Hur missnöjda kunder kan man ha och ändå fortsätta driva en restaurang? I veckan rapporterade GP om en krögare på Öckerö som ockuperat sin egen lokal och driver verksamheten vidare flera månader efter att denne blivit vräkt och fått el och vatten avstängt. Matstället har dock framför allt uppmärksammats för sina skyhöga priser, konstiga ingredienser och udda behandling av kunder. Snittbetyget på Tripadvisor har hamnat i botten efter att hundratalet besökare vädrat sitt missnöje (GP 13/7, 22/11).
En udda historia om en udda krögare. Men också en sedelärande berättelse om hur marknaden fungerar och inte fungerar. Restaurangen på Öckerö kan sägas vara en klassisk turistfälla, i reportaget berättas till och med om hur närboende försökt varna turister för att gå in.
På en välfungerande marknad har kunderna kunskap om alternativen. Turistfällans logik är att du som turist saknar både kunskap och tid att springa runt och välja det bästa alternativet. I regel kommer du som turist dessutom bara äta på ett ställe en gång, oavsett vilken service du får. På ekonomisk fackjargong kallas det ”informationsasymmetri”, ojämlik tillgång till information. Turistfällorna utnyttjar det faktum att turisten inte har möjlighet att själv skaffa sig den nödvändiga kunskapen, men också att det sällan är värt besväret att optimera sin konsumtion om du bara är på besök över dagen.
Informationsunderläget präglar alla sällanköpstjänster. Den spökar i betydligt viktigare inköp än ett pizzaköp på Öckerö. Exempelvis kan fastighetsmäklare, begravningsentreprenörer, utbildningsföretag och banker utnyttja det faktum att du i regel bara kommer anlita deras tjänster vid några få tillfällen i livet. Du kommer sällan få möjlighet att testa konkurrenternas utbud och det kan vara svårt att i förväg utvärdera vad du egentligen betalar för.
I nationalekonomiska modeller görs ofta antagandet att kunden besitter ”perfekt information” och därför kan välja det bästa alternativet – en förutsättning för konkurrens. Det är förstås orealistiskt. Men när det kommer till tjänster och varor vi köper ofta så kommer konkurrensen ändå att göra jobbet åt oss. Vi kan helt enkelt välja och välja om. En krog som lever på de närboendes uppskattning – relativt få återkommande kunder – tjänar inte på att lura besökarna, åtminstone om det finns andra krogar att välja bland eller någon som är beredd att starta upp en konkurrerande verksamhet.
Ju oftare vi köper något i samma område och ju enklare tjänster det rör sig om desto bättre fungerar konkurrensen. Sådant vi inte känner till har vi däremot svårare att bedöma. Det är ett skäl bland många till att man egentligen inte bör tala om ”marknaden” i singularis eller med stor bokstav. I verkligheten finns det en mängd olika varu- och tjänstemarknader med helt olika villkor för en fungerande konkurrens som gynnar kunderna.
Antagandet att kunden måste vara välinformerad för att marknaden ska fungera håller dock inte fullt ut. I viss mån är det faktiskt tvärtom. Vi betalar ofta för att slippa hålla oss informerade. Poängen med marknader är trots allt att vi byter pengar mot andras kunskap och tid. Vill du bara få något snabbt i dig fyller även turistfällor en funktion.
Men vid viktigare beslut, som husköp, barnens skolgång och andra framtidsinvesteringar finns det goda skäl att sätta sig in i alternativen så långt det är möjligt via kontakter och andras erfarenheter – och på samhällsnivå ofta också goda skäl för externa kontrollmekanismer och regelverk som kan väga upp vårt kunskapsunderläge. Marknadsekonomi är helt enkelt mer komplicerat än vad både dess anhängare och kritiker ofta gör gällande.
