Men som med mycket annat som gör tillvaron bekvämare finns det också en baksida av utvecklingen. En av de mindre uppmärksammade är maktförskjutningen. Då tänker jag inte i första hand på de dyra digitala licenser som pungslår biblioteken utan på möjligheten att dra in eller till och med ändra i publicerade verk digitalt.
En fysisk bok kan beslagtas, stjälas eller brinna upp. Men det lär inte hända samtliga exemplar i samma sekund. Dagens digitala böcker kan däremot i teorin dras in med några knapptryck. Det gäller i synnerhet som alltmer kommunikation lagras i "molnet" eller via streamingtjänster.
Digitaliseringen gör oss sårbara mot sabotage och driftsstörningar – men även mot den som vill kartlägga våra läsvanor. EU:s planer på att sjösätta systemet ”Chat control” – som ger staten tillgång till all elektronisk kommunikation – visar att den risken inte är så långsökt som man kan tro.
I Storbritannien väckte det nyligen uppståndelse att en avdelning på ”myndigheten för säkerhet och kontraterrorism” listat ett antal klassiska filosofiska och skönlitterära verk som potentiellt radikaliserande. Listan inkluderade böcker av storheter som Edmund Burke, John Locke, George Orwell och Aldous Huxley. Ironiskt, men också skrämmande, med tanke på att samtliga dessa författare varnar för totalitarism.
I Aldous Huxleys berömda roman ”Brave New World” från 1931 beskrivs ett dystopiskt framtidssamhälle där befolkningen med hjälp av olika teknologier rationaliserat bort allt mänskligt i tillvaron i produktivitetens namn. Invånarna hålls lyckligt tanklösa med hjälp av drogen Soma. Klassisk litteratur, som William Shakespeares verk, är förbjuden eftersom den kan störa människors sinnesfrid.
Det kan tyckas långsökt. Men Huxley varnade för tendenser i sin samtid som knappast är mindre framträdande i dag. Den rationella offentligheten är satt under press. Böcker skrivs om och censureras, forskningsfriheten kringskärs och intoleransen mot meningsmotståndare tilltar. Detta samtidigt som digitaliseringen innebär en enorm teknisk maktkoncentration. Med modern AI-teknik är det snart inte bara möjligt att masscensurera digital text utan i princip också att gå in och skriva om den – ett slags ”sök och ersätt”-funktion på steroider.
Låter det som science fiction? På senare år har mycket hänt som ”ingen trodde skulle kunde hända”. Som samhälle, men även som medborgare, gör vi klokt i att inte förlita oss till hundra procent på det digitala. De gamla analoga systemen behöver finnas kvar som reserv och försäkring i fall olyckan är framme. Så släng inte dina gamla böcker. Gå till biblioteket och låna en fysisk bok eller besök närmsta antikvariat. I bästa fall upptäcker du något du inte visste att du behövde.
LÄS MER: Ylva Johansson vill läsa din e-post – det är ingen bra idé
LÄS MER: Så blev vi digitala torpare
