Sverige har blivit ett eldorado för dem som vill starta företag. För dem som sedan ska driva företag är situationen mindre rosenröd. Det framgår av årets upplaga av Global Entrepreneurship Monitor (GEM), som publicerades häromveckan.
GEM mäter entreprenörskapet i ett 50-tal länder. Svensk partner är forskningsstiftelsen Entreprenörskapsforum. Fokus ligger på företagande precis i startfasen samt nyföretagande som har max tre och ett halvt år på nacken. Summan av dessa nådde ny rekordhöjd i Sverige i fjol då hela 9,1 procent av den vuxna befolkningen var engagerade i vad som kallas tidigt entreprenörskap.
Flera kurvor pekar uppåt. Det kvinnliga entreprenörskapet i Sverige är det högsta sedan GEM-projektet drogs i gång för drygt 20 år sedan. Andelen som har ambitionen att starta företag under en kommande treårsperiod ligger på samma nivå som i USA och är näst högst i världen. Det finns historiskt många personer som satsar pengar i andras nyföretagande. Och andelen svenskar som tycker att det finns goda möjligheter att starta företag har ökat från cirka 40 till cirka 80 procent sedan 2000-talets början.
Till pjäsen hör också att Sverige utmärker sig i så måtto att en ovanligt hög andel av dem som startar företag gör det för att de vill snarare än för att de måste göra det för sin försörjnings skull.
Så allting är frid och fröjd? Kan departement och kommuner börja ägna sig åt annat i trygg förvissning om att nyföretagandet fixar framtidens jobb, tillväxt och skatteintäkter?
Inte riktigt.
För det första gäller siffrorna 2022 och inte den svajande konjunkturens 2023. I april ökade konkurserna för nionde månaden i rad och enligt kreditupplysningsföretaget UC har nystarterna ”störtdykt” sedan årsskiftet. Historiska framgångar ger tyvärr inga garantier för framtida triumfer.
För det andra har svenska nystartare i allmänhet rätt måttliga ambitioner. Ska det bli riktigt gynnsam samhällsekonomisk effekt av nystarterna krävs det att företagen utvecklas och expanderar, men när det gäller anställningsplaner är de svenska entreprenörerna försiktiga och ligger långt ned på topplistan. Andelen nya företag med internationella kunder sjunker.
Men mest problematiskt, för det tredje, är att det stigande intresset för att starta företag inte verkar leda till att andelen faktiska företagare växer. Samtidigt som det tidiga entreprenörskapet har ökat, privatinvesterarna har blivit fler och bilden av det svenska företagsklimatet har ljusnat påtagligt ligger kurvan över etablerat företagande platt. Eller ja, det slår litet mellan åren, men andelen som äger eller leder företag som har mer än tre och ett halvt år på nacken är faktiskt lägre i dag än när GEM-undersökningarna började.
Det är svårt att dra någon annan slutsats än att bild och verklighet krockar. Många lockas av tillvaron som företagare, många noterar att opinionen har blivit mer positiv, men när man konfronteras med vardagsrealiteterna blir det för tufft. Många startar, många lägger av.
Ännu är det för tidigt att blåsa faran över vad rekrytering, arbetsgivaransvar, skatter och regleringar beträffar.
