Pensionären Kjell i Halmstad, som intervjuades i SVT, har tagit flera extrajobb för att få ekonomin att gå ihop nu när inflationen är hög. Han är inte ensam om att brottas med stigande levnadskostnader. Riksbanken höjer räntan för att få ned efterfrågan, vilket är ekonomspråk för att göra oss konsumenter fattigare. De saftiga elräkningarna fördriver svenska familjer från sina hem. Svenskar tvingas prioritera i vardagen för att säkerställa att det finns mat på bordet och värme i hemmet: ingen skidsemester i år, sköt tvätten sent på kvällen och barnen kan glömma generösa paket i jul.
Att allt fler svenskar genomlever tuffare tider tycks dock inte ha hejdat en rad politiker runt om i landet att gynna sin egen privatekonomi. Tidigare i veckan uppmärksammade Norrtelje Tidning och flera andra medier hur kommunstyret i Norrtälje chockhöjde sina arvoden: kommunstyrelsens moderata ordförande ville ha 23 000 kronor mer i lön. Det skulle innebära ett slutligt arvode på omkring 110 000 kronor i månaden. Efter massiv kritik har politikerna i Norrtälje lyckligtvis svängt.
Men Norrtälje är inte en isolerad händelse. Enligt tidskriften Kommunalarbetaren har flera kommuner och regioner valt att höja politikerarvoden. I Mariestads kommun och region Uppsala ska de höjas med tio procent. I Nordanstig i Hälsingland är det socialdemokratiska kommunalrådet inte nöjt med sitt ”ynkliga” arvode på 50 000 kronor i månaden. Därför vill han ha en höjning på 23 procent och ett månadsarvode på 61 560 kronor.
Även toppolitiker i riksdagen tycks sakna vett. I stället höjer de sina egna inkomster, trots att så många medborgare har det ekonomiskt tufft. Samtliga avgångna ministrar i Magdalena Anderssons tidigare regering har ansökt om avgångsersättning, vilket ska motsvara det arvode man fick som statsråd. För den ex-minister som inte har något nytt jobb för tillfället är det kanske inte en konstig sak. Vad som är anmärkningsvärt är dock att flera ex-ministrar som nu fortsätter som riksdagsledamöter valt att ansöka om avgångsersättning. Förvisso uppgår riksdagsarvodet "bara" till 71 500 kronor, vilket är nästan hälften av ministrarnas tidigare lön på 145 000 kronor.
Men varför plocka ut dessa generösa fallskärmar när vanligt folk i stället måste prioritera vad de ska lägga pengarna för att överleva vintern? Har ingen av dessa folkvalda företrädare någonsin stannat upp och tänkt att deras handlingar ger en riktigt dålig bild av politikerskrået?
